Vi köpte tid

Muffin skriver om vardagspusslet och det ständigt dåliga samvetet över att aldrig riktigt räcka till här.

Jag slås av hur nöjd jag är över att det verkligen fungerat, som jag hoppades, att vi tack vare flytten skulle komma undan en hel del av vardagspusslandet då barnen är små. Hade vi stannat i Helsingfors hade vi båda, på grund av ekonomiska skäl, varit tvungna att jobba heltid för länge sedan. Här har vi råd att jobba mindre. Jag ser det som att vi köper oss tid. Tid tillsammans, för förhållandet, för oss själva, vänner. ÄNDÅ kan jag uppleva att tiden inte räcker till ibland. Hu! Jag lyfter på hatten till er alla som fixar småbarnsrumban med två heltidsjobbande föräldrar (för att inte tala om er som fixar det ensamma!).

Själv njuter jag, efter denna påminnelse, lite extra igen över att ha möjligheten att ha massor med tid med barnen nu när de är små.

Bada bastu i lugn och ro

Jag tycker att det på många vis är otroligt skönt att barnen börjar bli lite större. Att inte längre ha någon mini-bebis. Edwins språkutveckling har tagit ett ordentligt skutt framåt de senaste veckorna och plötsligt har han förbytts från att vara en rätt gnällig och missnöjd typ till att vara en riktig solstråle i princip hela tiden. Klart man vore en frustrerad  människa om man inte kunde kommunicera och göra sig förstådd. Helt klart nya tider nu. Skönt för oss alla.

Och på tal om nya tider så kunde vi idag konstatera att familje-bastubad numera är riktigt trevligt. Barnen leker nöjda i sina badbaljor, kommer nu som då in i bastun för lite bad, och sen ut igen och fortsätter underhålla sig själva och varandra. Superskönt!

Tunnan här, hej!

Under kvällen har jag suttit och surfat runt i jakten på ett par nya träningstights. Eftersom jag ofta har svårt att hitta rätt storlek på byxor, drar alltid med mig två olika storlekar då jag povar i butik, tänkte jag att jag för en gångs skull ska titta på storlekstabellerna och ta mina mått för att förhoppningsvis beställa hem rätt storlek vid första försöket. Gissa min förvåning då mitt midjemått visar att min stl kring midjan är två stl större än jag använder. What!? Vad hände där liksom? Mycket mystiskt. Dessutom är det ju nertill jag brukar ha problem att hitta rätt storlek, inte upptill. Trodde jag. Nu vet jag inte om jag lever i en stor förnekelsebubbla och allt jag har på mig ser sjukt konstigt ut utan att jag inser det själv (?) eller om...eh.. Ja, jag vet inte. Lite rädd blev jag nog nu över att jag ser ut som en tunna (vilket mina mått visar) utan att själv fatta det.

Tolka mig inte fel nu. Jag har ingen kroppsångest. Sånt har jag slutat med. Jag är mest förbryllad.

Tacka vet jag tv

Lagom efter att jag skriver att jag har bra rutin på träningen blev jag totalt däckad av dunderförkylning. Ni vet, då hela kroppen värker och man bara vill ligga i ett mörkt rum och försvinna tills det går över. Men att ligga stilla och sova sig frisk är ju inte precis det enklaste med två småttingar i huset så det är bara proppa sig full med värkmedicin och göra sitt bästa. Som tur är storasyster numera intresserad av barnprogram på tv så det underlättar en del.

Varför jag inte bloggar

Jag har funderat lite på varför mitt bloggande i princip har dött ut de senaste par åren. En betydande anledning är nog att jag tycker att det är mycket knepigare att blogga sen flytten. Att bo på ett ställe där man är mindre anonym och kretsarna små gör att jag mindre gärna skriver om privat- och familjeliv. Plus förstås art det funnits lite lust och ork att skriva. De senaste snart fyra åren har varit tunga och jag är sliten men orkar inte mera skriva om dålig sömn och trötta dagar. Det har jag redan gjort alldleles för många gånger.

Om jag blir inspirerad kanske jag ska ta och skriva lite mera om träningen istället för sömnbrist. För träningen går faktiskt riktigt bra just nu. Jag är inspirerad och motiverad och det känns super skönt med träningsflyt och ork. Motion och träning är ju för övrigt ett av bästa sätten att motarbeta höst-dippen.