Det har varit ett intensivt drygt dygn. Jag var en sväng till Helsingfors för att vara med på min Momis begravning.
Jag är glad att jag kunde delta men märkte samtidigt att jag var lite nervös för att typen i magen skulle få för sig att komma ut för tidigt vilket gjorde det svårt att vara riktigt närvarande. Men, som sagt, jag är glad att jag kunde vara på plats.
Stora kontraster just nu. Död och liv blandas. Och det hör ju livet till att det ska vara så men det är inte alldeles lätt att hänga med i svängarna när allt liksom blandas ihop på en och samma gång.
Nu känns det som att det är dags att packa BB väskan och faktiskt fokusera på vad som hända ska inom de närmaste veckorna. För nu närmar det sig ju faktiskt på riktigt. Idag går vi in i vecka 38, alltså 37+0. Har inte riktigt fattat att vi faktiskt kommit så här långt redan.
Ja visst blir det stora kontraster. Varmt deltagande i sorgen. En bekant förlorade sin pappa en knapp månad innan hennes son föddes. Jättesorgligt.
SvaraRaderaMen spännande med nytt liv förstås! Snart är hen här!
Tack för deltagandet.
SvaraRaderaDet som är positivt, tycker jag, med att ha ett ganska litet barn samt vara höggravid är att man är tvungen att hålla fast vid vanliga rutiner och vara närvarande. Dessutom blir man konstant påmind om att uppskatta de fina sakerna i livet och inte gräva ner sig för mycket i sorgen. Även om det förstås också är viktigt att låta sig vara ledsen och sörja också.
Stor kram och många varma tankar skickar jag dig, tänker på dig! *kram
SvaraRaderaTack vännen! Kram
Radera