Elefanten och tänderna

Agnes empatiska förmåga har utvecklats en hel del de senaste månaderna. Hon kan tex gosa och paja och säga "mamma ska vara glad" om jag ser ledsen ut. Men idag tog den empatiska förmågan nya höjder. Vi läste boken "elefanterna dansar" i vilken det bland annat berättas om en gammal elefant som har tappat sina tänder. Detta, att elefanten tappat tänderna, var tydligen väldigt hemskt i Agnes värld för hon började storgråta. Stora tårar rullade ner för kinderna och hon upprepade "den ska ha tänder"! 

Första Maj i Helsingfors

Vi spenderade en stor del av förra veckan i Helsingfors. Efter resan kan jag konstatera att:
-Helsingfors fortfarande känns som min hemstad.

-det är otroligt smidigt att röra sig i stan, i butiker och i bussar tåg och spårvag med vagn. Hade nästan glömt hur skönt det är. 

- jag även nästan glömt hur mycket tid det kan ta att ta sig fram med kollektivtrafiken! Alberga-Drumsö tog mig 1,5h en dag(!!!) ok, här var det delvis mitt eget fel eftersom jag yrade lite.

-barnen är fantastiskt resesällskap! De var glada och duktiga mest hela tiden. Lite knepigt med Edwins sovande på språng eftersom han helt klart inte är en city -baby som Agnes var. Vaknade av ljud i tåget ner och upp till Hfrs (ditresan sov han bara 30min!, men tillbaka åkt vi pendolino=mindre färre plingandet i högtalarna) och vaknade också lätt av ljuden inne i butiker och köpcentrum. Han är ju van att sova bland fågelkvitter och byggljud (det byggs ett hus på granntomten). 

- jag kunde absolut tänka mig att bo i Helsingfors-trakten igen men inte i lägenhet. På höjd radhus/parhus men helst egnahemshus. Absolut med gård och absolut naturnära. Var på baby-shower där värdinnan bor i parhus i esbo, alldeles vid gränsen till grankulla (15min promenad från tågstationen) med hästhage som granne bakom egna lilla gården. Perfekt tyckt jag. Men så kommer jag tillbaka till priset. Jag, vi, varken kan eller vill betala de summor för boende som krävs i Hfrs (för att få det läge, den standard och den storlek jag vill ha). Så är det bara. Men mentalt har jag tydligen inte helt och hållet flyttat ännu. En lång process den här flytten...

-det är praktiskt mycket behändigt att Agens klarar sig så bra utan att sova på dagen. Ett par dagar då vi var på språng från morgon till kväll klarade hon sig bra med att bara ligga/sitta i famnen en stund och ta det lugnt. Så visst finns det positiva sidor med att hon nästan aldrig sover dagssömn mera.

-jag saknar utbudet av butiker som finns i Helsingfors.

- det blir fort väldigt dyrt att "bara gå på stan". Ett litet köp här, ett där, en kaffe här och en vattenflaska där. Och så kan man ju svänga in i kampens anttila där de alltid har erbjudanden på smink...och tjoff har man satt sprätt på en hundring. Nå, nu tillät jag mig ju nog köpa lite mera än "normalt" också förstås. 

- fem dagar var alldeles för lite. Vi hade fullspäckade dagar men ändå hann jag inte träffa alla jag ville. Dessutom vill man ju helst inte ha riktigt tight program från morgon till kväll, det blir fort för stressigt då tidtabellerna inte håller. Speciellt då man reser med två småttingar. 

-vappen och första maj i Helsingfors är en tradition jag vill fortsätta med med den egna familjen. Själv har jag firat första maj i Hfrs sedan jag var liten. Oftast körde vi ner, alla sju (åttan kom så sent att de äldsta redan flyttat hemifrån då) proppade i bilen. Jag minns att jag älskade det-även de långa bilresorna med minimalt med utrymme för benen.

-det blir absolut en ny resa snart igen. Det var roligt att resa med hela familjen! I sommar tar vi det ett steg längre, tar bilen och roadtrippar. 

