Tillbaka till magen. De flesta av er vet att jag opererades för navelbråck i december förra året. Det följdes av en otroligt tung dryg månad för hela familjen eftersom jag inte fick lyfta och barnen blev totalt upp och ner.
Så fort jag tog bort förbandet, några dagar efter operationen, anade jag att allt inte stod rätt till. Naveln var svullen som en halv golfboll. Tänkte, och hoppades att det vag svullnad som skulle ge med sig. Kände också att jag fortfarande kunde trycka tillbaka lite vävnad in i magen så efter fem veckor klampade jag in på kirurgiska polikliniken och bad dem kolla upp naveln eftersom jag anade oråd. Jag fick snabb service, kirurgen kom och kollade inom 15min trots att jag inte hade bokat tid men efter att hon tittar på den två sekunder konstaterade hon att det troligen är vävnadsvätska och att jag ska ha tålamod. Nå, efter 9 månader av tålamod och naveln fortfarande inte ändrat märkbart. Eller jo, ändrat till det sämre med mera värk, speciellt om jag lyfter tungt eller om magen är svullen. Stegade igen in till kir pol och bad om en läkartid och ett par veckor senare, idag, träffade jag kirurgen igen.
Hon tittade på naveln och konstaterade omedelbart att stygnen inte hållit. Jag har fortsättningsvis ett förbaskat bråck och jag har haft det hela tiden. Precis som jag trott sedan stunden jag avlägsnade förbandet.
Det är mycket troligt att det är detta som gör att jag inte gör framsteg i min diastas-rehab trots månader av stenhård, fokuserad träning.
Just nu känner jag mig bara matt och har ingen aning om vad nästa steg blir. Jag är verkligen innerligt trött på detta navelskåderi men jag vill bli av med värken från bråcket och jag vill träna ihop min delning mera. Men jag skulle verkligen inte orka men en ny operation.
Dagens mage. Naveln här i minsta laget. Brukar bli mera svullen om kvällarna elle om jag gjort mcyket fysiskt tunga saker. Minst svullen på morgonen då jag vaknar.
Hej!
SvaraRaderaHar det hänt något på magfronten?
Nä, tyvärr. Hela mag-projektet är på is nu. Har totalt tappat motivationen att sätta mera tid och pengar på det justnu.
SvaraRaderaHej Linn! Ursäkta att jag "tränger mig på" men googlade operation navelbråck och fick upp din blogg. Opererade mig i torsdags och har två knoddar hemma. Min läkare säger jag får lyfta bebisen och 2-åringen redan om två veckor, men blev skitnojjig att stygnen ska gå upp nu. Fick du också inopererat ett nät och hur stort bråck hade/har du? Förstår att hela grejen kännns superseg för man mår verkligen som en påse skridskor efter.. och så länge efter! Hurusom det kanske var meningen som du skriver, grattis till lill*n i magen!! :) kan tänka mig att det är skräckblandad förtjusning men alla man pratar med verkar tycka att det är heelt underbart med en trea när hen väl är ute.. och småbarnstiden går ju trots allt fort som du skriver! Blir garanterat mest härligt och kul för syskonen! Victoria L
SvaraRaderaHej! Fråga på bara, jag delar med mig så mycket jag kan.
RaderaJag har inte riktigt koll bråckets storlek sådär exakt men det torde ha varit ett litet eftersom det inte blev opererat med nät, vilket ju är det vanligaste om jag har förstått rätt. Kirurgen ansåg att mitt var såpass litet att jag skulle klara mig med att endast sy fast hålet. Det gjorde det alltså inte.
Två veckor tycker jag låter som en jättekort tid med tanke på hur jag kände mig efteråt men kanske reglerna är annorlunda då man opererar med nät. Har du fått några rehab övningar att göra efteråt? Det fick inte jag men tycker absolut att borde höra till!
Och tack för gratulationer. Vi vänder på den misslyckade bråckoperationen till nåt positivt istället såhär ;)
Lycka till! Hoppas att allt går riktigt bra med din läkning!