Falskt alarm

Två nätter var det, som sagt, skrik. Tre nätter har det nu varit som tidigare, det vill säga mat med 2h mellanrum och byte av bajsblöja flera gånger per natt. Då blöjan måste bytas vaknar han ofta till och kommer ofta inte till ro igen före efter ett bra tag av lite smågnällande, tror han vill ha mat men skriker bara om jag försöker ge mera (och ätit har han ju redan så magen är fullproppad!) Mha famnen och tutten (nappen) brukar han somna om igen. Men det går lätt en och an halv timme till den ruljansen. Men, det är ingenting i jämförelse med flera timmars hjärtskärande gråt. Så för tillfället är jag mycket nöjd över situationen.

Imorgon börjar Frank jobba igen efter en skön månad hemma. Jag är ärligt sagt nervös över att vara ensam med två småttingar. Tänk om det blir totalkaos. Det blir det säkert nu som då men förhoppningsvis inte hela tiden. Mest nervös är jag över att Frank jobbar mycket kvällar och nätter och hur jag ska få kvällsrutinerna att funka smidigt för Agnes del så det inte blir pannkaka av hennes sovande.

Nattlig terror

Vår lilla chillare har varit rätt nöjd hela sin livstid. Förutom om nätterna. Fram till för några nätter sedan berodde nattvakendet på mycket ätande och byte av kakkablöja många gånger varje natt. Ungefär en dryg timme har jag sovit åt gången den senaste knappa månaden. Men det har känts helt ok. Nästan varje morgon har jag sagt " han skriker ju i alla fall inte" (vilket Agnes gjorde. Flera timmar varje kväll de första månaderna.)
Nu kan jag inte fortsätta trösta mig med de orden. Förra natten var det nämligen skrik och magknip mellan 2 och 4. Inatt mellan 2 och 6. Ett väldigt otrevligt samband. Önskar jag hade ätit nåt konstigt eller nytt men tyvärr tror jag inte det kan härledas till nåt födoämne.
Så, nu gäller det att försöka planera en överlevnadsstrategi för de kommande månaderna. På nåt vis ska vi väl orka. Det är det enda alternativet.

Innerst inne hoppas jag ju ändå att det varit en tillfällighet, dessa två nätter, och att vi snart återgår till att äta massor och byta bajsblöjor och bara knorra nätterna igenom.

Låtskrivaren

Agnes har börjat hitta på egna sånger och de blir allt mera avancerade. Från att hon hittade på sånger med några enstaka ord så lyder låttexten till den senaste, som hon kallar Lillebror-sången, så här: Men det är LILLEBROR! Han tutar (tuta som i sova) som en galning där hemma. Och sen byter han blöja på dig och sen byter han pyjamas på dig. För det är LILLEBROR !

Detta har hon alltså kommit på helt själv. Andra sånger hon hittat på är

-galningarna små

-det var en gång en liten prututututt

-inte börja brinna i kakelugnen 

Men dessa är inte riktigt lika avancerade textmässigt. Men ni kan tro att vi har roligt här hemma hos oss. Hon är alldeles fantastiskt påhittig och knasig. Vår lilla låtskrivare.

Första resan

Igår bokade vi tågbiljetter och den 10:e januari åker vi en långhelg till Helsingfors. Alla fyra. Det ska bli mycket spännande och roligt att resa med två barn.
Förhoppningsvis kommer Agnes fortfarande ihåg hur man sover i vagn. Hon sover ju bara inomhus i egen säng nuförtiden. Vore kanske smart att övningssova i vagn några gånger före resan.
Förutom det så oroar jag mig mest för vad jag ska ha på mig på bröllopet vi ska på. Det måste vara praktiskt, amningsvänligt och helst snyggt. Och funka på min kropp som ju inte precis är vad jag är van vid, inte gravid och inte pre- gravid. Har egentligen ingen koll på vad som funkar på mig. Nå, några veckor har jag på mig att lösa det världsliga problemet.
Frank tyckte först att vi skulle köra ner men så modig (galen?) kände inte jag mig. Betalar hellre lite mera och ger Agnes möjlighet att leka hela vägen och ha möjlighet att mata minstingen utan att stanna. Det blir nog bra. Dessutom ser jag fram emot att besöka Helsingfors. Har saknat den staden den senaste tiden.

