Livets små höjdpunkter

Hösten är här och jag har gått i semi-ide. Det innebär att jag numer inte gör annat än jobbar och sover. Jag hatar det. Förhoppningsvis (?) beror tröttheten på att jag är överarbetad och dessutom känner mig sjuk. Jag hoppas det för då torde det väl gå över mha vila. Min obetalda lediga vecka nummer två denna sommar inleds på måndagen och jag ska banne mig inte vara sjuk då eftersom vi hoppar på ett flygplan ner till Spanien. Jag som hade tänkt hårdträna den sista veckan inför resan får helt tydligt skippa den planen.

Förutom resan så är min nästa höjdpunkt i livet inkommande Lördag då jag ska njuta av den första sovmorgonen på 20 dagar.

Galenskap

Igår träffade jag en kär vän på stan direkt efter jobbet. Eftersom vi hade väldigt lite tid att umgås innan hon skulle iväg till sitt flyg var jag mån om att ta min in till centrum snarast möjligt efter min jobbdag. Jag lämnade alltså cykeln utanför jobbet och hoppade på buss 121A in till Kampen.

På kvällen insåg jag mitt problem. Min cykel var på jobbet och jag hatar att ta bussen till jobbet om det inte ösregnar eller är ordentlig vinter. Efter lite funderande på hur jag skulle lösa problemet kom jag på den superba idén att springa till jobbet.

Klockan 05.50 idag tyckte jag att det var den mest idiotiska idén jag kommit på på länge och undrade hur jag skulle orka dra mig iväg. Kom då på ytterligare en genialisk idé- ställa mig på vågen (vilket jag inte gjort sedan februari). Det funkade alldeles utmärkt som den lilla motivationsboost som fattades eftersom den visade minst 2kg för mycket. Det var alltså en klar sak: på med löparkläderna, tråtta nycklar och busskort (för säkerthetsskull om jag skulle få kramp i muskel, seriös stickning el dylikt) i den minimala fickan baktill på löparbyxorna, i med lite yoghurt och iväg!
Hur ljuvligt är det inte att börja dagen med en 16.6 km länk i morgonsolen? Jag kan berätta; rätt ljuvligt de första 10km, mindre ljuvligt de sista 3km då vaderna höll på att ge upp. Nöjd och belåten är jag iallafall i efterhand för att jag orkade dra mig upp och iväg, orkade springa hela vägen trots nästintill icke-existerande löpträning på många månader. En ordentlig kick! Dock lär det inte upprepas alltför ofta.
Vad blir det för utmaning näst?

..och ja, jag lovar att jag snarast ska lära känna min nya Hazel lite bättre, komma ihåg att knäppa lite bilder och dela med mig.
Av nästa semestervecka blir det bildbevis. Promise.

Btw så tror jag tydligen att jag är superwoman efter lite ledigt och har lovat jobba både lördag och söndag inkommande helg. Det innebär alltså att min lediga dag är 28.8 och då åker jag till vasa på lördag, hem på söndag. Smartass indeed. Åtminstonde ska det sitta fint med lite extra cash eftersom jag tar två veckor tjänstledigt under sensommaren/hösten och dessutom ska det bli skoj att träffa hyresgäster och arbetskompisarna på tidigare jobbet.

Semestern som kom och for

Jag har firat 10 dagar av ledighet. Imorgon är det jobb som gäller igen. Det känns relativt okej även om jag samtidigt mycket gärna skulle ha minst 10 lediga dagar till. Betalda. Tyvärr har jag inte råd med mera obetalt ledigt i detta skede så jag tackar för den tid som varit.

Sammanfattningsvis har jag hunnit fira Daniela och Magnus fina bröllop, varit ute på villa x2, njutit av livet på landet, ätit hallon och jordgubbar direkt från buskarna, träffat kära vänner, söndrat mina favortiskor, kört bil (det var minst ett halft år sedan senast), druckit en hel del kaffe under bar himmel, plockat blåbär, badat i havet, fått ungefär en miljon myggbett, badat bastu otaliga gånger, träffat ytterligare vänner och bekanta, ätit den godaste abborren hittills i mitt liv, ätit paj (hallon, blåbär och äppel) typ 5 gånger + en hel del andra godsaker mer eller mindre varje dag, varit på EN löplänk (den dock 15km), åkt berg-och dalbana, ranttat mellan Nykarleby, Purmo, Karleby, Molpe Jakobstad, Larsmo, Lepplax, Vasa och Helsingfors. Det torde väl sammanfatta de senaste 10 dagarna något sånär.

Imorgon inleds alltså vardagen med blandade känslor. Som tur drar vi iväg till spanien om några veckor så nog ska man väl orka med långa jobbdagar ett tag igen. Det sköna med vardgagen, för man ska väl försöka tänka positivt, är dock att komma igång med hälsosammare motions- och matvanor igen.