Här kommer vi småningom in i lite mera normala rutiner efter en både tung och rolig december månad. Julen var härlig med massor av familj som kommit norrut från hfrs och Åbo. Alla mina syskon (5st) utom lillebror var här. Dessutom träffade vi en del annan släkt vi umgås med nån fåtal gång i året. Utöver det var månaden förvånansvär tung och handlade mest om att försöka få allt att fungera då jag inte har fått lyfta barnen. Min mamma kunde som tur bo hos oss ett par veckor och min pappa en och min äldsta syster och granne har hjälpt till massor. Barnen , speciellt Agnes, reagerade kraftigare än väntat. Det har varit svårt för andra att hjälpa till eftersom barnen satt sig på bakhasorna och varit riktiga mamma-plåster. Edwin är dessutom i en fas då han protesterar högljutt och våldsamt mot mer eller mindre allt. Speciellt att klä av sig, klä på sig, byta blöja. NEJ! Kan helt själv! Själv, själv själv! Är definitivt det vi hör mest ut hans mun.
Som tur visste vi inte vad som väntade då vi tyckte att vi var trötta efter höstens eviga sjukande. Men hey! Nytt år, nya tag. Det har nu gått fem veckor sedan operationen. Jag lyfter barnen och drömmer nu om att börja träna igen efter evighetslång paus.
För övrigt förväntar jag mig inga enorma förändringar detta år. Tvärtom hoppas jag på ett lugnt år. Främst att vi alla ska få vara så friska som möjligt. Bra mat, mycket träning för de vuxna i familjen, träffa vänner, några mindre resor till Sthlm, Helsingfors, Åbo (åtminstone), läsa böcker själv och med barnen. Sånt tänker jag mig. Inga konstigheter. Eller ja, jag har ju glömt en stor grej. Jobb. Det här året är det dags för jobb och dagisstart. Eftersom jag inte har nåt jobb att gå tillbaka till är det minst sagt spännande att se vad som riktigt kommer att hända på den fronten. Vad som helst kan hända! Kanske jag får för mig stt göra nåt alldeles nytt? Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar