Jag är så trött på att vila.Vila,vila,vila,vila. Det hjälper ju inte ens. Så fort jag gör nåt någålunda normalt så har jag genast ont igen.
Det är en fin dag idag. Resten av familjen åkte precis ut till villan. Själv stannade jag hemma. Och, just det, vilar. Att hoppa in och ut ur båt kändes liksom inte som en bra kombination med en typ som inte kan gå normalt på vanligt underlag.
Idag insåg jag också att det faktiskt inte är omöjligt att jag måste plocka upp ett par kryckor i nåt skede. För det är 15veckor kvar och det händer oftare och oftare att jag inte kan stödja på min högra ben.
Jag hade tänkt låta bli dylika klago-inlägg men nu blev det ett ordentligt iallafall. Just nu känns det som att det enda jag gör är att väntar på att tiden ska gå. Den går riktigt jäkligt långsamt.
Man måste få klaga och skriva av sig ibland, så tuta ut bara precis hur du känner det.
SvaraRaderaVisst har många i världen det mycket mycket värre, men att inte få säga om man tycker att man har det jobbigt ibland är ju inte heller bra.
Styrkekram åt dig - det kommer att gå bra!
Tack! och jo, även om det finns många som har det värre än en själv på olika vis så betyder det ju inte att man inte får känna som man gör. Och just nu känns det jobbigt. Vill ändå inte skriva alldeles för mycket om jobbiga sidor samtidigt som jag ändå vill ge en verklighetstrogen bild av hur det är just nu. Inte alltid en lätt balansgång.
RaderaJag är nu på "övertid" 40+1 och gått med kryckor en vecka. Förra veckans måndag gjorde det så ont i högra höftet + korsryggen som gjorde att jag knappt kunde gå på högra benet. For till läkaren och fick smärtstillande+ kryckor. Hon sade att det var ngt ischiasliknande från ryggen. Det skulle säkert löna sig att gå och kolla upp det! Medlider med dig!
SvaraRaderaOjnej, kämpa på! Snart, snart så är ju er väntan slut :)
RaderaOch jo, jag börjar nog också känna att det kanske vore fiffigt att gå och kolla upp lite ordentligare och inte bara anta att det inte finns nån hjälp att få utan att det bara är att stå ut. Ont kommer jag säkert att ha resterande tiden men om det finns nåt som kunde lindra så är det ju helt klart värt att ta reda på.
I get it! Låg från jan-mars på soffan med Max (han ville komma ut lite för tidigt). Emellanåt då resten av familjen for på utfärder (som jag nästan tvingade dem eftersom de inte skulle behöva lida bara hemma som jag) så låg jag på soffan och grät "varför får jaaag inte göra något"..
SvaraRadera.
Som du vet, sedan då babyn kommit ut så glöms detta nästan helt - fast jag ju ännu kommer ihåg känslan, så är det svårt att fatta att det var så svårt då...
Kämpa på!
Tack! Det är nog bra att de andra far och gör roliga saker utan mig med jämna mellanrum. Hälsosamt för oss alla även om jag ligger och svär tyst för mig själv över att inte "få leva livet". Men det går upp och ner som tur. Igår var en riktigt dålig dag både gällande smärta och humör medan det varit en bättre dag idag. Jag FÅR ju ändå röra på mig, det är ju inte farligt för varken mig eller bebisen. Det gör bara så förbannat ont för det mesta.
RaderaMen som du skriver- man glömmer sen förvånansvärt fort så det är bara att bita ihop och kämpa på. Snart klagar jag över kvällsskrik och sömnlösa nätter istället ;)
Det är ju för taskigt då man är mitt i det. Kämpa!! Inget ont som inte för nåt gott med sej eller hur var det.
SvaraRaderaTack! Ja, som tur ÄR det ju faktiskt värt det. Har ju ett annat perspektiv den här gången så även om denna graviditet helt klart är jobbigare än första så vet jag ju att det sist och slutligen är en kort tid. Om några månader har jag så mycket annat att tänka på så jag säkert förtränger det tunga med graviditeten i ett nafs.
Radera