En fin eftermiddag

Idag har vi spenderat eftermiddagen med Marika och Elliot, Alltid lika roligt att ses men jag insåg plötsligt att nu är det ju slut på dessa trevliga träffar. Eller, klart att vi kan ses framöver också men det lär inte vara en del av vardagen som det ju faktiskt har blivit under det senaste året. Känns riktigt trist.
På dagens agenda stod shopping vid vekarakirppis, jag fyndade en hel del fint, och lite mat vid chicos. På det blev det spontan klädprovning hos Marika och jag hittade en fin klänning att låna till ett bröllop om ett par veckor. Perfekt att inte behöva söka nåt nytt att köpa som fungerar men min redan ganska stora mage.
Förutom klänning fick jag låna en doppler av Marika. Jag har bara haft ett rådgivningbesök vilket var för 7 veckor sedan och jag har nästan hunnit bli lite orolig om allt är som det ska där inne. Ett tag tyckte jag mig känna fosterrörelser relativt ofta men har inte uppfattat några på flera dagar. Och även om jag vet att det är tidigt att känna rörelser överhuvudtaget så hann jag ändå bli lite orolig.
Tack vare dopplern fick vi höra det lilla hjärtat igen ikväll. Skönt!
Nästa rådgivning blir först kring v 20. Känns nog otroligt lång tid mellan besöken tycker jag. Är det bara i Hfrs det sparas in på detta vis att det kan gå 12veckor mellan besöken eller har andra omföderskor upplevt samma sak? 

Dagens tips

Som ni märker har jag inte riktigt ork och inspiration att skriva egna inlägg just nu. Istället tycket jag att ni ska gå och läsa det Amanda har skrivit om hur det kan kännas att bli förälder. Oftast hör man om de rosenröda gulleplutt erfarenheterna om hur underbart det är hela tiden. Mer sällan hör man om att det kan kännas riktigt tungt. Ärligt och bra skrivet av Amanda. Igen. Läs!

Vilostunden

Då andra oftast börjar må bättre efter vecka 12 sätter mitt illamående i en ny växel och jag börjar kasta upp istället.
Men försöker verkligen ändå att tänka positivt. Illamåendet och jäklig foglossningen är förhoppningsvis tecken på att typen där inne mår bra.


Efter att lunchen idag kom upp tillbaka kände jag att jag verkligen behöver få vila lite då Agnes sover. Hon sover normalt alltid i vagnen och den senaste tiden har jag gått ut med henne då hon ska sova eftersom balkongen är för het. Men, nu får jag jätte ont av att ligga och sitta på marken (även foglossningen sätter i nya växlar med racerfart, fortsätter samma takt så får jag nästan börja ställa in mig på att jag är en av de få som tvingas ta sig fram med kryckor i slutet..) så beslutade mig för att försöka henne sova inomhus i sin säng. Tro det eller ej men det lyckades förvånansvärt lätt! Nu håller jag tummarna för att hon sover tillräckligt länge också.

Gravidträning

Jag är alldeles fruktansvärt träningssugen. Plötsligt har jag lust att träna ofta och helst tufft. Samtidigt så vet jag inte NÄR jag ska träna för jag mår så förbannat skit mer eller mindre konstant. Sen vet jag inte riktigt i vilken ända jag ska börja. Min träning har inte existerat de senaste månaderna, just pga av illamåendet och extrem trötthet. Nu har dessutom foglossningen satt in en ny växel vilket begränsar träningsmöjligheterna ytterligare.
Det känns som att en viktig del fattas då jag inte tränar regelbundet.

Har ni några bra gravid-tränings tips och inspiration? Speciellt ni som har mått mycket illa eller haft problem med foglossning, hur har ni fått träningen att fungera trots detta? 

Då jag var gravid med Agnes så var det ju likadant de första månaderna, jag tränade nästan inte alls pga av illamåendet. Men sen blev det mycket styrketräning vilket jag känner att det vore viktigt att jag kommer igång med snart igen. Jag vill inte ha icke existerande muskelmassa mot graviditetens slut! Vattengymnastik gick jag också på vilket, speciellt i slutet, var ett skönt sätt att röra på sig.

