Om läsning och förmiddagen som försvann

Jag har alltid varit noggrann med att läsa mycket tillsammans med barnen. Det har varit en tacksam sysselsättning tillsammans eftersom båda verkligen tycker om att lyssna på sagor och jag gillar att läsa för dem. Agnes kunde lyssna på långa berättelser mend mycket text redan som väldigt liten och det har hållit i sig och säkerligen smittat av sig en del på lillebror också. I vardagsrummet står en bokhylla fylld med endast barnböcker och barnen drar ofta fram böcker och sitter och bläddrar och "läser" för sig själva eller föreslår att vi ska läsa tillsammans. Igår satt vi alla tillsammans och "läste" böcker och tidningar för oss själva. Själva men tillsammans. Väldigt trevligt och även om det sist och slutligen inte var en så lång stund så kändes det som en början på en ny tid igen. 

Jag har medvetet inte försökt lära barnen att läsa själva ännu. Agens är otroligt intresserad av bokstäver, ord och stavning och frågar ofta hur man skriver det ena eller det andra och då lär jag henne försåts men alltid på hennes initiativ. Jag tänker att hon inte behöver kunna läsa ännu, det hinner hon nog med ännu. Samtidigt är jag lite tudelad för jag vet att hon skulle älska att sluka sagor på egen hand. Jag blir inte förvånad om hon knäcker läs-koden på egen hand närsomhelst.

                    

Idag är barnen på dagis och jag är ensam hemma och vilar. Har tagit en liten promenad med hunden, ätit frukost framför nyhetsmorgon i ögonvrån samtidigt som jag läst tidningen länge. Tittat på ett avsnitt finska bachelor, surfat runt efter info om olika maggördlar, planerat matsedel för en knapp vecka framåt och skrivit inköpslista för morgondagens matshopping. Det är ju så skönt att ha planerat och tänkt igenom veckomatsedel ordentligt så man faktiskt har alla ingredienser hemma då man ska laga maten. Tidssparande och mycket billigare i längden. Kommande dagarna tänkte jag att vi ska äta hemlagade köttbullar och potatismos, vegetarisk masala, lata kåldolmar, hemgjord pizza som middagar. Och ännu nån vegetarisk rätt, kanske tofuwok. För min egen del blir det oftast salladsluncher med färdig lins-eller quornbiff för mera protein om jag äter lunch ensam. Är alldeles för dålig på att köpa och laga fisk för tillfället, har lite svårt för fisk som gravid. 

Och vips så ska barnen snart hämtas.

Måndag morgon, den optimala versionen

För att få dagistimmarna att gå ihop är barnen på dagis endast två dagar denna vecka. Passar väl bra kan man man ju tänka eftersom jag är hemma och sjukskriven. Nå, att vara hemma med två energiska ungar som inte sällan testar både mina och varandras gränser räknar jag kanske inte som den vila och återhämtning som jag skulle behöva just nu. Men idag har måndagen börjat fantastiskt. Barnen sov till kl 8. Eller, Edwin vaknade en knapp timme tidigare men låg kvar i sängen och gosade. Agnes vaknade och utbrast "Edwin, kom så går vi och läser Bamse och lyssnar på Emil saga", vilket de sedan gjorde i en knapp timme följt at morgonmål och sedan fortsatte de att leka egna lekar en god stund. Jag uppskattar och njuter av stunden, dricker många koppar te och läser. Tänker på hur stora och självgående barnen faktiakt kan vara under sina bästa stunder. Snart har vi en liten totalberoende typ i huset igen så jag passar på att ta vara på dessa stunder några månader till, varje gång de uppenbarar sig. 

   

                   

Listan och sjukskrivning

Idag hade jag rådgivning för tredje gången denna graviditet. Vecka 23+2 idag. På grund av stora problem med foglossning och en hel del smärsamma sammandragningar de senaste veckorna blev jag skickad vidare till läkare som sjukskrev mig två veckor framåt. Det första känslan var enormt misslyckande och en känsla av att vara en looser som redan blir sjukskriven i kombination med ett enormt dåligt samvete över att kollegorna är tvungna att fixa mitt jobb utöver sitt eget. Småningom infinner sig också lättnaden över att slippa kämpa på jobbet ett par veckor. För mer eller mindre en kamp har det varit redan ett tag. Hoppas ett par veckors vila gör att jag kan jobba ett tag till sedan.

Fyllde i en graviditetslista redan för ett tag sedan men den försvann då jag publicerade. Nytt försök rådgivningsdagen till ära.

