Det händer otroligt mycket med vår lillkille just nu. På alla plan.
Motoriskt har det hänt massor den senast månaden. Då vi var i Helsingfors i slut av augusti började Edwin krypa. Knappt 9 månader alltså. Efter det har han börjat stå, gå långs möbler och lite med gåvagnen. De senast dagarna har han också börjat släppa stödet med händerna då han står så snart tänker han tydligen försöka gå utan stöd...
De första dagarna han lärde sig att stå föll han konstant handlöst och det var ett enda vaktande. Jag hann redan tänka att det blir en tung tid framöver, att en vuxen kommer vara tvungen att vara nära honom hela tiden ett tag framöver eftersom han föll så mycket och inte verkade ha någon som helst uppfattning om sin egen förmåga att stå och inte heller ha någon självbevarelsedrift. Som tur gick den vingligast fasen över på bara några få dagar. Balansen och skickligheten utvecklades otroligt fort och han lärde sig snabbt att sätta sig på rumpan för att ta sig ner igen.
Edwin har varit en relativt tyst bebis (då jag jämför med storasyster som talade många ord redan vid 10mån). Men i ungefär ett par veckor har nu talet utvecklats massor. Man ser och hör att han försöker formulera ord. Mamma är tills vidare det enda han säger riktigt tydligt. Katt (ka), bok (bbh), boll (bboh), lampa (..pah) är ord man tydligt märker och hör att han försöker säga. Också pappa, men hur det låter varierar alltid lite. Jag tycker att språkutvecklingen är otroligt rolig och spännande att följa med. Skoj att föra dialoger med honom, då han riktigt pratar och babblar till svar. Super gulligt.
Edwins temperament har kommit fram på ett alldeles nytt sätt den senaste månaden. Han skriker och maskar sig ofta vid påklädning och på skötbordet. Han visar minsann då han inte är nöjd! Samtidigt så är han ändå rätt nöjd för det mesta. Han är en hejare på att underhålla sig själv, kryper ofta iväg till lekrummet på egen hand och leker sina egna lekar långa stunder. Agnes har ju samma förmåga och leker ofta mycket själv men hon gjorde det inte i samma utsträckning som Edwin i samma ålder. Det kan förstås delvis bero på att hon kanske inte fick möjlighet utan vi avbröt henne mera. Detta uppmuntrat vi självklart. Fantastiskt med barn som klarar av att underhålla, leka och pyssla på egen hand. Leker de på tumis blir det dock fort konflikter eftersom Edwin förstås är nyfiken på vad Agnes leker med och Agnes är i regel inte så villig att dela med sig av sina lekar (leksaker) och dessutom bygger hon mycket ofta med duplo vilket ju lillebror kommer och "förstör" . Typiska konflikter alltså men det går i regel bra ändå och Agnes har blivit bättre på att dela med sig eller leta rätt på nån alternativ leksak hon brukar erbjuda Edwin.
Edwin tycker mycket om musik, att lyssna, sjunga och spela. Vi borde musicera mera än vad vi gör för han njuter verkligen av det. Läsa böcker han han inte riktigt tålamod med men korta stunder läser vi varje dag. Han verkar ha en förkärlek för katter. Katt är ju ett av de första orden han försökt säga och han lyser alltid upp då han träffar en riktig katt. Kärleken till katter verkar vara nåt genetiskt från Franks sida av släkten, hehe.
Äter gör han väl båda bra och dåligt. Han vägrar i princip att bli matad med sked utan vill plocka i sig allt själv. Detta kräver förstås lite extra kreativt tänkande av oss föräldrar så att han ska få i sig tillräckligt med näring och energi. Det blir mycket majs, avocado, makaroner, potatis, kokta grönsaker, kött, fisk, ägg, bröd...ja, vanlig mat som lämpar sig för en mun med endast två tänder. Tar gärna emot era bästa plockmats tips! Mat med mycket energi. För jag tror inte riktigt att han får i sig tillräckligt ändå. Jag har precis slutat att amma på dagen men han vägrar alla sorter av ersättning. Det betyder alltså att han går miste om energin han har fått i sig under två amningstillfällen. Några nätter har jag nu övergett principen att inte amma honom före kl. 5 och istället ammat nån gång mellan kl 3 och 4 och då har han ätit massor och sedan sovit vidare ett par timmar till (istället för att vara vaken en, två timmar!!!) före han vill ha morgonmjölk . Han verkar alltså verkligen hungrig på natten och jag vet int riktigt hur vi ska lyckas få i honom mera energi under dagen. Han har helt klart slankat till sig mycket den senaste månaden också.
Sovandet ja. Nätterna har varit ganska horribla de senaste ca tre veckorna. Han vaknar ofta men framförallt brukar han vakna kring kl 2, 3 och då ska han bara stå, stå, stå. Ställer sig upp, gnäller och skriker. Jag lägger ner honom otaliga gånger tills han somnar om. Det tar mellan en och två timmar (!) Jag har trott att det bara är en utvecklingsfas med tanke på allt han lär sig just nu men nu tror jag, som sagt, att han faktiskt (också) är hungrig. Utmattande är det oavsett. Men jag kommer framöver att amma honom tidigare på natten om det funkar lika bra som det gjort de senaste nätterna. Det är definitivt värt att ta tillbaka nattamningen (men hålla det vid en gång) istället för att vaka flera timmar varje natt. Framför allt ska ju Edwin inte behöva vara hungrig!!
Somnar gör han kring kl 20. Vi sitter brevid honom vid sängen, ibland med en hand på ryggen, ibland räcker det att bara sitta brevid. Lämna honom själv funkar inte just nu. Så vi gör det som funkar. Han somnar i regel rätt fort ändå. Morgon brukar det vara mellan 7.30 och 8. Lite beroende på när Agnes vaknar också förstås.
Sovandet på dagen går däremot bättre än nätterna. I en dryg veckas tid har vi äntligen fått in en riktigt tydlig och bra rytm för dagssovandet. Ca kl 10 sover han mellan 1,5-2h och kl ca 15 sover han igen ca 1,5-2h. Precis samma sovrutin som vi hade med Agnes i samma ålder. Jag älskar att ha rutin på dagssovandet då jag tycker att hela resten av dagen funkar så mycket bättre då man vet rätt exakt när det sovs. Dessutom är det fantastiskt då han äntligen sover långs stunder istället för snuttar eftersom han blir så utvilad och på gott humör av det. Denna rutin hoppas jag håller bra fram till stt det är dags för bara en dagssömn.
Edwin har blivit en bestämt kille. Han är fortfarande mjuk och gosig och tycker om att vara i famnen och mysa men har inte lika mycket tid och ro för det mera. Man måste ju upptäcka världen! Han är busig och skrattar mycket. Han är förvånansvärt självständig och visar redan mycket vilja att göra saker och ting själv, utan hjälp. Bebistiden är helt klart förbi och vi har nu en liten pojke. Hur kunde tiden gå så fort!(?)
