Så färdig med detta, kom ut!

Jag har haft turen att jag kunnat sova rätt bra under denna graviditet. Fram till nån vecka sedan. Foglossningen gjorde det problematiskt ett tag men tack vare att jag lärt mig att ligga väldigt stilla har  det funkat ok. Men nu hjälper det inte att ligga still mera. Det värker, strålar, känns som nån täljer med kniv i symfysen- då jag ligger stilla! Kroppen ser verkligen till att jag ska bli riktigt fed up.

Veckan som gått

Igår kastade Agnes upp hela förmiddagen, sov tre timmar och blev sedan sitt vanliga jag igen. Jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att det var nåt annan än vanlig magsjuka för om magsjuka är galen obehagligt i normaltillstånd är det inget i jämförelse med att vara gravid och magsjuk. Jag fick ju erfara hur jäkligt det var ca dryga hälften av graviditeten och jag vill helst inte veta hur det skulle vara i vecka 37.

Som tur hann vi iallafall med en helg fullspäckad med trevligt program. Eller, redan torsdagen inleddes med babyshower, fredag terrasskväll med en god vän, lördag tumisbrunch och sedan god mat och umgänge med vänner vid glasbruket. Denna kropp har dock inte riktigt resurser att göra så mycket trots att programmet är roligt. Har varit totalt däckad och energilös nu i två dagar. Idag har barnen dock lekt otroligt bra på tumis nästan hela dagen och jag har kunnat vila mest hela tiden. 

De som följer mig på instagram att sett dessa i flödet

                      

      

                                      

                                 

                  

Inför förlossningen

Jag har ju nämnt att förlossningsförberedelser är väldigt viktiga för mig. Man vet aldrig hur förlossningen kommer att bli men jag är övertygad om att man delvis kan påverka den genom hur man förbereder sig.

Inför första förlossningen gick jag in med inställningen att det blir en intressant utmaning men förberedde mig inte desto mera utan tänkte mera att jag tar det som det kommer. Det blev en lång och tung förlossning och jag tänkte att jag aldrig mera vill vara med om en motsvarande.

Inför andra läste jag på om profylax, gick på kurs och övade dagligen på andnings- och avslappningstekniker tillsammans med Frank den sista tiden. Dessutom jobbade jag hårt på den mentala inställningen, att försöka bearbeta och sedan skjuta negativa tankar till sidan och istället tänka på mina mål och vad jag ska fokusera på. Att andra förlossningen gick betydligt fortare och helt utan smärtlindring beror förstås på många faktorer men jag vill påstå att min fokuserade andning med stöd av Frank, som hade stenkoll på andnings- och avslappningsteknikerna, spelade en stor roll.

För oss var profylaxkursen oerhört viktig och bra.

Det jag fokuserar på nu är att:

-ha mentala målbilder, delmål och helmål att ta till under förlossningen för att orka framåt. 

-konkret träna på andning och avslappning redan innan förlossningen för att de ska sitta i kroppen sedan då det gäller på riktigt. 

- går igenom och påminner om små saker som hjälpte mig senast som att tex tänka att jag ska ha en dålig och slapp kroppshållning, låta ansiktet "rinna" ner som en blodhund, vända upp handflatorna etc för att kunna slappna av så bra som möjligt. En av de viktigaste tankestöden för mig var att ta emot värkarna positivt, försöka tänka JA nu kommer en till, den för mig närmare målet. När värken var över tänkte jag "Yes, jag fixade den. Den är bakom mig, kommer aldrig igen och nu är det färre kvar".

-tänka positiva tankar om förlossningen och kroppens förmåga. Jag har även tidigare funderat igenom skräckscenarion, vad jag inte vill och vad som vore det värsta, för att sedan kunna sätta de tankarna bakom mig och släppa oron. Just nu hjälper det inte att tänka "tänk om" och jag undviker att tänka på mina rädslor i detta skede. Inte alltid helt lätt men jag försöker att aktivt blockera sånt som skapar oro.

- diskutera med Frank vad jag förväntar mig av honom under förlossningen och vad jag har för önskemål.

-jag har inte skrivit förlossningsbrev tidigare men jag tror att jag ska göra det denna gång mycket igen för att för att bearbeta mina tankar och önskemål själv.

Jag har även läst boken Innan du föder igen och igår gick vi profylaxkursen en gång till. Tyckte absolut att det var värt att gå den igen och friska upp minnet. Maria som håller kursen är inte bara otroligt kunnig och erfaren utan dessutom väldigt duktig på att föreläsa och göra inlärningen rolig.

Så småningom borde jag börja packa BB väskan. Inte så mycket för att jag känner att jag behöver ha med då väldigt mycket egna grejer men mera för att även det hör till den mentala förberedelsen för mig och många av sakerna jag tänker jag vill ha med hör ihop med målbilder jag har.

Jag går in i nästa förlossning förväntansfull och tycker att det ska bli spännande och roligt att få föda barn igen. Det känns skönt att förra förlossningen gick så otroligt bra vilket gör det lättare att inte vara rädd eller orolig utan kunna fokusera på kroppens förmåga. 

