Terapihunden i farten igen

Jag tog mig upp ur vågrätt läge efter en timme av återhämtning ( med sällskap av lilla hårbollen Cafu som snusade i famnen) . Det är tydligen det jag behöver- en ordentlig stund av återhämtning efter jobbet före det ens går att tänka på att göra nånting. Sen orkade jag nämligen ut på en skön promenad med en mycket glad och energisk hund. Kunde inte annat än bli en liten aning energisk själv.

Den där planen

Dagens plan sket sig helt och totalt. Jag var dötrött då jag vaknade, trots många timmar av sömn, Vaknade till till ok medvetande nivå där jag klarade av att hålla mig till strax efter kl 14 då det blev en kamp att orka dagen till slut. Det var bara att inse mig besegrad, åkte direkt hem efter jobbet och lade mig på sängen. Här ligger jag ännu och har inte kommit mig upp.
Jag är i akut behov av ork! hur kan man vara så fruktansvärt kaputt?

Igen blir jag lite besviken över måendet i andra trimestern. Så många har sagt att "då kommer du må bra och ha energi". Jag är tydligen ett undantag för jag mår fortfarande illa (vilket blir värre då jag är trött) och trött och orkeslös.
Jag försöker klamra mig fast vid tanken att tösen mår bra. Det är ju det som i slutändan betyder nåt.

Vill ju vara med.

Jag vill så gärna göra en massa roligt, vara med överallt. Men jag orkar inte och jag blir så fruktansvärt frustrerad! De första jobbdagarna denna vecka har varit tuffa, kroppen börjar säga ifrån och jag gör mitt bästa för att inte ignorera den. Men jag vill ju så gärna göra roliga saker då jag inte jobbar och inte bara ligga hemma och vila.
Imorgon är det meningen att jag ska gå på pilates + yoga. Efter arbetsdagen. Vi får se hur det går. I sämsta fall får jag ge upp mitt i. I bästa fall orkar jag hela dagen och känner mig energisk då jag kommer hem-klockan 21.
Nu är klockan 21.15, jag har jobbat, vattengymnastiserat och legat på soffan (samt gett efter för ett mystiskt, plötsligt craving: franska potatisar. Känns mycket ofräscht i efterhand), och lekt med hunden. Nu tackar jag för mig denna dag och tar natten.

Inte längre byxlös

Den senaste tiden har jag som bekant haft lite byx-kris. Rättare sagt har jag inte haft några byxor som gått på mig. Igår köpte jag dock två par jeans. Idag lämnade jag tillbaka det större paret och åkte sedan iväg till min vän som hade några mamma-byxor hon gärna vilje sälja bort. Jag hade dock nästan räknat med att de skulle vara för små för mig men till min stora förvåning passade alla perfekt. Jag fick köpa tre par jeans för en billig penning och har nu plötsligt fyra par jeans att välja mellan! vilken lyx.



Två par blåa jeans i lite olika nyanser, ett par gråa och ett par riktigt ljusblå. Ljusblåa jeans har jag inte använt mig av på ett bra tag, men dessa var en aning större än de andra tre så de kan komma att vara räddare i nöden om jag plötsligt, i ett lite senare skede, inte längre kommer i de tre andra paren. Alla jeansen är klassisk rak modell som jag tror funkar rätt bra för min kroppsform. Jag gillar dock också riktigt smala jeans men de får en lättare att se ut som en stoppad korv om man inte råkar ha slanka ben.

Jeansen och magen

Ni ser, det växer...




Jag satsade på en rak och klassisk modell som förhoppningsvis kommer funka som ett bra par all-round byxor. De har såpass mycket stretch i sig att jag hoppas på att rymmas i dem ett tag framöver.

Plus och minus

Nu är hälften, 140dagar, av graviditeten är bakom oss hälften , 140, framför.
Jag har inte kommit in i den energiska fas som så många pratar om utan är fortfarande trött och dessutom fortsättningsvis illamående (om så än inte lika kraftigt och ofta som tidigare). Jag antar jag får dras med illamåendet graviditeten igenom. Höften är sjuka, känner ofta av det även då jag bara går nu.
Till det positiva, som ju faktiskt överväger alla de mindre trevliga effekterna av graviditeten är att vi i torsdags var på ultraljud och allt var som det ska. Lilla knyttet mår bra och morgongymnastiserade för fullt. Alla inre organ såg ut att utvecklas precis som de ska. Det är ny ett knytte på 300 gram och 20cm vilket verkligen börjar märkas på magen som växer i snabb takt.
Eftersom inga byxor mera går på mig och vi går mot kallare tider så köpte jag idag ett par jeans som förhoppningsvis rymmer rumpan, låren och förstås magen ett tag framöver. Knepigt var det att veta vilken storlek jag skulle köpa så jag köpte ett par ljusare, mindre och ett par mörkare i en stl större. Efter att ha prövat den mindre storleken under kvällspromenaden så kom jag fram till att de får duga ett tag framöver och de större returneras. Kanske jag inte alls är sugen på mörka jeans om en månad eller två. Mera shopping lär det ju ändå med tvång bli om några veckor igen för att köpa varmare tröjor/tunikor.
Bilder på jeansen samt magen kommer då kameran vaknar till liv. Batteriet är på laddning.

Språklös del 2

Idag blev jag språklös igen. Totalt språklös och hittade inte rätta ordet på något språk överhuvudtaget.
Vi, jag och kollegorna, var på möte på ett motsvarande sjukhus som vi jobbar på och hade en kort presentationsruna. Då jag skulle säga att jag jobbar på infektionsavdelningen kom jag inte för mitt liv på ordet "infektio osasto". Fick total blackout. Var dessutom tvungen att säga precis det: att nu har jag blackout. Jag skämdes som en tok och ville bara sjunka genom golvet.

Dessa blackouts har blivit oftare förekommande den senaste tiden. Att jag inte hittar ord på finska är ju inget nytt men att jag inte hittar på svenska heller gör mig tokig. Min hjärna verkar gå på lågvarv. Alternativt dör mina hjärnceller i snabb takt.