Grundläggande utbildning- check

Jag var en sväng till Helsingfors förra veckan främst för att gå en skolning inom magmuskeldelning och dess rehab men passade även på att träffa en del vänner och familj. Som vanligt hann jag träffa långt ifrån alla jag hade önskat, tyvärr.

Intressant var att jag redan på vägen ner åkte lite, lite motvilligt. Känns att kroppen kräver mera vila och att jag instinktivt vill hålla mig i hemknutarna i dethär skedet. Sänka tempot ytterligare och börja fokusera på slutskedet av graviditeten och förlossningen.

Men. Lite kort gällande utbildningen så fick jag verkligen mersmak! Eftersom skolningen jag gick var en grundutbildning för yrkesfolk så hade jag redan koll på det mesta men visst fick jag lite nya synvinklar och även roligt med lite flera magar att känna på och testa och analysera tillsammans. Jag drömmer nu om att kunna åka till Sthlm redan under hösten eller vintern och gå den svenska utbildningen som jag vet att skulle vara det perfekta nästa steget. 

Nu sätter jag ändå det mesta av mina karriärs- och skolningadrömmar lite halft på hyllan, vilken känns ganska skönt, tar fram min profylaxbok och -dvd och börjar träna andning och mentala bilder inför förlossningen. 

                              

Jag har haft mycket nytta av denna bok. Läser den nu för tredje gången.

Det sköra livet

Jag har tänkt uppdatera här flera gånger. Gällande rådginingsbesök, gällande sjukskrivning, gällande framtidsfunderingar, gällande inredningsplaner. Men. Jag har beklagat för många människors död de senaste sex dagarna. Tre människor, två inom samma familj. Alla fick de alldeles för kort tid. Alldeles för många hade behövt dem läng ännu. De borde ha fått uppleva så väldigt mycket mera. 

Men som bekant får vi inte välja när det är dags. Inte ens de gånger det känns totalt orättvist och tragiskt.

Så jag återkommer så småningom. Säkert snart. Nu ska krama mina barn och min man lite extra hårt och berätta hur mycket jag älskar dem många extra gånger.

kyligt balanserad

För tillfället tycker jag mig ha hittat system som håller mig rätt balanserad. Jag orkar göra aktiva saker som att träffa människor, gå på ärenden, träna, städa och fixa hemma kring tre timmar och sen behöver jag vila ett par timmar. Vila som i att verkligen ligga ner, helst också sova en stund. Sen orkar jag troligtvis helt okej med vanlig vardagsrumban som fixa mat och greja med barnen. Energinivån svänger rätt fort och jag får se upp för att inte försöka göra för mycket under mina high för då är jag med högsta sannolikhet slut hela resterande dagen.
För övrigt tycker jag mig vara relativt balanserad. Eller nåja, balanserad är kanske att ta i, men i jämförelse med hur jag mått under graviditeten fram till nu så känner jag mig ganska mentalt stabil. Jag har på nåt vis förlikat mig med att kroppen en stor, tung och att diverse krämpor mer eller mindre gör sig påminda. Detta har nästan blivit mitt normaltillstånd nu och det känns nästan som att det alltid kommer vara såhär. Tack och lov är det inte så men mentalt har jag på nåt vis landat i var jag är nu och försöker att inte ens tänka på hur kroppen känns som icke-gravid.
Märker att jag även blockerar många andra saker. Tar inte in tung och jobbig information. Känns som att jag automatiskt stänger av mina känslor då jag får höra om nåt jobbigt. Verkar var en försvarsmekanism som jag känner igen från då jag var höggravid med Edwin och min mormor dog. Jag kände knappt nånting alls då, som att kroppen och psyket försöker skydda bebisen från för hög stress. Eller vad vet jag men märker iallafall att jag reagerar ovanligt kallt då det gäller allvarligare, tråkiga saker just nu.
Känns som att jag så smått håller på att gå in i min fokuserade bubbla inför förlossning. Ska skriva mera om det så småningom; min mentala uppladdning.

Fiskfloppen

Jag lyckades upprätthålla matpaneringen även in i andra veckan men redan dag ett blev det förändringar som gjorde att nu hela planen i princip är spolierad.
I lördags storhandlade jag enligt följande plan:
Söndag; lax, potatis, gräddfilssås och sallad
Måndag; rester till lunch (barnen är hemma på måndagar och fredagar)  + kycklingfiléer och rotsaker i ugn, tsatsiki
Tisdag; linspuresoppa med grynost (blev aldrig lagat förra veckan eftersom resterna räckte länge än väntat)
Onsdag; vegetarisk lasagne, sallad
Torsdag; rester
Fredag; freestyla lunch, troligen omelett + grilla majs, zuccini, svamp, halloumi, korv/kött(måste köpas senare), potatissallad, sallad

Nå. Istället för att äta lax igår så fick vi möjligheten att lämna barnen hos fammo, gå på mässa och samtidigt passa på att äta lunch ute. Vilket förstås var väldigt uppskattat och skönt. Men eftersom vi vuxna var mätta resten av dagen efter varsin måltid på Friends & Brgrs var den ända middagen vi gjorde risgrynsgröt till barnen. Allt väl så långt. Tills jag idag istället för igår plockade fram fisken och insåg att sista förbrukningsdagen var igår! Tänkte att kanske, kanske man kan äta ändå? Men hoppet försvann omedelbart jag luktade på den. Drygt 700gram och över 11€ försvann i soporna och jag, full av hormoner, hade inte långt till tårarna. Klockan var redan en bra bit över middagstid då jag i desperation lyckades svepa ihop en kycklingrisotto (även kycklingen hade sista förbrukningsdag idag!) med svamp och sparris innan barnen, som lekt ute i flera timmar, hann bryta ihop av hunger och trötthet.
Vid närmare koll kommer ju resten av schemat fungera helt okej ändå om det inte händer några ytterligare katastrofer. Tur att vi kör vegetariskt ett par dagar och köper köttet att grilla först senare. Kommer definitivt att bli mera noggrann med att kolla datumstämplingen i butiken härefter. Kändes riktigt trist både ekonomiskt och miljömässigt att slänga den stora fiskbiten. Usch.

