torsdag 26 september 2013

Agnes 1år 8månader


Det är redan en dryg månad sedan Agnes 18-månaders koll vilken gjordes 21.8. Då  var hon alltså 1 år och 7 månader och vägde 11kg 790 gram och var 86,5cm lång. Så mycket annat varken diskuterade eller fick vi reda på för Agnes hatade verkligen att besöka läkaren och skrek som en vilde största delen av besöket. Allt var iallafall ok.

Idag har vi alltså en 1 år och nästan 8 månader gammal tös. Från att ha varit ganska orädd och fort kastat sig in i nya situationer i ny omgivning så har hon den senaste tiden blivit mera försiktig och har kolla på att mamma eller pappa är i närheten.
För tillfället, eller egentligen bara de senaste dagarna efter hennes ordentliga febersjuka i helgen, så har hon blivit mycket duktig på att kommendera sina föräldrar. Oftast gäller det vad man ska leka, var och hur. Om man inte lyder hennes kommandon lär man få höra skrik och vrål ett bra tag- antingen tills hon får som hon vill eller blir avledd. Hoppas detta går över lika fort som det började och hon börjar leka själv och sysselsätta sig på egen hand mera än 5minuter åt gången.
Prata gör hon mycket. Jag borde helt klart skriva ner en del av vad hon säger för ibland kommer det riktigt långa meningar. Ett nytt intresse är färger och hon tycker om att namnge det mesta både i vad det heter samt vilken färg föremålet har. Är vi utomhus kan det tex betyda att hon kommenterar "grön roskis", "en röd bil" . Ja, roskisar och bilar är för övrigt intressanta föremål. Mest av allt leker hon med sina leksaksdjur, främst hundar, som jag fyndade på marknad i augusti. Bygga med duplo är fortsättningsvis enormt roligt. Böcker älskar hon fortsättningsvis massor. Hon är en riktig bokslukare. För ett tag sedan var det boken "Jan och Julia reser utomlands" (som jag själv också älskade som liten) som lästes om och om igen. För tillfället är det Ocke, Nutta och Pillerill av Elsa Beskow som är en storfavorit. Trist är att det inte finns nån vettig musikgrupp att delta i här. Den enda hålls klockan 18 på kvällen och det känns för sent eftersom Agnes den senaste tiden varit jättetrött redan klockan 19. Som tur så sjungs det ofta lite på olika öppna dagis och familjecaféer iallafall. Senast vi sjöng på familjecafeet drog Agnes igång gänget med applåder efter varje sång och sa "sjunga mera, sjunga mera!" många gånger efter att sångstunden var slut. Så sjunga måste hon helst klart få göra.

Idag insåg jag att hon kan räkna. Hon har länge tyckt om att läsa Mumins lilla bok om siffror men fram tills idag har jag inte hört att hon skulle räkna själv utan hon har bara pekat på föremålen samtidigt som man har räknat. Idag räknade hon plötsligt- ända till 10!

Sedan några veckor tillbaka har det blivit mera regel än undantag att hon sover hela nätter. Äntligen! Vi hoppas det håller i sig. På dagen sover hon fortsättningsvis en gång mellan 1,5 och 2h.

Vår fina lilla busfröken! Bilden tagen i Kroatien.



8 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tycker alltså mellanmoster :)

      Radera
  2. Nej men söta! Vilken härlig bild! Här kommenderas det också, Molly pekar var man ska sitta och vad det ska lekas med. En kväll då jag inte var hemma hade hon bestämt tagit sin pappas ipad och fört den till roskisen, då han bara surfat på den istället för att ha lekt med henne. Då pappa kollade i roskisen låg där också redan en fjärrkontroll :D JAg har en aning om vad som kan ha hänt med allt möjligt annat som försvunnit i huset.

    Molly pratar också mycket (hela tiden) men fler än 3 ordmeningar kommer det inte. Imponerande att Agnes kan räkna till 10! Wow!

    Här väntar vi redan på 2 -årsdagen, tänk att det bara är 2 månader dit. Kan inte riktigt förstå det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Vad fiffigt att slänga sånt som stjäl uppmärksamhet i roskisen. Ja, visst är det galet att de närmar sig två år! De föddes ju nyss ;)
      Gällande räknandet så trodde jag faktiskt inte att det var riktigt sant först så jag måste testa henne några gånger och visst kunde hon! Tydligen har vi repeterat så väldigt många gånger att hon lärt sig siffrorna liksom en ramsa. Men tänkte faktiskt inte ens att det kunde vara möjligt vid den här åldern - ännu mindre har det, eller är det, en målsättning. Men häftigt att märka hur mycket som snappats upp utan att vi har insett det.

      Radera
  3. Svar
    1. Ja, riktiga busminen har hon på bilden också :)

      Radera