Ett snabbt hej

Hej, hej från bubblan. Idag har vi sjungit för pappan i huset och firat med första gemensamma familjepromenaden samt första badet för grabben. Han älskade att bada! Och Agnes tyckte det var skoj att ha en badkompis i karet bredvid. 

Ganska trötta är vi eftersom minstingen tycker det ska ätas med två timmars mellanrum dygnet runt. Lite trötta men mycket lyckliga.

Förlossningen

Dags för den obligatoriska förlossningsberättelsen. Bäst att skriva ner före jag har förträngt allt för mycket. 

Före det beräknade datumet, 29.11, hade jag haft förvärkar i ett par dygn. Kraftigast om nätterna men också en del på dagarna. Jag kände dock att det helt klart bara var förvärkar, det kändes i princip precis likadant som det gjorde dagarna före Agnes förlossning startade. Jag visste alltså att det skulle bli mycket värre ännu....På torsdag kväll blev jag sjuk och hela fredagen (29 :e)låg jag i säng med riktigt ont i kroppen och feber. Jag orkade bara upp ur sängen för toalettbesök men absolut inget annat. Orkade inte ens hämta dricka själv. Jag hoppades att förlossningen inte skulle sätta igång för jag visste allvarligt inte hur jag skulle klara det. Nå, den satt igång ändå och på nåt konstigt sätt så blockerade kroppen febern och alla flunsa symptom på en gång då de "riktiga" värkarna satte igång. 
Passligt nog var Agnes hos sin farmor över natten eftersom Frank var på jobb- julfest och jag, som sagt, kände mig riktigt risig.
Mellan kl 19 och 19.30 märkte jag att värkarna kom oftare och helt klart ändrade i karaktär. Kände nästan genast att det är på allvar nu. Från att börjat klocka värkarna kl 19.30 och de var då 10min mellan var de knappt 4 min redan två timmar senare. Även om jag tyckte att jag klarade värkarna ganska bra genom att andas fokuserat så åkte vi in till bb för en koll ändå eftersom de kom rätt tätt. Kl 22 kom vi till bb där det konstaterades att jag var 3cm öppen. Precis som jag var då vi kom in till bb vid Agnes förlossning. Då blev jag ganska modfälld och tänkte att det, även denna gång, kommer att ta minst ett halvt dygn till. Men värkarna blev snabbt mycket intensivare och mycket täta. Jag tog ett bad nästan genast och efter badet var jag plötsligt öppen 6 cm. Då var kl ca 00. Vi blev flyttade till förlossningssal och jag prövade lustgas vilket kanske hjälpte en liten aning men jag kände samtidigt att lustgasen gjorde att jag tappade fokus på andningen och därmed också hade svårare att slappna av. Jag började känna att jag behöver mera effektiv smärtlindring. Nå, jag hann aldrig be om nåt mera för kl 00.30 var jag fullt öppen och kl 00.59 var han ute!! Hela förlossningen tog alltså ca 5h, räknat från att jag kände att jag började få "riktiga" värkar. (som jämförelse tog det ganska exakt et dygn första gången)

Jag upplevde förlossningen totalt annorlunda än med Agnes. Jag kunde fokusera och andas mycket bättre och Frank var verkligen ett stort stöd.  Vi hade absolut stor hjälp och nytta av profylaxkursen vi gått på och dessutom hade vi övat en hel del hemma efter kursen. Jag hade också jobbat mycket med mental förberedelse, målbilder och färdiga tankemönster som vilket jag  hade stor nytta av. Jag kände att vi var mycket bättre förberedda den här gången än första och vi jobbade verkligen som ett team. Visst var det stundvis riktigt riktigt jobbigt. Förstås. Men i det stora hela var det en väldigt positiv upplevelse. Sen påverkar det ju mycket att allt förlöpte utan komplikationer eller konstigheter. Och förstås att det gick så fort att jag orkade vara superfokuserad precis hela tiden (förutom då precis mot slutet då lustgasen blandade bort min andning en del). 

