Busy

Jag är busy med att ha semester. Datorn fick lämna hemma i Helsinki så länge jag chillar runt i österbotten. Bäst får man tag på mig via telefon om man vill ses i Kokkola-Jakobstad-Vasa trakten inom den närmaste veckan.

Lilla Cafu

De senaste dagarna, och nätterna, har vi haft fullt upp med att sköta om en seriöst magsjuk pudel. Vi har varit tvungna att springa ut på nätterna för att det inte ska hända olyckor inomhus..och ändå har det helt och hållet inte kunnat undvikas. Före vi insåg allvaret i magsjukan hann vår nya, vita, matta bli både nerspydd och nerskiten. (Med mycket tvätt och bra matt-tvättmedel har mattan dock räddats från en tidigt öde).
Stackars liten har gått ner 500gram vilket är massor för en liten kropp som ursprungligen vägde 6,6kg. Efter fyra dagar utan att våra försök att ge dietmat och vatten med spruta gav några resultat var vi tvugna att besöka veterinären där de konstaterade att stackarn var uttorkad och behövde stanna på djursjukhus för att få dropp.
Igår kväll fick han komma hem. Och nu repar han sig tack vare dropp, tre olika mediciner och specialmat relativt fort men fortfarande är han ytterst ynklig.
Det är hjärtskärande då lilla vännen har ont och mår dåligt.

Idag efter jobbet såg det ut så här ett par timmar.

Detdär vanliga livet

Under sen eftermiddag och kväll har jag idag tagit 1,5h promenad, yogat (bara solhälsning A + B x 5-men iallafall) och bakat semlor. Vet ni vad det betyder kära vänner? Jo, att jag äntligen börjar ha lite mera energi och orkar äntligen leva lite mera som vanligt! Jag hoppas denna utveckling håller i sig för det är fantastiskt att orka leva utan att behöva känna att jag är 5 före att kasta upp.
Vecka 13+0 idag.

Dagens absurdaste

För ett tag sedan satt vi på en restaurang och väntade på att vår take-away mat skulle bli färdig. I bakgrunden spelade musik som jag först inte lade så mycke märke till, före refrängen kom igång. Jag trodde det var ett skämt men det är det tydligen inte. Jag har nu suttit och skrattat hysteriskt över absurdheten. Lyssna på texten och få er ett gott skratt http://www.youtube.com/watch?v=LDtYkOrV4-E.
I ärlighetens namn så tycker jag lite synd om Enrique.

So far

Ja, så kan det gå. Jag som ännu för 10år sedan sa att jag inte skulle gifta mig. Och inte ville jag ha barn heller. Nu har jag varit lyckligt gift i 2 år och går och bär på ett litet hjärta. Jag har minsann förändrats en hel del. Lycklig är jag över att vara precis där jag är just nu.

Det känns skönt att den lilla hemligheten inte längre är en hemlighet. Nu kan jag berätta varför jag är grymt trött, varför jag ser grön ut i ansiktet, varför det ser ut som att jag skaffat mig en liten ölmage. Och varför jag varit så tyst här. Den senaste tiden, sedan vecka 5 ungefär har jag mått riktigt illa. Varje dag, från morgon till kväll mer eller mindre konstant. Dessutom grymt trött. Nästan som att vara bakis i 1,5 månad.
Så, mitt liv har bestått av att orka ge all min energi under arbetsdagen, göra ett bra jobb (vilket jag tydligen har fixat ganska bra eftersom mina arbetskompisar inte anat någonting) och sen kommit hem och stupat. Många dagar har jag sovit 2timmar då jag kommit hem, vaknat för nån timme och sen sovit för natten. Inte så mycket att blogga om med andra ord.
Nu har jag äntligen börjat bli en liten aning piggare men illamåendet håller i sig även om jag nu får lite mera "pauser" och intensiteten har avtagit en del.

Att få se det lilla knyttet sprattla, hjärtat slå gav mycket ork och energi.

...fast jag hoppas nog jag får börja må lite bättre i god tid före januari iallafall.

Det lilla hjärtat

Idag såg jag det minsta men största hjärtat jag hittills sett. Det slår under mitt.

Allt som behövs.

Idag hade jag en stressig jobbag, var tvungen att jobba en timme övertid och var hungrig och trött då jag kom mig makande hem. Gissa min glädje då Frank väntade med maten på bordet och bjöd på fotmassage som efterrätt.
Jag blev så lycklig att jag nästan kunde gråta. Ibland är det allt som behövs.

Dagens

Bilköp

Eftersom Frank börjar på nytt jobb i augusti och då kommer att behöva röra sig runtom i nyland så kommer vi inom kort att köpa bil. Jag är inte förtjust. Jag ser bara pengar som brinner upp. Dessutom har jag nu insett att bilar är mycket dyrare än jag tidigare förstått (och då har jag nog insett att de kostar en hel del)- så vi kommer antagligen ha råd med en liten skruttig en.

Detta område är nåt som jag inte kan bidra så mycket inom då Frank får lov att hålla i trådarna. Till en början försökte jag vara lite aktiv och tyckte att en Skoda Green Line kunde vara ett trevligt alternativ eftersom jag gärna skulle ha en så miljövänlig bil som möjligt. Sen insåg jag att en sån bil skulle ge oss ett fett bil-lån och skrotade fort den idén.
Numera delar mest med mig av min åsikt gällande vad jag tycker om utseende och färg. Och pris. Ännu har det inte hittats en snygg och förmånlig.

Det jag aldrig lärt mig

Jag tänkte uppta mitt gitarrspelande som legat på hyllan och samlat damm i flera år nu. Riktigt inspirerad hann jag bli tills jag tog fram gitarren och insåg att jag ju för fasen inte kan stämma den. Det har jag aldrig lärt mig. Hjälp mig! Jag lovar att bjuda på kaffe och bullar åt den som kommer och stämmer min gitarr. Helst regelbundet. Eller helst lär mig stämma den själv!

Lite från midsommaren

Jag utlovade ju lite bilder från midsommaren. Här kommer ett litet urval.

Toscha tyckte korven var en viktig del av firandet.

Gott var det också. Och enorma mängder mat intogs under dagen och kvällen.


Mellan all mat spelades det volleyboll.

Och fiskades. Fiskarna ville dock inte nappa men grabbarna tyckte det var mysigt iallafall.

David kämpade hårt med att få upp nån fisk. Det slutade dock med att han själv fick sig en ofrivillig simtur med kläderna på.

Glada var vi över att Camilla kommit hem till Finland, och hon verkade också ganska glad.