Vidar 3,5 månad

Eftersom det är roligt att ha dokumenterat vad som händer i utveckligen det första året hade jag  tänkt skriva vad som hänt i Vidars utveckling vid tre månader men tre månader kom och gick för knappt två veckor sedan. Jag är dålig så att prioritera tiden till att sätta mig ner och blogga, som vanligt. 

Det har hänt väldigt mycket de senaste veckorna. Vidar är till största del en glad typ numera som mest av allt älskar att umgås och vara social. Prata tillsammans, sjunga och leka älskar han allra mest. Skratta högt har han gjort redan länge, sedan knappt två månaders ålder. Äntligen kan han ligga på golvet lite för sig själv, speciellt på mage där han nu orkar lyfta bröstkorgen och börjar sträcka ut armarna.  Att ligga på rygg i babygym eller på golvet utan sällskap är fortfarande ingen favorit men ligga och titta på elden i kakelugnen gör han gärna en lång stund. Han älskar också att ligga på skötbordet, vilket förstås är tacksamt. Han har svängt sig från mage till rygg flera gånger men mest i misstag. I ryggliggande har han den senaste veckan så smått börjat svänga sig till sidan. Han hittade sina händer för ett par veckor sedan och sträcker sig efter leksaker och har nu också börjat få grepp om saker ibland. 

Vi höll på att få in lite av en sovrutin innan Vidar blev förkyld för en dryg vecka sedan. Han sov då oftast 40min + ca3h +40min men den rutinen for med fökylningen. Han sover alltid ute i vagnen eftersom det är så svårt att få honom att sova inne. Vaken orkar han vara mellan en och två timmar. På kvällen somnar han i famnen nån gång mellan 19 och 20 (21) beroende på när han sovit sista dagsluren. Det är totalt omöjligt att få honom att somna i sin säng och han somnar inte heller vid bröstet utan man måste röra på sig och allra helst sitta och pompa på pilatesbollen. Överlag får man inte sitta stilla med honom i famnen utan att han blir missnöjd vilket är exakt som det var då Agnes var bebis. Att tex sitta och chilla i soffan med honom är totalt omöjligt. Att lägga ner honom i sin säng är en utmaning i sig och han vaknar oftast om han inte fått sova minst en timme i famnen först. Han sover nån enstaka timme i sin egna säng och sen kommer han och sover bredvid mig och äter i regel väldigt ofta på nätterna. I bästa fall ammar jag honom i sömnen men ofta gör refluxen att jag sitter med honom sovandes i min famn stora delar av nätterna vilket lindrigt sagt börjar bli ganska påfrestande för mig. Men frekvensen bra nätter ökar hela tiden så månne vi inte orkar oss igenom även denna period av icke-sovande. Dagtid äter han med väldigt varierande  mellanrum, ibland 2h ibland 4h. Han äter oftast snabbt och ingen som hänger längre stunder vid bröstet tvärtom slutar ätandet ofta med skrik vilket jag tror har med refluxen stt göra. Det känns trist att han i regel inte får bli sådär skönt avslappnad efter måltiderna. 

Vardagen är klart

nu då han är mera nöjd och tydligare visar (och vi blivit bättre på stt läsa honom) vad han vill. Syskonen är fortsättningsvis totalt förälskade i sin lillebror och är väldigt förtjusta i att få mera respons och reaktioner av honom. Vidar tolererar också syskonens gos och pussatacker bättre nu. 

En bestämd typ som vet vad han vill, med det argaste skriket och det charmigaste leendet, vår Vidar. 

Ofrivilliga nattugglan här, hej!

Dessa nätter alltså. Tur att jag inte visste att det skulle bli en till sämre sovare. När man är i det, icke sovandet, är det bara att ta sig igenom. Finns inget val.
I skrivandets stund är klockan 5.15, jag har en sovande bebis på magen och jag har hittills sovit max 2h. Som tur kommer det lite bättre nätter med jämna mellanrum då jag inte behöver sitta med honom eller bara liten del av natten. Äter gör han oavsett många gånger, kring 5, så ni förstår att det inte blir speciellt långa stunder jag hinner sova- om jag har turen att få ligga ner.
Refluxen har dock blivit klart bättre med tiden så det är väl bara att vänta ut men jag hoppas verkligen att vi skulle börja få bättre nätter snart för nu efter 3 månader av väldigt lite sömn börjar jag nog känna mig sliten. Jag är extremt glömsk, tappar ord hels tiden och har uselt tålamod. Det känns även tydligt att kroppen inte hunnit återhämta sig efter alla år av dåligt sovande vi har bakom oss.

Hur gör ni för att orka långa tider med extremt lite sömn? Ge mig era bästa tips,tack!

Nu ska jag försöka lägga ner snusaren i sin säng och hoppas att jag hinner sova ens en liten stund innan han vaknar igen.

Några tankar om anknytning

De senaste par veckorna har jag funderat en del på hur olika anknytningen till barn kan vara. Hur nöjt eller missnöjt barnet är har definitivt påverkat min anknytning till mina barn och även förlossningsuppleverlserna har spelat en stor roll. 

Agnes, vars förlossning var lång och jobbig och slutade rätt dramatiskt med dåliga hjärljud och klipp, var en missnöjd bebis i nästan 3månader och hade dessutom kolik. Vidars förlossning slutade ju också dramatiskt och han blev genast förd till intensivvårdsavdelningen. Även han har fram till nån vecka sedan, varit en missnöjd liten typ mest hela tiden. Första och sista syskonen har hittills liknat varandra väldigt mycket. Med båda har jag fort känt en stor samhörighet och enorm beskyddarinstinkt men den där översköljande kärleken väntade på sig ett tag. 

Edwin mittemellan föddes efter en drömförlossning. Jag kände mig hur fräsch som helst direkt och han var en nöjd och lättskött bebis väldigt länge. Jag blev totalt och intensivt förälskad i honom nästintill omedelbart. 

Det är ju rätt logiskt att det är svårare att bygga upp den där intensiva kontakten med ett barn som är missnöjt mest hela tiden trots att man gör allt man någonsin kan för att hen ska må bra än med ett barn som man knappt ens behöver anstränga sig alls för att hen ska vara nöjd. Med en nöjd bebis kommer man ju direkt till njutningen av att bara få vara tillsammans medan så mycket energi med ett missnöjt barn går till att försöka förändra situationen och förstå vad som är fel och ändå känna sig otillräcklig och kanske även misslyckad.

Jag kan känna en liten sorg över att vi inte fick den där intensiva, härliga stormförälskelsen jag och Agnes och jag och Vidar men samtidigt vet jag att den kom senare, om än på ett lite annat sätt med Agnes och den kommer att ta sin egna skepnad med Vidar. Jag är inte orolig, men lite sorgsen ändå. 

Agnes

Edwin

  Vidar