rs-virus

Mellandagarna blev inte de lugna dagar av familjetid vi hoppats på och sett fram emot. Istället började Edwin hosta på julafton, fick feber på juldagen och fortsatte att hosta rejält. Sen blev det Vidars tur. Hostan och hög feber kom hastigt på tisdag kväll. På onsdag morgon åkte jag in till jouren med honom eftersom jag tyckte att hans andning var så arbetsam. Det blev att stanna på barnavdelningen i 1,5dygn och konstaterat rs-virus. Idag fick vi komma hem men ska ännu in till avdelningen för att få spira åtminstone imorgon.
Som tur har han inte varit i riktigt dåligt skick även om han har haft, och har jobbigt, att vara. Och fastän jag inte varit riktigt orolig så blev ännu en gång påmind om vad som är viktigast i livet och det väcktes en stor medkänsla för alla familjer med barn som verkligen är svårt sjuka och är tvungna att spendera mycket tid på sjukhus och därtill bära en helt annan sorts oro. Vi fick en väldigt light version men många är inte så lyckligt lottade.
Nu ska vi se till att njuta av de mellandagar som är kvar genom att sköta om lilla sjuklingen och turas om att hitta på lite roligheter med de större barnen. Vi har massor med underbar snö här! Syskonen är för övrigt märkbart lättade över att lillebror är hemma igen. De har varit så oroliga att de inte har haft ro att leka alls under tiden vi har varit på sjukhus. De har verkligen blivit ett sammansvetsat gäng, syskonen. Det är fint att se att Vidar verkligen har sin givna plats och hur måna storasyskonen är om honom.

God Jul!

Jag började skriva inlägget igår kväll men så vaknade Vidar och jag var fast med honom fram till att jag själv somnade. Så går det ofta med mina inlägg. Jag börjar på, blir avbruten och sedan blir de aldrig färdiga för publicering. Nu skriver jag färdigt meningen som blev halvfärdig och publicerar rakt upp och ner. Annars kommer det ju aldrig upp nåt nytt här.

Imorgon är det julafton och i år har jag funderat rätt mycket på julen och vilka traditioner som jag vill föra vidare. Nu har barnen blivit såpass stora att de också har en åsikt gällande hur saker och ting ska vara. Speciellt Edwin har visat sig vara väldigt noggrann med traditioner. Det är han som är mån om att, och hur, det ska pyntas, var granen ska stå och hurdan granen ska vara. Han har haft sån enorm julkänsla de senaste dagarna och varit på mycket gott humör. 

Jag älskade också julen som liten. Julen var magisk rakt igenom. Tills föräldrarna skilde sig och julen mest blev jobbig. Jobbig för att traditionerna var förstörda och det blev ett pussel att försöka planera in vem som skulle fira med vem var och när. I drygt 10års tid ogillade jag julen. Tills jag fick egna barn och kan börja bygga upp nåt eget. Nu välkomnar jag julen igen och ser fram emot god mat och umgänge tillsammans med nära och kära. Jag väljer att inte göra julen alltför komplicerad. Bakar och fixar inte en massa extra. Skrubbar inte alla hörn utan en vanlig veckostädning får duga men lite pynt och ljus är dock viktigt för att skapa stämning och mysfaktor. Vi satsar på varsin lite större present till barnen och några få mindre. Vi försöker verkligen undvika enorma mängder presenter och att köpa bara för sakens skull. Vi vuxna köper ingenting till varandra utan har beslutat att vår julklapp blir en årsprenumeration av dagstidning (nåt vi bortprioriterat sedan våren och vi har båda saknar papperstidning massor). 

En parentes förresten är att vi idag upptäckte att Agnes och Edwin har blivit tillräckligt stora nu för att spela barn Alias! Så väldigt roligt tycker jag som tycker mycket om ordförklaringsspel. Jag hoppas att barnens iver håller i sig så de orkar och vill spela mycket under jullovet. 

Imorgon (idag) är planen en lugn, förhoppningsvis mysig, familjefrukost, utevistelse, julkyrka, middag som i år äts hos min äldsta syster och förhoppningsvis lite bokläsning, spel och film i nåt skede under dagen. Vi har ovanligt lite planer för mellandagarna vilket är riktigt skönt! Tanken är att träffa lite vänner och familj, motionera lite och ha mycket tid att ta det lugnt och göra vad vi känner för. 

                                 

     

Fem månader av kvällspomp.

Ni skulle bara veta hur många blogginlägg jag har skrivit i mitt huvud men inte fått ner här. Om #dammenbrister, om det kollektiva ansvaret att ta ansvar för våra barn, om renovering, om husdrömmar, om parrelation och småbarnsliv, om hur svår träningen känns efter tredje barnet. Bland annat. Sen kommer livet emellan och jag tar mig aldrig tiden att sätta mig ner och formulera mig. Det är synd.

För nu blir det ett inlägg om det uttjatade ämnet barnens sömn. Igen. 

I snart fem månader har Vidar somnat genom att vi suttit och pompat på pilatesboll på kvällarna. Han har förvisso somnat relativt okej och utan så mycket protester men efter att han somnat så är det otroligt svårt att lägga ner honom utan att han vaknar. Alternativt har han vaknat efter en liten stund och så börjar man från början igen. 

Ungefär en vecka har jag påbörjat projekt att få honom att somna i egen säng för att han förhoppningsvis också skulle somna om bättre på natten då han vaknar. Nå. Somna i egen säng sket jag i efter typ ett halft försök. Att ligga bredvid honom i stora sängen, ha handen på och låta honom böka sig till sömns fungerade några kvällar och jag hann nästan ta ut lite av en seger. Skulle jag inte ha gjort. De senaste kvällarna har han protesterat vilt, högljutt och länge igen och har slutat med att han trots allt pompats till sömns. Eftersom alla tre barn har varit svåra att natta (förutom Edwin då som riktigt liten som somnade vid bröstet men blev desto svårare efter det) börjar jag känna att det måste vara mig det är fel på. Helt tydligt är det jag som inte kan detta med att natta barn och lära dem att sova om nätterna. Jag förstår faktiskt inte hur det annars är möjligt att vi fått tre icke-sovare. Jag är så trött.