Vårförkylning

Att ha två små barn betyder full rulle mer eller mindre konstant. Det är vardag att inte gå på toaletten ifred eller äta den egna maten i lugn och ro. Att ta en dusch i lugn och ro utan att en sitter och tittar på i sitter eller en annan bankar på dörren klassas som lyxig egentid. Och det är helt okej. Det är intensivt nu och det visste vi att det skulle vara. 

Men då man själv är sjuk skulle det faktiskt vara underbart att få lägga sig under täcket, sova hela dagen eller ligga och dricka te och slötitta på nån serie. Nå, tillsvidare får man bara hoppas på att krya på sig fort. 

Edwin fem månader

Edwin blev fem månader för en vecka sedan. Idag besökt vi rådgivningen igen för den vanliga kollen. Under den senaste månaden har han gått upp 560gram och väger nu 7970gram. Längden har ökat med 2cm vilket betyder att han är 66cm.
Han växer alltså bra bara på bröstmjölk och jag kunde gott fortsätta att helamma honom lite till. Ska se lite hur vi gör, om vi tar in lite gröt och rotsaker här ändå inom kort eller om vi kör endast bröstmjölk några veckor till. Det handlar mest om att jag är lat. Amningen fungerar så löjligt lätt just nu så det känns som att det vore enklast att njuta av detta okomplicerade matande ett litet tag ännu. Däremot känns det som att han är intresserad av annan mat så jag känner mig lite fräck som undanhåller honom en massa gott. Eventuellt skulle nätterna bli lugnare om han fick annat än mjölk. Men det blev de ju inte med Agnes så det vågar jag inte riktigt hoppas på.

Annars var allt bara bra. Han utvecklas som han borde. Han svänger sig i regel till mage så fort han läggs på golvet och övar sen flitigt på att trycka upp såväl övre kroppen på raka armar som upp med rumpan . Dock inte båda samtidigt ännu. Han snurrar runt som klockan och tränar hårt på att komma framåt. Fortsätter han i samma stil tar det knappast länge före han ålar. Han greppar leksaker som alltid ska föras till munnen för att smakas på. 

Före förra veckans resa sov han i regel 30min + 2-3h +30min om dagarna. Vaken är han ganska exakt 2h mellan sovpassen bortsett från sista vakenpasset som ofta blir över 3. Men sen resan är sovrutinerna lite rubbade och tex idag har han sovit 2,5h+1,5h. Men vi får väl nog rutin på det så småningom igen ( och så småningom börjar det kanske bli dags för två lurer istället för tre..) På kvällen somnar han kring klockan 21 och sover till ca 8. För ett par dagar sedan fick han flytta från korgsängen till spjälsäng, vilket har gått riktigt bra. Det som däremot förändrat insomnandet på kvällen och även på natten är att han helst skulle somna och sova bredvid mig efter att ha fått göra det två nätter i Helsingfors. Det var tydligen jätteskönt tycker han. Jag har dock inte lust att lägga mig kl 21 varje kväll så har fått kämpa lite senaste kvällarna för att han ska gå med på att somna i egen säng. I nåt skede på natten har han fått flytta över med mig -för det är ju så mycket enklare att mata och slumra samtidigt (och jag kan äntligen ligga på sida utan att foglossningen stör för mycket!:)). Dessutom är det ju jättemysigt att sovs bredvid snusandet bebis. Jag tror vi fortsätter med nån sorts kombo av samsovning och sova i egen säng.

Han börjar ha koll på vem han känner eller inte känner. För de senare kan han han vara lite reserverad, speciellt om man kommer för nära för fort.

Glad är han mest hela tiden. Då han inte är trött eller hungrig. Agens är det bästa som finns och han har även fattat intresse för Cafu. En riktig liten solstråle är han, vår fina Edwin. 

Bild från tågresan i lördags.

Elefanten och tänderna

Agnes empatiska förmåga har utvecklats en hel del de senaste månaderna. Hon kan tex gosa och paja och säga "mamma ska vara glad" om jag ser ledsen ut. Men idag tog den empatiska förmågan nya höjder. Vi läste boken "elefanterna dansar" i vilken det bland annat berättas om en gammal elefant som har tappat sina tänder. Detta, att elefanten tappat tänderna, var tydligen väldigt hemskt i Agnes värld för hon började storgråta. Stora tårar rullade ner för kinderna och hon upprepade "den ska ha tänder"! 

Första Maj i Helsingfors

Vi spenderade en stor del av förra veckan i Helsingfors. Efter resan kan jag konstatera att:
-Helsingfors fortfarande känns som min hemstad.

-det är otroligt smidigt att röra sig i stan, i butiker och i bussar tåg och spårvag med vagn. Hade nästan glömt hur skönt det är. 

- jag även nästan glömt hur mycket tid det kan ta att ta sig fram med kollektivtrafiken! Alberga-Drumsö tog mig 1,5h en dag(!!!) ok, här var det delvis mitt eget fel eftersom jag yrade lite.

-barnen är fantastiskt resesällskap! De var glada och duktiga mest hela tiden. Lite knepigt med Edwins sovande på språng eftersom han helt klart inte är en city -baby som Agnes var. Vaknade av ljud i tåget ner och upp till Hfrs (ditresan sov han bara 30min!, men tillbaka åkt vi pendolino=mindre färre plingandet i högtalarna) och vaknade också lätt av ljuden inne i butiker och köpcentrum. Han är ju van att sova bland fågelkvitter och byggljud (det byggs ett hus på granntomten). 

