De senaste dagarna har präglats av en tyngd, en dimma av sorg, många tårar, tankar om livet och döden. Mest har jag tänkt på Hennes familj och anhöriga. Mitt innerligaste deltagande till dem. Till er.

Personligen kände jag henne endast mycket ytligt men vi kommer från samma stad, umgåtts i tangerande kretsar. Jag  har följt hennes liv, och senaste åren hennes kamp, genom hennes bloggar, instagram och fb. Hejat på henne och inte ens tänkt annat än att hon ska bli frisk. Inte om utan när. Det skulle ju inte sluta så här.

Kom ihåg att ta hand om en och ta hand om varandra. Stanna upp och fundera på vad som är viktigt i livet. På riktigt.
Och kom ihåg att kolla era bröst.

Edit. Tog bort namn och blogglänk till Henne. Kände det mera respektfullt så. 

Bye, bye bråcket

Hej, hej från dagkirurgiska avdelningen. Idag har mitt navelbråck äntligen blivit opererat. Operationen gick bra och jag borde få åka hem om nån timme. Ömt och sjukt vid naveln är det förstås men annars mår jag bättre än jag förväntat mig med tanke på att operationen gjordes under narkos.

Nu är det fyra veckors "vila" som gäller. Vila från tunga lyft vill säga. Jag ska försöka vara igång så mycket som möjligt med promenader och rehab träning. Det ska bli SÅ skönt att slippa värken från bråcket och jag är även nyfiken på om korrigeringen kommer att påverka aktiveringen av mina djupa magmuskler. Återkommer gällande det. Återkommer också med före/efter bild om ni inte tycker att det är för äckligt? 

Här är mitt snygga handsmycke för dagen.