torsdag 22 september 2011

Gråtmild

Det har jag varit idag. Det är tydligen en blandning av hormoner och att jag inte sovit som plötsligt gjort mig alldeles överkänslig och har flera gånger fått anstränga mig hårt för att inte låta känslorna ta över. Små saker som annars skulle vara irriterande som idag att det ösregnade då jag skulle gå till eftermiddagens skolning i kombination med att jag glömt paraplyet som jag annars haft med i väskan varje dag i flera veckor och att min ena skosula gått sönder vilket gjorde att min fot blev dyngsur. Dessutom var förmiddagen så stressig att jag inte hunnit äta lunch.

Orsaken till att jag knappt sovit inatt är att mina höften (SI-lederna) grymt sjuka. Varje gång jag vänt mig, framförallt mot höger har det huggit till. På morgonen kunde jag återligen knappt stödja på mitt högra ben. Det har blivit bättre under dagen men bra är det inte. Om det håller i sig/blir värre lär det inom kort vara en omöjlighet att jobba.

Nåväl. även om jag flera gånger under dagen kännt för att lägga mig ner och gråta har jag lyckats låta bli. Fram tills att jag kom hem då jag grät som en liten snorunge. Det var tydligen bra för nu känns kan jag skratta lite åt migsjälv igen och vilken dramaqueen jag varit.

Idag hade jag tänkt styrketräna men det tror jag att jag skippar ifall att jag plötsligt inte får oväntad energi från ovan. Istället ska jag krypa under filten, sova lite och kanske se en film. Ta det lugnt och njuta av det.

3 kommentarer:

  1. provade du att tejpa ryggen? ja har samma problem haft igen denna vecka- måste sätta gubben å tejpa när ingen hann på jobbe :D eller sen tänkte ja om man sku skaffa ett SI-bälte-men di e så obekväma :( ha du kolla me bältet?

    SvaraRadera
  2. Nä, jag har fortsättningsvis inte kommit mig föra att köpa tejp! ren lathet. SI-bälte har jag prövat men känns bökigt på jobb :S

    SvaraRadera
  3. Ja du, känner precis igen mig i beskrivningen av din känslosamhet. Jag minns att jag blev så förbannad på mig själv över att jag var så känslig, det tillhörde ju inte den "vanliga" personligheten. Man slutar aldrig förvånas över alla förändringar under graviditetens gång. Det är bara att acceptera. Kram /Jonna

    SvaraRadera