Edwin 2 år

För två år sedan föddes vår underbara lille Edwin. Galet intensiva år. Första dryga halvåret som tvåbarnsförälder upplevde jag att gick rätt smidigt. Edwin hängde med och var rätt nöjd även om nätterna inte de bästa. Sen svängde det och vardagen blev mera krävande. Mera missnöje, mera bärande, rätt oberäknelig.
Men nu, sen nån månad tillbaka känns det som att det sväng ordentligt igen. Självklart har det gått upp och ner de senaste 1,5 året också men den här gången ör förändringen annorlunda. Nu har han plötsligt blivit en liten pojke. Han kan uttrycka sig tydligare och är självklart nöjdare överlag så han kan göra sig förstådd bättre. Han har nog varit en ganska frustrerad liten kille...
Samtidigt som han är världens charmör som älskar att kramas, gosa, pussas, stå i centrum och flirta med folk omkring sig så kan han bli förbytt till en ursinnig liten människa. Då han inte får som han vill. Eller då man ska klä på honom kläder. Typisk tvååring vars favoritord för tillfället är "själv" och  "nej mamma!" .
Bakom oss har vi en period då barnen grälade konstant. Kändes som att vi knappt gjorde annat om dagarna än försöka lösa konflikter, avleda och försöka förhindra att de drar håret av varandra. Nu har den perioden lugnat sig lite och istället leker de till stor del bättre än någonsin tillsammans. Mellan grälen förstås. Som det ska vara.

Edwin är empatisk, gosig, temperamentsfull, livlig kille. Han älskar att lyssna på musik, dansa, leka med och imitera Agnes. Han orkar numera lyssna på långa sagor och plockar också ofta fram böcker själv vilka han sedan sitter och bläddrar i. Han älskar kossor över allt annat. Han älskar att läsa om kor, leka med sina koleksaker. Kor är det bästa som finns. Traktorer och maskiner kommer inte långt efter. Hjälpa till vid matlagning, smaka, röra, ja delta i allt beträffande matlagning är ett av hans stora intressen. Han kommer alltid rusande då han hör att nån börjar fixa mat.

Somnar gör han i egen säng men somn själv funkar inte utan den som nattar måste sitta bredvid och eventuellt nynna tills han somnar. Nån gång kring midnatt brukar han vakna och vägra sova vidare före han får sova bredvid mig. Den senaste tiden har han ändå sovit rätt okej bredvid mig så vi fortsätter sova tillsammans ett tag till även om min sömnkvalitet inte är den bästa.

Han kom in i våra liv som en liten filbunke och har förvandlats till en liten, underbar virvelvind. Vår älskade Edwin.

Jag hann inte göra ingenting

Ikväll var alltså planen att göra så lite som möjligt. Det slutade med att jag städade huset, for på liten knä-test länk och tränade hemma. Sen kom barnen hem igen. Hej bara vad tiden rusar då man än ensam.

Sjukdomsberättelser

Nej, det löser sig inte. Ingen gala för mig imorgon men däremot får jag några timmar för mig själv då barnens fammo tar med barnen på fest. Jag ska försöka ta till vara timmarna genom att göra så lite som möjligt.

Jag skrev tidigare att jag skulle uppdatera med träningsrelatrade inlägg eftersom jag haft sånt otroligt flyt och enorm träningsinspiration hela sommarn och hösten. Jag tränade ca fyra gånger i veckan. Ibland ännu mera. Sen blev jag sjuk. Och sjuk var jag i 1,5 månad men feber, hosta och andra förkylningssymptom. Äntligen är jag frisk men i samma veva (kanske under det allra sista träningspasset för jag blev sjuk) som jag blev ordentligt förkyld fick mitt vänsta knä fnatt. Jag har svårt att gå uppför trappor och alla rörelser då jag extenderar knät med lite belastning gör att det smäller i det och känns grymt obehagligt. Frustrationen är total. Jag har förstås träffat läkare, får fys remiss, väntar på tid, bokat extra tid, analyserat och testat själv, what not. Nu måste jag bara vänta på nästa steg i utredningen och hoppas, hoppas på att det inte är nåt allvarligare.
Nå, träna desto mera skulle jag ändå inte hinna göra för i början av december opereras äntligen navelbråcket och då får jag inte lyfta tungt på många veckor.

Det jag alltså borde jobba på nu är att ändra mina tankar till att inte fundera på allt jag inte kan göra och istället fundera ut vad jag kan och borde göra och träna för att rehabilitera såväl knä (svår förstås i det här skede då oklart vad det är för skada) som förbereda och rehabilitera magen. För övrigt ska det blir oerhört intressant att se om bråckoperationen alls påverkar aktiveringen av de djupa magmusklerna och diastasen.

Gala eller inte gala

Plötsligt blev jag grymt sugen på att vara med på bloggalan inkommande lördag. Kunde vara hur roligt som helst med lite fest och mingel. Ja, ju mer jag tänker på det desto bättre låter idén. Ett perfekt sätt att pigga upp denna hittills sunkiga höst.
Mindre perfekt att Frank jobbar i helgen. Kanske det löser sig.

firar ej.

Jag insåg nyss att jag snart fyller 31år och att jag aldrig lyckades få till en fest för att fira 30. Känns nästan lite sorgligt. Jag är urusel på att fira mig själv.
Nytt försök om 9 år.

Ta bort den!

Det händer mycket med Edwins språk just nu. Varje dag hittar han nya ord och plötsligt har han börja säga en del tvåordsmeningar. För ett par veckor sedan sade han till och med en treordsmening.

Vi satt vid kvällsmålet och jag försökte uppmuntra honom att äta av sin gröt, vilket kan just den kvällen inte alls var intresserad av. Efter att jag övergått från uppmuntran till att försöka mata och truga lite (han äter i regel alltid själv) fick han nog, tryckte tallriken ifrån sig i och sa klart och tydligt:  "Ta bort den!".