en måndag i mitt liv

Jag skulle ju inte stressa. Mitt nuvarande tillstånd kommer farligt nära seriös stress, men man kan också kalla det kämpande. Det jag nu alltså kämpar med är mitt kära examensarbete som verkligen känns som ett evighetsprojekt. Jag hoppas nu och kämpar hårt för att evigheten tar slut om två veckor. Det vore alldeles obeskrivligt skönt att hinna, läma ifrån mig arbetet och aldrig behöva fila eller ändra eller srkiva på det igen. Jag gör mitt bästa.

Efter en hel massa dramatik mår lillatösen bättre. Hon får äntligen fokusera på att växa till sig och bli starkare. Jag hoppas innerligt att detta håller i sig och att inget oförutsett händer igen. Nu längtar jag massor efter att få träffa henne igen, börjar bli länge sedan sist. Hon har tydligen ändrat massor under den senaste veckan, den lilla kämpen!

För att reducera stressnivån, hjälpa mig med att fokusera och må bra har jag unnat mig 10ggr kort till HotYoga timmar. Det är dyrt, men det är värt det. Det blir perfekt avbrott nu då jag skriver som en tok, och perfekt förberedande inför bröllopet. Ibland måste man komma ihåg att prioritera sigsjälv.

Nu blir det promenad med hunden som står och piper vid dörren, fixande på examensarbete, möte med handledaren och sen ska jag unna mig ett träningspass före jag kommer hem och fortsätter skriva.

perspektiv på livet.

Det har hänt mycket den senaste veckan. Alldeles oväntat blev jag moster alldeles för tidigt. Det har inneburit mycket oro och sömnlöshet, men nu då både syster och lilltösen mår relativt bra har orosnivån sjunkit en hel del. Att plötsligt stå framför risken att förlora nån så nära ger perspektiv på livet.

Efter en intensiv helg gäller det att ta tag i vardagen igen, vilket jobbet hjälper till med rätt effektivt. På sätt och vis är det lite skönt att jobba lite nu över påsken eftersom det ger rutin och ramar in mina dagar. På fredagen ska jag även på möte med handledaren gällande slutarbetet. Det blir minsann intressant. Jag tänker INTE stressa har jag bestämt. Jag har prioriterat om.

Och föresten, om 59 dagar har jag en ring till på fingret och heter inte längre Linn Häggqvist.

Nu ska jag ta vara på solen och traska de 7kilometrarna till jobbet.

tiden som försvinner

Minisemestern i vasa kom och gick och jag var ännu mera slut efteråt än före. Fantastiskt roligt hade vi, särskilt jag som skrattade non-stop hela helgen.

Nu rusar dagarna mest bara förbi utan att jag hinner med. Kraftlösheten, inspirations- och motivationsbristen är påtaglig och jag vet inte ritkgit hur jag ska orka ta tag i framtidsplaneringen igen. Inkommande måndag var det meningen att examensarbetet skulle vara inlämnat, nu har jag ingen aning om när det ska ske. Helst av allt vill jag hoppa av och börja på nåt helt nytt.

På måndagen blir det en jobbperiod igen så då drar jag iallfall in llite pengar och har nåt annat att fokusera på än att jag totalt misslyckats såhär långt detta år.

Minisemester i Vasa

Blogginspirationen på noll. Kanske det främst beror på att det står stilla här. Nu är det klart att jag INTE blir färdig till sommaren, vilket enligt mina tidigare beräkningar inte skulle bli några som helst problem att fixa. Tji fick jag. Min handledare har inte hört av sig på många veckor och jag kan inte gå vidare före vi har haft vårt nästa möte. Jag tror jag ska hoppa av hela utbildningen.
Istället har jag kämpat med det sista med de jädrans protokollen från 2008 som verkligen verkar vara ett evighetsprojekt. Har aldrig tidigare förstått att de ska kunna vara så svårt att få tag på folk och bestämma några gemensamma sekunder på samma plats vid samma tidpunkt för att producera underskrifter. Detdär var ju bullshit- det är ju precis det som är fallet med min handledare (minus underskrifterna). Ännu saknas en del och jag villhelst bara bränna upp alltihopa. Trodde att allt skulle hinna bli klart före idag då jag åker iväg till vasa för en liten minisemester. I have to get away.

Det som nu håller mig vid liv är att bröllopsplaneringen går framåt, inte bakåt. Det stör mig dock nåt fruktansvärt att jag inte kan fokusera på det som jag vill och borde. Måst få bort alla papper före jag har ro till det.

Idag bär det somsagt av till Vasa. Nej, jag ska inte fira pampas nationaldag, det har jag blivit för gammal för...var för gammal redan förra året då jag knappt överlevde skräpet. Ikväll tänkte jag dock ta mig en titt in till Ollis, om man rymms in, och på fredagen blir det hemmafest. Umgänge med människor som jag tycker om är alltså tanken med långhelgen. Dessutom planerar jag ett besök eller två till WSC som jag saknar såå, och äta den bästa grillade gestostsalladen som finns att hitta i saluhallens Bistro samt traska omkring på stan i Vasa och njuta av lite nostalgi och av att förhoppningsvis kunna koppla bort energislukande problem.

valentines day?

Nä, det är det väl inte idag. Frank har tydligen blandat ihop dagarna. Han kom hem med en påse full av presenter till mig, må-bra presenter. Kroppsscrub, bodybutter, nagel fix-kit, ansiktsmask... Motiveringen var att jag varit så nere ett tag och han tyckte jag behövde muntras upp och bli lite bortskämd. Bortskämd känner jag mig minsann och lyckligt lottad över att ha en så omtänksam pojkvän. Lite gladare har jag nog varit idag också.

Jag tänkter inte skriva om motgångarna idag. let´s focus on the good.

<3

Jag har ryckt upp mig lite. halleluja, ännnu sker det under. Varför och hur jag gjort det vet jag inte riktigt. Eller tja, tanken på att jag snart ska gifta mig med den knäppaste, roligaste, hottaste och mest fantasktiska mannen jag känner gjorde väl sitt i saken. Jag bestämde mig för att försöka få lite perspektiv på saker och ting och om en massa andra saker skiter sig så ska iallfall inte bröllopet göra det. Gjorde ett ryck och har under kvällen skrivit en massa mail, bokat, frågat och fixat. Roligt är det dessutom. Till på köpet har stegringen nästan gett med sig så nu känns det. Det var tydligen psykologist. Ett symptom på min negativitet.

Nu saknar jag den fantastiska mannen en hel del, men hoppas han har några bra lediga dagar i åbo och kommer tillbaka med ny energi.

nehepp

Nähä, jag lyckades inte skaka av mig känslan av att "kanske bli sjuk" istället ligger jag i soffan med stegring. Ingen Yoga för mig ikväll :(.
Min motståndskraft verkar vara ickeexisterande trots att jag tycker att jag äter och tar hand om mig bättre än på länge. bortsett från stressande då.... Förhoppningsvis är det nåt snabbt övergående.
Nu ska jag försöka vara duktig och dricka te, läsa min bok och sova tidigt. förhoppningsvis är den lilla förkylningen som bortblåst imorgon.