Rörelser: Massor mest hela tiden. Som tur eftersom det är det är en av de två saker jag verkligen njuter av med att vara gravid. 

Hjärtljud: 147
Sf-mått: 21. Vilket förvånansvärt nog betyder stax ovanför medel. Hälsovårdaren blev också förvånad över att SF-måttet var så litet (el eg helt normalt) med tanke på hur stor mage jag har. 
Viktökning: Nästan +10kg redan. Suck.
Halsbränna: Sällan. Efter magsjukan var det besvärligt ungefär en vecka men det har lugnat ner sig.
Ryggbesvär: Njä, inte direkt rygg.

Bäckenbesvär: Massor. Smärta som att nån skulle tälja lite mellan benen, i symfysen, känner jag för varje steg jag tar och också problematiskt att vända i sängen. Just nu också värre smärta i vänster ljumske och framförallt massor med huggsmärta i SI-leden. Även en del vilovärk i symfysen och SI-leden. Foglossningen ser verkligen till att dra ner på humöret just nu, den lämnar mig aldrig ifred.

Muskel och vadkramp: Nej.
Åderbrock: Nej.
Nästäppa: Ja, lite. Men vet inte hur mycket det eventuellt beror på seg förkylning.
Urinvägsinfektion: Nej, tack och lov inte ännu ialllafall.
Känsligt tandkött: Jo, lite. 
Bättre hy och hår: Tyvärr har bägge nästan varit sämre än normalt hittills men nu tycker jag det verkar som att det vänder till det bättre.

Illamående: Reltivt ofta ännu men inte alls lika intensivt som tidigare. Provoceras helt klart av stress.
Trötthet: Jo, men inte som de första ca 14 veckorna då jag helst sov dygnet runt om jag fick. Nu orkar jag relativt okej bara jag får vila en stund på dagen. Dagens hb124.
Upp och ner i humöret: Ja. Jag är är mycket mera känslig och gråtmild samtidigt som jag ofta är arg, har kortare tålamod och brusar ovanligt ofta upp. 
Strimmor på magen: Nej.
Putande navel: Jo. Eller i dethär skedet är den redan så uttöjd att den är mera platt än putig.
Svullnader: Ibland men inte så mycket ännu.
Yrsel: Ja. Ofta. Dagens RR var 114/70 men har varit betydligt lägre några gånger då jag mätt själv pga att jag kännt mig så yr och kraftlös.
Förhöjd kroppstemperatur/svettningar: Nä, inte så att jag skulle ha reagerat.
Blodbrist/ järnbrist: Nej. hb somsagt 124.
Sammandragningar: Ja, flera veckor redan men de senaste veckorna även smärtsamma vilket är en helt ny erfarenhet för mig (bortsett från förvärkar och förlossningsvärkar då)
Sömnproblem: Om jag ligger stilla sover jag ganska bra men det är smärtsamt att vända mellan sidorna. Tack och lov har wc-springande på nätterna lugnat ner sig. Ett tag sprang jag på wc en eller två gånger om natten och hade ofta svårt att somna om.
Nytt konstigt matbehov: Riktigt i början var jag otroligt sugen på chips och typ pizza men det gick som tur om rätt fort. Äter gärna pasta, pesto, fetaost men försöker att oftast lämna bort pastan och äta matiga sallader med fetaost som nästan viktigaste ingrediensen. Vattenmelon, syrliga äpplen och mogna päron har hängt med som favoriter redan länge. Tidvis har jag enormt sug efter surt godis i kombination med salmiak men försöker äta det sällan också med tanke på att man borde låta bli salmiak. Kall blodgrape och apelsiner äter jag gärna just nu men några riktigt kraftig eller konstiga cravings har jag inte.

Fula, osympatiska tankar.

