Och plötslig insåg jag att om bara några veckor har jag massor med tid tillsammans med barnen igen. Inte bara några ynka, trötta, timmar om dagen. Timmar då jag nästan redan förbrukat all energi och ork som finns för dagen. Nej, jag kommer få för förbruka all energi tillsammans med dem. Snart, snart.
Ett tag kände jag mig tudelad inför att vara borta från arbetslivet igen. Jag är inte tudelad längre. Jag kommer att hinna jobba massor ännu under min livstid. Lära mig mycket intressant och bli riktigt duktig inom min proffession. Men tiden med barnen kommer aldrig, aldrig igen.
Sällan har jag varit så säker på nåt beslut som jag är gällande detta. Att stanna hemma lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar