Jag hann inte göra ingenting

Ikväll var alltså planen att göra så lite som möjligt. Det slutade med att jag städade huset, for på liten knä-test länk och tränade hemma. Sen kom barnen hem igen. Hej bara vad tiden rusar då man än ensam.

Sjukdomsberättelser

Nej, det löser sig inte. Ingen gala för mig imorgon men däremot får jag några timmar för mig själv då barnens fammo tar med barnen på fest. Jag ska försöka ta till vara timmarna genom att göra så lite som möjligt.

Jag skrev tidigare att jag skulle uppdatera med träningsrelatrade inlägg eftersom jag haft sånt otroligt flyt och enorm träningsinspiration hela sommarn och hösten. Jag tränade ca fyra gånger i veckan. Ibland ännu mera. Sen blev jag sjuk. Och sjuk var jag i 1,5 månad men feber, hosta och andra förkylningssymptom. Äntligen är jag frisk men i samma veva (kanske under det allra sista träningspasset för jag blev sjuk) som jag blev ordentligt förkyld fick mitt vänsta knä fnatt. Jag har svårt att gå uppför trappor och alla rörelser då jag extenderar knät med lite belastning gör att det smäller i det och känns grymt obehagligt. Frustrationen är total. Jag har förstås träffat läkare, får fys remiss, väntar på tid, bokat extra tid, analyserat och testat själv, what not. Nu måste jag bara vänta på nästa steg i utredningen och hoppas, hoppas på att det inte är nåt allvarligare.
Nå, träna desto mera skulle jag ändå inte hinna göra för i början av december opereras äntligen navelbråcket och då får jag inte lyfta tungt på många veckor.

Det jag alltså borde jobba på nu är att ändra mina tankar till att inte fundera på allt jag inte kan göra och istället fundera ut vad jag kan och borde göra och träna för att rehabilitera såväl knä (svår förstås i det här skede då oklart vad det är för skada) som förbereda och rehabilitera magen. För övrigt ska det blir oerhört intressant att se om bråckoperationen alls påverkar aktiveringen av de djupa magmusklerna och diastasen.

Gala eller inte gala

Plötsligt blev jag grymt sugen på att vara med på bloggalan inkommande lördag. Kunde vara hur roligt som helst med lite fest och mingel. Ja, ju mer jag tänker på det desto bättre låter idén. Ett perfekt sätt att pigga upp denna hittills sunkiga höst.
Mindre perfekt att Frank jobbar i helgen. Kanske det löser sig.

firar ej.

Jag insåg nyss att jag snart fyller 31år och att jag aldrig lyckades få till en fest för att fira 30. Känns nästan lite sorgligt. Jag är urusel på att fira mig själv.
Nytt försök om 9 år.

Ta bort den!

Det händer mycket med Edwins språk just nu. Varje dag hittar han nya ord och plötsligt har han börja säga en del tvåordsmeningar. För ett par veckor sedan sade han till och med en treordsmening.

Vi satt vid kvällsmålet och jag försökte uppmuntra honom att äta av sin gröt, vilket kan just den kvällen inte alls var intresserad av. Efter att jag övergått från uppmuntran till att försöka mata och truga lite (han äter i regel alltid själv) fick han nog, tryckte tallriken ifrån sig i och sa klart och tydligt:  "Ta bort den!". 

Vi köpte tid

Muffin skriver om vardagspusslet och det ständigt dåliga samvetet över att aldrig riktigt räcka till här.

Jag slås av hur nöjd jag är över att det verkligen fungerat, som jag hoppades, att vi tack vare flytten skulle komma undan en hel del av vardagspusslandet då barnen är små. Hade vi stannat i Helsingfors hade vi båda, på grund av ekonomiska skäl, varit tvungna att jobba heltid för länge sedan. Här har vi råd att jobba mindre. Jag ser det som att vi köper oss tid. Tid tillsammans, för förhållandet, för oss själva, vänner. ÄNDÅ kan jag uppleva att tiden inte räcker till ibland. Hu! Jag lyfter på hatten till er alla som fixar småbarnsrumban med två heltidsjobbande föräldrar (för att inte tala om er som fixar det ensamma!).

Själv njuter jag, efter denna påminnelse, lite extra igen över att ha möjligheten att ha massor med tid med barnen nu när de är små.

Bada bastu i lugn och ro

Jag tycker att det på många vis är otroligt skönt att barnen börjar bli lite större. Att inte längre ha någon mini-bebis. Edwins språkutveckling har tagit ett ordentligt skutt framåt de senaste veckorna och plötsligt har han förbytts från att vara en rätt gnällig och missnöjd typ till att vara en riktig solstråle i princip hela tiden. Klart man vore en frustrerad  människa om man inte kunde kommunicera och göra sig förstådd. Helt klart nya tider nu. Skönt för oss alla.

Och på tal om nya tider så kunde vi idag konstatera att familje-bastubad numera är riktigt trevligt. Barnen leker nöjda i sina badbaljor, kommer nu som då in i bastun för lite bad, och sen ut igen och fortsätter underhålla sig själva och varandra. Superskönt!