- jag kunde absolut tänka mig att bo i Helsingfors-trakten igen men inte i lägenhet. På höjd radhus/parhus men helst egnahemshus. Absolut med gård och absolut naturnära. Var på baby-shower där värdinnan bor i parhus i esbo, alldeles vid gränsen till grankulla (15min promenad från tågstationen) med hästhage som granne bakom egna lilla gården. Perfekt tyckt jag. Men så kommer jag tillbaka till priset. Jag, vi, varken kan eller vill betala de summor för boende som krävs i Hfrs (för att få det läge, den standard och den storlek jag vill ha). Så är det bara. Men mentalt har jag tydligen inte helt och hållet flyttat ännu. En lång process den här flytten...

-det är praktiskt mycket behändigt att Agens klarar sig så bra utan att sova på dagen. Ett par dagar då vi var på språng från morgon till kväll klarade hon sig bra med att bara ligga/sitta i famnen en stund och ta det lugnt. Så visst finns det positiva sidor med att hon nästan aldrig sover dagssömn mera.

-jag saknar utbudet av butiker som finns i Helsingfors.

- det blir fort väldigt dyrt att "bara gå på stan". Ett litet köp här, ett där, en kaffe här och en vattenflaska där. Och så kan man ju svänga in i kampens anttila där de alltid har erbjudanden på smink...och tjoff har man satt sprätt på en hundring. Nå, nu tillät jag mig ju nog köpa lite mera än "normalt" också förstås. 

- fem dagar var alldeles för lite. Vi hade fullspäckade dagar men ändå hann jag inte träffa alla jag ville. Dessutom vill man ju helst inte ha riktigt tight program från morgon till kväll, det blir fort för stressigt då tidtabellerna inte håller. Speciellt då man reser med två småttingar. 

-vappen och första maj i Helsingfors är en tradition jag vill fortsätta med med den egna familjen. Själv har jag firat första maj i Hfrs sedan jag var liten. Oftast körde vi ner, alla sju (åttan kom så sent att de äldsta redan flyttat hemifrån då) proppade i bilen. Jag minns att jag älskade det-även de långa bilresorna med minimalt med utrymme för benen.

-det blir absolut en ny resa snart igen. Det var roligt att resa med hela familjen! I sommar tar vi det ett steg längre, tar bilen och roadtrippar. 

Balanscykel

Vi hade tänkt introducera Agnes till världen av balanscykel igår. Vi har köpt kusinens gamla balanscykel/cykel som sedan även kan användas som vanlig cykel då man kan montera på och av kätting och trampor. Var lite rädd för att den kunde vara för stor ännu eftersom den långa kusinen var tre år då hon fick cykeln. Och så är också fallet. Trots att Agnes är en lång flicka så nuddade bara tårna i golvet efter att vi sänkt sitsen så mycket som möjligt. Den kommer troligen att funka bra nästa sommar.

Agnes ville förstås cykla, cykla, cykla! Jag kände att jag inte kunde annat än att klicka hem en av de rosade puky-cyklarna. Hade lite problem med att välja storlek eftersom Agnes ju egentligen borde ha någondera av mellanstorlekarna av cyklarna. Efter lite funderande blir det trots allt den minsta (vilken vi valde kommer fram om du klickar på länken ovan texten) eftersom jag hoppas på att lillebror kanske kan testköra den lite redan nästa sommar då Agnes ju kan övergå till den vi redan har. 

Ska bli mycket intressant att se vad vår ganska motoriskt försiktiga Agnes säger och tycker om nya cykeln. Återkommer gällande det. 

                                Cykeln/balanscykeln som får vänta till nästa vår.

Traditionell första maj

Hej från Helsingfors! 

För mig har det varit tradition att fira första maj i Helsingfors så länge jag kan minnas. Tycker att det är en bra tradition som jag gärna fortsätter med tillsammans med våra barn. 

En utomordentligt bra dag har vi haft idag! 

Mamma boot camp

Idag sparkade Mamma boot camp igång igen. Eftersom koncept är uppbyggt av Olga Rönnberg vars träningsprogram jag redan följer var jag mycket nyfiken. Vädret var super och väldigt många mammor hade hittat till skolparken. Jag var färdigt uppvärmd eftersom jag promenerat dit. Edwin sov sött i vagnen-tills vi började. Han vaknade förstås  då vi precis kommit igång och jag hann redan räkna med att det inte blir nån träning för mig denna gång. Men hör och häpna så låg han vaken och nöjd i vagnen hela timmen! Mycket tack vare libero biet som han hade boxningsmatch med i en halvtimme. Först när vi nästan var hemma igen fick han nog men då hade han redan varit vaken i vagnen i nästan 1,5h.
Gällande träningen så tyckte jag att det var riktigt roligt. Mycket bas övningar för stora muskelgrupper. Ganska långt vad jag hade förväntat mig. Motsvarar ju nog i princip den träning jag redan kör men jag tycker att det är roligt med lite omväxling till att alltid träna själv och hemma. Johanna som drar bootcampen verkar vara en bra typ. Vi var så många att hon inte hann korrigera så mycket men jag har på känn att hon kommer vara mera noggrann med att göra det framöver då det är färre deltagare. Jag fick den känslan iallafall och det gillar jag. Då jag går på ledda pass vill jag att det ska vara noga med teknik och att instruktören korrigerar mycket och gärna handgripligen.

Roligt var det också att märka att jag inte längre är i så dåligt skick som jag fortfarande tänker att jag är. Fyra månader av hemmaträning har nog gett resultat och det finns nog en del muskler där under ändå. Och mera lär det bli!