Diastasrehab, andra träffen.

Hej från tåget! Det är tydligen min nya grej, bloggar numera endast då jag åker tåg.

Jag har precis träffat min fysioterapeut för andra gången. Jag har alltså gjort mina övningar fyra gånger om dagen de senaste sex veckorna. Övningarna jag har gjort är att hitta och träna rätt aktivering av bäckenbotten och djupa magmusklerna. Hitta rätt aktivering för att skapa spänning i bukhinnan och magmusklerna verkligen glider i rätt riktning, mot mitten.  Ett par övningar för att öppna bröstkorgen har jag dessutom gjort samt och aktivt jobba på mina "problem" med hållningen så ofta jag bara kommit ihåg för att så småningom lära kroppen en bra hållning som det normala. Det har nästan varit det svåraste, hållningen, för det glömmer jag bort så lätt. Att göra konkreta övningar x-antal gånger per dag har varit den lätta biten.

Att lämna bort all annan träning, förutom några lätta länkar nu som då, har gått relativt bra. Visst saknar jag träningen men jag har försökt psyka mig stenhårt till att inte tänka och fokusera på vad jag inte får göra utan istället tänka på varför jag gör der jag gör och målmedvetet hålla sikte på vad jag ska göra för att nå mitt mål. Men visst har jag haft några riktigt jobbiga dagar då jag verkligen saknat uteträningspassen och yogan och undrat vad jag riktigt sysslar med. Åter igen har det blivit så tydligt hur viktig träningen är för mitt mentala välmående, bibehålla balansen och hur mycket positiv energi och ork den ger mig.

De senaste två veckorna har jag blivit mera och mera nervös över hur rehabiliteringen och läkningen framskrider eller i värsta fall inte framskrider. Har funderat över vad jag ska göra om det inte går framåt. Samtidigt har jag märkt att bukhinnans elasticitet och motstånd har ändrat en del. Delningen är inte lika djup längre. Skillnad på bredden har jag inte riktigt kunnat avgöra. Det är svårt att mäta själv och dessutom är jag ju så skicklig på på lura bredden att verka mindre än vad den i själva verket är.

Vad sa fysioterapeuten då? Hon sa att det gått framåt! Mycket! Precis som jag själv märkt är bukhinnans elasticitet mycket bättre, finns avsevärt mera motstånd. Delningen har minskat med hälftens bredd som bäst! Där min delning var som bredast senast var den hela 4,2cm (!) nu var delningen på samma ställe 2,1cm. Ni anar inte vilken vinst och vilken lättnad det är att allt jobb ger resultat och jag är på rätt spår. 

Bilden visar förändringen i delningen bred på tre olika ställen. Bokstäverna till vänster betyder Y- uppe, N- navel, A- nere. Bokstäverna upptill betyder A- vid aktivering, R- avslappnat tillstånd. Skillnaden är stor som ni ser. Minsta förändringen (förutom under naveln där siffrorna var inom normala redan vid första tillfället) har skett vid naveln under aktivering, endast 0,9cm minskning, men så är det det området där förändringen oftast sker långsammast. 

Nu fick jag nya lite svårare övningar vilka jag ska göra en gång om dagen. En hel del fokus kommer att vara på uthållighetsträning av bäckenbotten och jag har tydliga målsättningar för vad jag bör och ska klara av innan nösta träff. Jag ska  förstås också fortsätta att aktivt jobba på hållningen. Dessutom får jag nu börja med lite "vanlig" styrketräning!! Främst övningar i stående där jag har full kontroll av magens aktivering. Det betyder med andra ord att jag kan träna massor med axlar och armar hemma. Jag funderar också på om jag borde bli medlem i gym för att kunna göra en del benträningen i maskin...utan vikter kan jag i och för sig göra en del hemma också. 

Nästa träff med fysioterapeuten blir om två månader. Motivationen är åter på topp och jag ser fram emot att komma igång med nya övningar och nytt upplägg.