De senaste dagarna har präglats av en tyngd, en dimma av sorg, många tårar, tankar om livet och döden. Mest har jag tänkt på Hennes familj och anhöriga. Mitt innerligaste deltagande till dem. Till er.

Personligen kände jag henne endast mycket ytligt men vi kommer från samma stad, umgåtts i tangerande kretsar. Jag  har följt hennes liv, och senaste åren hennes kamp, genom hennes bloggar, instagram och fb. Hejat på henne och inte ens tänkt annat än att hon ska bli frisk. Inte om utan när. Det skulle ju inte sluta så här.

Kom ihåg att ta hand om en och ta hand om varandra. Stanna upp och fundera på vad som är viktigt i livet. På riktigt.
Och kom ihåg att kolla era bröst.

Edit. Tog bort namn och blogglänk till Henne. Kände det mera respektfullt så.