Nu fick jag lite agnst över att jag rackade ner på hur min navel ser ut nu. En navel kan väl vara lika fin och bra oavsett om det är ett litet hål eller putar ut. Navlar kommer säkert i alla möjliga former, precis som allt annat. Jag har aldrig haft en djup navel utan en grund. Fram till före graviditeterna. Men att nu ha en som putar ut känns ovant, som att den inte riktigt är min egen. Jag får jobba på att få den att kännas som min och sluta tycka illa om den bara för att den ar ovan och "annorlunda".
Ja, jag tänker lite likadant om min egen kropps åldersrelaterade förändringar. Att det gäller att vänja sig detta kroppens liv - att kroppen förändras hela tiden. Göra den till sig egen pånytt och pånytt.
SvaraRadera