Ett år

Idag skulle han ha blivit ett år, min väns lilla pojke som inte fick leva många dagar på vår jord. Idag är jag extra tacksam över vad jag har.

Skärpning

Haha! det är tydligen inte så lätt då man är nybörjare. Den enorma bilden i det förra inlägget är ju självfallet den gamla telefonen.
Jag får nog skärpa till mig ordentligt för att hänga med någålunda i den tekniska utvecklingen. Jag är ju heeelt lost då det kommer till appar och allt annat som är vardagsmat för alla andra. Bakom flötet redan före 28-års ålder bådar inte gott.

Testingtesting

Idag fick jag en tidig födelsedagspresent- en ny telefon. Det behövdes ju minsann med tanke på att min föregående nästan är i två delar. Eftersom jag inte haft nån smartphone tidigare har jag haft fullt upp med att försöka lära mig the basics. Fårse om jag lyckas blogga med bild och allt.

För er som gillar förlossningsberättelser

För er som tycker om att läsa förlossningsberättelser borde väl läsa den som hela halva bloggvärlden  troligen redan har läst . Ibland går det tydligen med fart. (Riktigt känsliga läsare ska bör kanske undvika pga av bilderna).

Gris

För några veckor sedan var Agnes favoritord ord som började på bokstaven t. Ord som tack, titta och tutt var ord hon gärna upprepade.
Nu är denna fas tydligen över och det är nya ord som gäller. Framförallt ordet gris. Det började igår då hon hela tiden ville titta på grisen i boken eller på Cafus angy-bird-gris leksaker (ja, han har flera) och säga gris. Idag har allt varit gris. Alla djur i boken heter och säger tydligen gris. Ja, det mesta hon sett och gjort har hett gris.
Behöver jag tillägga att vi har haft en mycket rolig gris-dag. Det är underbart roligt med ett barn som börjat säga sina första ord. Jag väntar med spänning på vad nästa fas blir. För att inte tala om hur intressant det ska bli då hon kan uttrycka sig så bra att hon kan berätta vad hon tänker på.

Jag har tappar mitt minne

Jag är riktigt glömsk nuförtiden. Mitt minne blev märkbart sämre redan under graviditeten och det har bara eskalerat, rakt neråt, efter det. Som jag skrev i senaste inlägger så glömde jag ju att köpa ingredienser till farsdagsmiddagen. HUR glömmer man det!? Eller ja, rättare sagt glömde jag att butikerna är stängda idag. Ett annat färskt exempel från dagen: Då jag skulle byta blöja på Agnes före beachvolleyn idag märkte jag, till min förskräckelse, att blöj neccesären och underlaget fattades ur skötväskan. De ligger troligen på golvet i Lukascentret (där vi sjöng i fredags). HUR glömmer man alla sina blöjbyteratiraljer på golvet i en församlingssal? Som tur hade jag trots allt med en extra blöja i skötväskan så Agnes behövde inte ha på sig en otrevligt våt en i flera timmar.
Det finns oändligt med exempel.

Nån gång har jag undrat om det kan vara möjligt att glömma bebisen på metron eller bussen. Hur hemskt skulle inte det vara! Så tankspridd ska vi dock hoppas att jag inte blir. Tvärtom hoppas jag att jag så småningom får tillbaka mitt minne och blir lite mindre tankspridd igen. Tills dess skriver jag upp precis allt som ska göras/hända i min kalender. Det som inte står där glömmer jag högst troligen bort.

Hur vi firade

Vi firade farsdagen med att spela beachvolley. Ja, du läste rätt- beachvolley i november. En stor fördel med att bo i Helsingfors är att man har möjlighet att spela här.  Supeskoj även om jag tyvärr inte är speciellt duktig.
I övrigt har vi haft massor med familjetid. Legat på golvet och lekt hela familjen. Badat bastu, ätit pizza (för att jag glömt att köpa middagsingredienserna!). Hade dock kommit ihåg att köpa ingredienser till efterrätt men ännu flera timmar efter pizzan är vi båda så mätta att vi sparar det söta till en annan dag.
Agnes somnade precis (utan protester för första gången på länge). Vi ska strax krypa upp i soffan, dela en bastucider och kolla veckans avsnitt av solsidan.