Inte bara med barn

Nu är vi även med hus! Ja, vi som egentligen inte hade tänkt oss köpa hus utan snarare rad- eller parhus har nu skrivit köpebrev på ett egnahemshus. Känns galet. Men mycket bra.
Nu då både försäljningen av vår nuvarande lägenhet och köpet av vårt nya hus är klart så sörjer jag vår lägenhet lite extra. Som ett sista farväl på nåt vis. För det är ju jag (vi) som har valt  kaklen i badrummet, bänkskivan och skåpen i köket. I ett par år drömde och planerade jag vår lägenhet men de fina fönstren och suveräna planlösningen. Samtidigt börjar jag nog komma till den punkt då det känns helt okej att släppa taget. För nu vet jag konkret vad som kommer att bli vårt nya hem.
Vårt nya hem är mera än dubbelt så stort som vårt nuvarande. Vi går från 57,5m2 till 122. Och inte att förglömma, en tomt på 1564m2 (vi som ju skulle ha en LITEN tomt...). Så nu drömmer jag om sommarkvällar på den stora terrassen, heldagar ute på gården tillsammans med barnen, den egna bastun, det praktiska hjälpköket (hur skönt ska det inte bli att ha ett hjälpkök att komma in i med sandiga/våta/snöiga barn och hund, samt att ha de svettiga träningskläderna i före de kommer sig i tvättmaskinen- för att nämna några saker) , det stora köket (med stoort kylskåp och frys! Kommer plocka blåbär som en tok på villan då vi äntligen har möjlighet att frysa in), kakelugnen i vardagsrummet, äta bär direkt ur de egna vinbärsbuskarna...Inte så dåligt det heller. Tvärtom, det kommer att bli super!
Utöver att vi alla (2barn räknar jag då med) kommer ha varsitt sovrum har vi även ett arbetsrum/gästrum (åter igen, vi hade tänkt oss ett rum mindre) vilket känns härligt för vi har verkligen utrymme för gäster och gäster så kom, kom och hälsa på oss!!
Huset är byggt 2004 så inga stora grejer behöver fixas akut. Ett par väggar kommer vi att måla eller tapetsera men annars inga större grejer. Köket och badrummen är rätt neutrala men inte de material och färger jag kanske skulle välja. Har ju blivit bortskämd med att ha exakt det jag vill eftersom det var jag som planerade och valde våra nuvarande. Men efter att vi slitit hårt på ytorna under småbarnsåren kanske man kan fundera på lite renovering. Men det tar vi sen. Just nu är det mycket skönt att inga stora saker behöver fixas eller bytas utan vi får bara flytta in och njuta av att fixa med små saker och fundera på lite färger och inredning.  (Edit. Ett biltak ska vi faktiskt bygga men det stressar jag inte alls över.)

Att vi betalar mera än 100 000euro mindre än var vår nuvarande lilla lya är värd känns ganska overkligt.  Egentligen är det helt sjukt att det kan vara så. Men vi tackar och tar emot och njuter även av den ekonomiska aspekten som flytten innebär.

In i detta blåa hus flyttar vi om en dryg månad.

Bilden är lånad av riska.fi

Sugrör

 

 Agnes har inte varit intresserad av att lära sig att dricka med sugrör. Vi har prövat några gånger och hon har absolut inte haft lust att sätta sugröret i munnen. Ibland i näsan dock. Men idag tyckte hon tydligen plötsligt att det var dags. Det var en hit. Ja, ni ser ju.

 

 '

 

 

Första graviditetsinfon

Nyheten nedan är den huvudsakliga orsaken till att denna blogg nästan varit död ett bra tag. Jag har nämligen varit oerhört trött. Tacka vet jag Agnes långa dagslurer för jag har nämligen också sovit om dagarna då hon har sovit. Dessutom har jag mått illa mer eller mindre från morgon till kväll. Jag mår fortsättningsvis illa varje dag, mest på eftermiddagen och kvällen.
Men, även om det hittills varit rätt tungt så har jag ett annat perspektiv än då jag var gravid med Agnes. Jag vet ju att det sist och slutligen är en kort tid det handlar om- även om illamåendet eventuellt håller i sig i många veckor ännu (var ju ordentligt illamående i över v 20 med Agnes...). Och tiden gå otroligt mycket fortare med en ettåring att sköta om dagarna.
Värsta tröttheten har lättat men illamåendet håller, som sagt i sig. Träna har jag inte alls orkat med men ser verkligen fram emot att komma igång igen så småningom. Det som oroar en del är att foglossningen gjorde entré redan i vecka 10 och jag har ibland så ont att jag inte kan flytta tyngden helt till höger ben. Blixtrar till ordentligt i högra SI-leden. Men man kan tydligen pröva på akupunktur mot foglossningsbesvär i Jakobstad- det kommer jag fråga efter så fort vi har flyttat!

Ryvita står inte så högt i kurs denna gång men det gör däremot ruispalat och, efter att blivit tipsad efter sur-inlägget, granny smith äpplen. Jag är helt klart sugen på mera kolhydrater än vanligt. Ibland är det pasta som gäller, ibland potatisgratäng (fast det har jag inte orkat laga, bara varit sugen på). Jag har haft sug efter pizza, vilket normalt aldrig händer, och jag har t o m ätit en hamburgare en gång (har inte hänt på många år!). Försöker dock att inte ge efter för onyttiga sug så ofta eftersom det känns viktigt att sköta om kroppen extra bra nu. Samtidigt är de mest konstiga, och ibland onyttiga, maträtter det enda jag kan tänka mig få ner.

Beräknat datum för knyttets ankomst är 29.11 så vi har alltså en bra bit kvar. Med tanke på hur stor mage jag har redan nu ska det verkligen bli intressant att se i vilken storleksklass den slutar.