Balanscykel

Vi hade tänkt introducera Agnes till världen av balanscykel igår. Vi har köpt kusinens gamla balanscykel/cykel som sedan även kan användas som vanlig cykel då man kan montera på och av kätting och trampor. Var lite rädd för att den kunde vara för stor ännu eftersom den långa kusinen var tre år då hon fick cykeln. Och så är också fallet. Trots att Agnes är en lång flicka så nuddade bara tårna i golvet efter att vi sänkt sitsen så mycket som möjligt. Den kommer troligen att funka bra nästa sommar.

Agnes ville förstås cykla, cykla, cykla! Jag kände att jag inte kunde annat än att klicka hem en av de rosade puky-cyklarna. Hade lite problem med att välja storlek eftersom Agnes ju egentligen borde ha någondera av mellanstorlekarna av cyklarna. Efter lite funderande blir det trots allt den minsta (vilken vi valde kommer fram om du klickar på länken ovan texten) eftersom jag hoppas på att lillebror kanske kan testköra den lite redan nästa sommar då Agnes ju kan övergå till den vi redan har. 

Ska bli mycket intressant att se vad vår ganska motoriskt försiktiga Agnes säger och tycker om nya cykeln. Återkommer gällande det. 

                                Cykeln/balanscykeln som får vänta till nästa vår.

Traditionell första maj

Hej från Helsingfors! 

För mig har det varit tradition att fira första maj i Helsingfors så länge jag kan minnas. Tycker att det är en bra tradition som jag gärna fortsätter med tillsammans med våra barn. 

En utomordentligt bra dag har vi haft idag! 

Mamma boot camp

Idag sparkade Mamma boot camp igång igen. Eftersom koncept är uppbyggt av Olga Rönnberg vars träningsprogram jag redan följer var jag mycket nyfiken. Vädret var super och väldigt många mammor hade hittat till skolparken. Jag var färdigt uppvärmd eftersom jag promenerat dit. Edwin sov sött i vagnen-tills vi började. Han vaknade förstås  då vi precis kommit igång och jag hann redan räkna med att det inte blir nån träning för mig denna gång. Men hör och häpna så låg han vaken och nöjd i vagnen hela timmen! Mycket tack vare libero biet som han hade boxningsmatch med i en halvtimme. Först när vi nästan var hemma igen fick han nog men då hade han redan varit vaken i vagnen i nästan 1,5h.
Gällande träningen så tyckte jag att det var riktigt roligt. Mycket bas övningar för stora muskelgrupper. Ganska långt vad jag hade förväntat mig. Motsvarar ju nog i princip den träning jag redan kör men jag tycker att det är roligt med lite omväxling till att alltid träna själv och hemma. Johanna som drar bootcampen verkar vara en bra typ. Vi var så många att hon inte hann korrigera så mycket men jag har på känn att hon kommer vara mera noggrann med att göra det framöver då det är färre deltagare. Jag fick den känslan iallafall och det gillar jag. Då jag går på ledda pass vill jag att det ska vara noga med teknik och att instruktören korrigerar mycket och gärna handgripligen.

Roligt var det också att märka att jag inte längre är i så dåligt skick som jag fortfarande tänker att jag är. Fyra månader av hemmaträning har nog gett resultat och det finns nog en del muskler där under ändå. Och mera lär det bli!

Kaffe detox

Den fantastiska mannen tog precis ut barn och hund på skogsäventyr. Jag sitter och äter frukost i lugn och ro och har dessutom sovit lite bättre inatt. Plötsligt är energinivån en helt annan än för ett dygn sedan. 

Sitter och suktar efter en kopp kaffe men har inlett kaffestopp sedan igår då jag plötsligt insåg vilka mängder jag hinkar i mig. Och det hjälper ändå inte. Dessutom har Edwin haft ganska knipigt och gasigt i magen senaste kvällarna och skulle inte bli förvånad om det beror på kaffet. Så nu är det detox ett tag och sen ok med en förmiddagskopp igen. Men inte fem. 

Hoppas  på att teet på bilden lindrar mitt craving lite. 

Min man

Och så kommer mannen hem från jobbet. Säger; träna lite så knäpper jag på bastun och tar hand om barnen.
Trots att det blev ett rätt kort och inte det mest effektiva träningspasset så var stunden guld värld. Känner mig lite mera laddad igen.

Har jag sagt att jag har den mest fantastiska av män? Det har jag.