onsdag 29 oktober 2014
MammaMage, igen.
En del av er kommer kanske ihåg att jag skrivit om magmuskeldelning här, här och här och mina funderingar om min egen mage. Att jag haft på känn att jag har så bra kontroll på magmusklerna så att jag har kunnat manipulera magmusklerna att gå ihop då man testar om man har en diastas. Detta bekräftades idag. Jag träffade Johanna som har gått MammaMage utbildningen i Stockholm och hon kunde konstatera att jag har en ordentlig delning och även ett ordentligt djup (som ju alltså betyder att bindväven inte har återhämtat sig). Precis som jag själv har tänkt alltså men inte riktigt vetat om det faktiskt är så här eftersom jag kunnat "lura" testet. Hon konstaterade också, vilket jag ju själv också analyserat mig fram till, att jag kompenserar men mina starka ytliga muskler.
Det känns skit. Riktigt jobbigt faktiskt att min mage tagit så mycket stryk och återhämtat sig så dåligt trots att jag jobbat jäkligt hårt för att jobba upp styrkan och kontrollen inifrån. Samtidigt känns det bra att fått bekräftat att jag inte har varit helt ute och cyklat och att det inte bara varit hjärnspöken och en fix ide.
Nu backar jag då tillbaka riktigt rejält igen, back to basics, med magträningen. Övningarna jag fick av Johanna ska jag göra tre gånger om dagen och sen hoppas vi på att nånting har hänt om ett par veckor då vi ses igen.
Och på tal om träning så kan jag informera om att jag haft total paus från träning i kring två månader nu. Vi har sovit så dåligt och jag har varit så förfärligt trött. Kroppen har inte orkat, bara sagt stopp då jag försökt mig på nåt som kan klassas som nåt ens nära träning. Tudelat eftersom träning ju är nåt jag brukar få ork och energi av. Men nu sover vi hyfsat igen och jag hoppas försiktigt att så småningom komma igång med träningen igen. Jag försöker (och har) leva som jag lär och lyssna på kroppen.
torsdag 23 oktober 2014
Ett nytt skede
Lunchen är äten. Barnen säger tack, tack och jag säger "nu får ni och greja en stund". Och det är precis det de då gör; leker och grejar för sig själva åtminstone så länge att jag hinner städa undan bombnedslaget efter maten. Vi har sannerligen nått ett nytt, skönt skede. Och det blir så konkret att den blir lättare, småbarnstiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)