Det finns massor med gravida överallt både bland vän- och bekantskapskretsen och i bloggvärlden. Den senaste tiden har jag noterat en oerhört oattraktiv och osympatisk sida hos migsjälv. Jag kan bli otroligt svartsjuk på alla med små magar och de som säger/skriver att de gått upp lite eller minimalt fastän minst halva graviditeten passerat. Blev riktigt provocerad av en som kommenterade att "varför skulle jag gå upp desto mera i vikt, jag äter ju precis som vanligt och trycker inte i mig massa onyttigheter" . Jag hade lust att ropa "Det har inte jag heller gjort under tidigare graviditeter men ändå gått upp närmare 20kg!" men höll käften. 
Egentligen handlar för mig magstorlek och viktuppgång om helt olika grejer. Magstorlek är egentligen inte så laddat och om det inte vore för att jag känner mig så oerhört klumpig, magen trycker på lungorna, jag har svårt att lyfta och ha de andra barnen i famnen, knyta skorna, inte får knäppt jackan, har svårt att hitta sovställning etc skulle det spela noll roll fastän magen skulle vara ännu större. Magen kommer ju ounvikligt att bli mer eller mindre stor mot slutet så skulle så gärna ha känt mig lite smidigare lite längre. Men de smidiga dagarna har jag passerat för länge sedan. Det handlar om det praktiska som blir mera problematiskt och tungt. 
Vikten däremot verkar trycka på känsligare knappar. Det är just kommentaren som ovan som får mig att tro att folk tänker att jag totalt skiter i vad jag stoppar i mig "för annars går man inte upp så mycket". JO! Vissa lyckligt lottade gör det ändå kan jag informera. I ärlighetens namn har jag inte varit närapå så noggrann med att äta endast hälsosamt denna gång som tidigare två graviditeter, speciellt under första då jag åt galet hälsosamt och ändå fick frågan av hälsovårdaren om jag äter mycket bulla då jag går upp "för mycket i vikt". Men ohälsosamt eller enorma mängder har jag inte ätit heller denna gång. Jag har helt medvetet försökt att avdramatisera viktuppgången och inte problematisera mat och ätande. Det förstnämnda går ju sisådär som ni märker. Jag kan bli lite ledsen över att jag blir mycket mera påverkad än vad jag önskar av olika ideal även som gravid. Eller, egentligen blir jag inte ledsen utan arg och frustrerad. Jag önskar jag skulle klara av att släppa alla onödiga krav, ideal, andras åsikter och tankar (eller vad jag tror sitta andra tänker?). En högre viktuppgång får mig tydligen att känna mig misslyckad och att jag på nåt vis har presterat sämre. Vilket jag på en vis nivå kan avfärda som bullshit men som på en annan nivå gnager i mig.
Jag får jobba vidare på att klara av att tappa kontrollen. För just kontrollen över vad som händer med och i kroppen är man så illa tvungen att till stor del släppa när man delar sin kropp mer en annan människa. Svårt tycker jag.

en svaghet

Jag är ytterst dålig på att bjuda in vänner och bekanta på spontana besök. Detta är nåt jag önskar jag kunde bli bättre på för spontant och kravlöst umgänge förgyller ju vardagen, livet!, så enormt.
Jag tror mitt problem är att jag gör det för omständigt. Jag vill inte att hemmet ska vara så råddigt. Jag vill ha nåt trevligt att bjuda på. Planerar tidpunkt långt på förhand och ofta blir det liksom inte av överhuvudtaget. Jag önskar istället jag oftare bara skulle höra efter om nån jag gärna träffar och vill umgås med vill komma över på en eftermiddagskaffe, kvällsté, lite frukt elle smörgås. Eller egentligen bara komm över för att umgås och inte fokusera så mycket på saker runtomkring.

Detta ska jag helt klart jobba på.

Noro-lovet

Sportlovet för oss skullle egentligen innebära en helt vanlig arbets- och dagisvecka med lite mera roligt program än vanligt utöver det. Det blev varken vanlig vecka eller roligt program. Istället noro-vecka. Agnes och Frank blev sjuka först, sen jag. Vid närmare eftertanke har troligen Edwin haft en lindrig variant med dålig mage och feber i slutet av förra veckan som jag bara trodde bar vanligt virus. Hoppas det iallafall så att vi inte har en runda till att vänta.

Fruktansvärd variant. Frank totalt slut. Jag som gravid mega-totalt slut.  Magsjuka med en bebis i magen är verkligen en fruktansvärt jobbig kombination. Barnen varit energiska redan ett par dagar. Mycket dålig kombination med två föräldrar som egentligen Inte orkar med annat än ligga i vågrätt läge och blunda, helst sova, och två understimulerade barn som får se alldeles för mycket på tv och blir irriterade och grälsjuka. 

Jag ligger mestadels, efter ett par dygn,i vågrätt och får knappt i mig nåt allls utan att bli oerhört illamående. Några deciliter vätska har jag äntligen fått behålla och skönt att  idag också orka se lite på skärm istället för att blunda och hoppas att tiden bara ska gå lite fortare. 

Februari har varit verkligen varit vabruari för vår del. Börjar tappa räkningen på hur många trevliga middagar, träffar och kalas vi har varit tvungna att ställa in pga allt sjukande. Missade också andra ultraljudet som var inbokat förra måndagen. Förhoppningsvis blir det av nästa vecka. 

Behöver verkligen, verkligen en friskare vår!