                    

Ekonomin

Knyckte sevendays-listan från föregående vecka.

Jag tycker att det är intressant att fundera pengar, höra och läsa om hur folk tänker kring pengar. Jag förstår mig inte alls på varför det ofta är lite hysch, hysch och jag har många gånger upplevt att folk tycker att jag är besvärande då jag pratar pengar, att det blir för privat. Nu låter det som att jag Ofta diskuterar pengar, det gör jag inte men jag har heller inga problem att prata om inkomster och utgifter, vad jag tycker att är jobbigt och vad som fungerar.

Pengar för mig är:
En nödvändighet och ofta ett stressmoment. Nåt som jag rätt ofta känner mig begränsad av.

Vad jag lägger mina pengar på:
Huslån, mat, bil. Försäkringar! Har inte läst om nån annnan som nämnt försäkringar. Är det bara vi som betalar hiskeliga summor i året? Får ångest och blir irriterad varje gång försäkringarna ska betalas. Ändå vågar man ju inte vara utan.

Lägger minst pengar på:
kropps-och skönhetsbehandlingar.

En vanlig månad tjänar jag:
En fysioterapeut som jobbar kommunalt tjänar 2365€ i månaden. Jag jobbar halvtid just nu och får därmed självfallet hälften av den summan. (Varför är det för övrigt svårt att berätta vad man tjänar? Upplys mig gärna)

Mina tre spartips:
Planera matlista och storhandla. Förutom att det är lättare att hålla en mat-budget så undviker man extra småköp man annars eventuellt gör om man springer till butiken många gånger i veckan.
Lunchlåda istället för ute-lunch. Det kan man spara stora summor på i månaden. Lätt att planera och fixa om man lyckas med tips nummer ett.
Handla på loppis. Har köpt en hel del gravidkläder och allt, förutom trosor och två par strumpbyxor, på fb-loppis och vanligt loppis. Största delen av barnens kläder handlar jag också på loppis. Har även köpt allt kommande baby-stuff second hand. Och möbler! Köper nästan uteslutande möbler second hand nuförtiden. Förutom att det är billigare så tycker jag det blir snyggt och levande att blanda gammalt med nya möbler. Sälj bort onödiga prylar samma väg! Jag orkar aldrig skaffa bord utan säljer alltid via fb-loppis. Funkar finfint.

Om jag var ekonomiskt oberoende;

Skulle jag möjligtvis inte ha flyttat till Österbotten. En stor orsak till flytten var faktiskt att det är så förbaskat dyrt att bo i Helsingfors. Jag ville att vi skulle ha möjlighet att jobba mindre då barnen är små och ville ha större boende än 57,5kvm. Sen spelade förstås andra saker också in men pengar (eller bristen på pengar) utgjorde en betydande faktor. Nu är jag ändå nöjd över att det blev flytt även om det har varit en tuff förändring för mig och det har tagit en förvånansvärt lång tid för mig att göra mig hemmastadd. Så om jag skulle vara ekonomiskt oberoende skulle jag med andra ord inte alls nödvöndigtvis flytta tillbaka. Det ni!

Jag skulle resa mer. Gå intressanta skolningar. Köpa städtjänst. Bygga garage. Äta ute mera. Ha kvar vår prenumeration av dagstidning i pappersformat som vi nu troligen kommer prioritera bort pga att det är så dyrt. Gå på hudvård och köpa bättre (dyrare) hudvårdsprodukter. Operera ögonen. Tydligen konsumera mera. Samtidigt tänker jag att det är bra och hälsosamt att vara tvungen att prioritera, spara och planera vad man sätter sina pengar på. Jag tror att man uppskattar saker mera om man har jobbat för det och om man inte får allt man vill samtidigt. Huvudsaken är att inte behöva stressa över att få bas-ekonomin att gå ihop. Lyxvaror, -tjänster, -upplevelser tycker jag det är helt ok att man ibland måste prioritera bort/spara till. 

Mina ekonomiska mål är;

Att få det att gå ihop och gärna kunna spara en del för kommande projekt och till barnen. Lite oroad är jag med tanke på att inkomsterna igen successivt komm att sjunka då trean föds. Vill gärna att nån, igen, kan stanna hemma helt eller delvis i några år. Huruvida det kommer att funka eller ej hänger på om vi får den ekonomiska ekvationen att gå ihop. 

Den sinande orken

Idag vaknade jag och kände mig skönt energisk. Hade lust och energi att ta itu med hur mycket som helst kändes det som. Efter kl 12 sinade energin fort och en timme senare kände jag mig utslagen. Såhär är det nästan varje dag. Jag orkar, som bäst, med halva dagen och sen är jag kaputt. Mycket frustrerande. Jag vill så mycket men orkar så lite.