Det här var absolut en drömförlossning och det känns verkligen roligt att ha två så väldigt olika upplevelser. Och att få avsluta med en super positiv.

En alldeles ny liten människa

En vecka

En vecka har vi varit hemma. Hela nya lilla familjen. En dryg vecka är Lillkillen alltså. Så här långt har vi det lugnt. Eller, visst är det hela tiden fullt upp med två barn men Lillen är lugn och vi är lugna. Känns överlag mycket harmoniskt och rätt lätt ändå då vi är två vuxna hemma.

Agnes är en fantastisk storasyster. Hjälpsam och omtänksam.

De allra första dagarna kändes det som att Lillen bara sov och åt. Nu har han börjat vara vaken lite mera men fortsättningsvis äter och sover han mest. Några dagar har han varit vaken ca ett par timmar på morgonen då vi alla stiger upp. Äter massor och somnat igen mellan 9 och 10 och sovit kring 4h. På eftermiddagen har han igen varit vaken lite längre i två omgångar och sovit ett par lite kortare stunder. Nätterna har gått helt okej men flera nätter har det varit mat maraton ett par timmar mellan 2 och 4 eller 4 och 6 men senaste två nätterna har han tankat sent på kvällen/tidig natt vilket har gjort nätterna lugnare och han har ätit kortare stunder ett par gånger per natt. Så här långt alltså rätt lugna nätter ändå tycker jag. Smått irriterande dock är nattliga blöjbyten som gör att han vaknar i onödan och då drar det förstås ut på tiden före sömnen hittas igen. Men antalet bajsblöjor per dygn torde ju minska så småningom.

Det är intressant att följa med storasysters lekar. Men här har han visst somnat mitt i.

Så här långt har vi en lugn och mycket nöjd liten kille. Han säger till då han är hungrig och gnäller lite smått då han har luft i magen, men de brukar han få ut nåndera vägarna väldigt fort. Då han är vaken, och mätt, följer han nöjt med vad som händer runtomkring. En riktig liten chillare.

Även Cafu har varit super duktig med den nya familjemedlemmen.

En mycket gemytlig början har vi alltså haft på det nya livet som fyra + hund.

Hemma

Vi har ny varit hemma i ett par nätter. Vi njuter verkligen otroligt av att få vara tillsammans allihopa. Hittills äter och sover lillen mest bara. En lite längre vakenperiod har han haft om eftermiddagarna. Amningen är nåt helt annat än med Agnes. Hon åt ju med 1,5h mellanrum dygnet runt men snabbt och var oftast färdig på sisådär 10min.  Den här typen äter länge. Lätt kring en timme. Tankar ett par timmar på kvällen. Äter ändå också rätt ofta så mjölkproduktionen går på högvarv  och jag har redan problem med sjuka knutar och överfulla bröst. Förhoppningsvis justerar kroppen detta mjölköverskott snart. 

Agnes är bara totalt underbar och har hittills anpassat sig fantastiskt bra till den nya situationen. 

Själv kan jag redan uppleva ett sting av dåligt samvete då det känns som att jag vara ammar och ammar konstant. Jag får väl lära mig att amma samtidigt som jag gör annat. Att sjunga och läsa tillsammans går ju tex jättebra att göra samtidigt. 

Men Frank kommer ju vara hemma nästan hela december så nog hinner vi tar allt i lugn och ro.

Vi har det jättebra. Nästan lite för bra för att vara sant känns det ofta som.

Mera om förlossningen på kommande då jag hinner.