Gällande smärtlindring så går jag in med samma inställning som senast; jag vill klara mig mha andningen så långt det går men då/när det blir för smärtsamt tar jag det som verkar vettigast i det läget.

Boandet som inte blir av.

För tillfället är jag väldigt sugen på att fixa massor hemma. Jag skulle vilja måla om i barnens sovrum, vilket jag också bestämt att skulle göras innan bebisen kommer och hade bestämt mig för gråa väggar men efter att Agnes absolut inte ville samma sak strandade projektet. Jag skulle vilja riva ut "köket" tidigare ägarna fixat i lekrummet eftersom barnen ändå inte använder det som kök och eftersom det upptar en hel vägg är det mycket opraktiskt att organisera i rummet på vettigt sätt. Måla kakel i lilla-wc, kökskaklet och väggarna i badrummet. Fixa utesoffor till altanen. Men. Jag orkar nästan ingenting just nu. Efter en halv dag max är energin slut och dessutom har jag ganska intensiva sammandragningar stup i kvarten. Jag är otymplig och fixar inte att slipa och måla väggar och golv och dessutom vill jag inte andas in målångor. Delvis är det också en ekonomisk fråga, speciellt utesoffor är kostsamma. Helst skulle jag anställa nån som skulle fixa allt på listan, vore SÅ skönt att få gjort dessa saker, men det faller igen på att det ju inte precisvore gratis. Jag tror jag helt enkelt får försöka stå ut med att i princip inget kommer att bli gjort nu utan jag får ta det lite vartefter sen utan bebis i magen. Istället borde jag väl småningom börja packa bb-väskan.

En gårdagens magbild på begäran. Ja, det är onekligen tungt att bo i denna stora kropp.

                 

Grundläggande utbildning- check

Jag var en sväng till Helsingfors förra veckan främst för att gå en skolning inom magmuskeldelning och dess rehab men passade även på att träffa en del vänner och familj. Som vanligt hann jag träffa långt ifrån alla jag hade önskat, tyvärr.

Intressant var att jag redan på vägen ner åkte lite, lite motvilligt. Känns att kroppen kräver mera vila och att jag instinktivt vill hålla mig i hemknutarna i dethär skedet. Sänka tempot ytterligare och börja fokusera på slutskedet av graviditeten och förlossningen.

Men. Lite kort gällande utbildningen så fick jag verkligen mersmak! Eftersom skolningen jag gick var en grundutbildning för yrkesfolk så hade jag redan koll på det mesta men visst fick jag lite nya synvinklar och även roligt med lite flera magar att känna på och testa och analysera tillsammans. Jag drömmer nu om att kunna åka till Sthlm redan under hösten eller vintern och gå den svenska utbildningen som jag vet att skulle vara det perfekta nästa steget. 

Nu sätter jag ändå det mesta av mina karriärs- och skolningadrömmar lite halft på hyllan, vilken känns ganska skönt, tar fram min profylaxbok och -dvd och börjar träna andning och mentala bilder inför förlossningen. 

                              

Jag har haft mycket nytta av denna bok. Läser den nu för tredje gången.

Det sköra livet

Jag har tänkt uppdatera här flera gånger. Gällande rådginingsbesök, gällande sjukskrivning, gällande framtidsfunderingar, gällande inredningsplaner. Men. Jag har beklagat för många människors död de senaste sex dagarna. Tre människor, två inom samma familj. Alla fick de alldeles för kort tid. Alldeles för många hade behövt dem läng ännu. De borde ha fått uppleva så väldigt mycket mera. 

Men som bekant får vi inte välja när det är dags. Inte ens de gånger det känns totalt orättvist och tragiskt.

Så jag återkommer så småningom. Säkert snart. Nu ska krama mina barn och min man lite extra hårt och berätta hur mycket jag älskar dem många extra gånger.

kyligt balanserad

För tillfället tycker jag mig ha hittat system som håller mig rätt balanserad. Jag orkar göra aktiva saker som att träffa människor, gå på ärenden, träna, städa och fixa hemma kring tre timmar och sen behöver jag vila ett par timmar. Vila som i att verkligen ligga ner, helst också sova en stund. Sen orkar jag troligtvis helt okej med vanlig vardagsrumban som fixa mat och greja med barnen. Energinivån svänger rätt fort och jag får se upp för att inte försöka göra för mycket under mina high för då är jag med högsta sannolikhet slut hela resterande dagen.
För övrigt tycker jag mig vara relativt balanserad. Eller nåja, balanserad är kanske att ta i, men i jämförelse med hur jag mått under graviditeten fram till nu så känner jag mig ganska mentalt stabil. Jag har på nåt vis förlikat mig med att kroppen en stor, tung och att diverse krämpor mer eller mindre gör sig påminda. Detta har nästan blivit mitt normaltillstånd nu och det känns nästan som att det alltid kommer vara såhär. Tack och lov är det inte så men mentalt har jag på nåt vis landat i var jag är nu och försöker att inte ens tänka på hur kroppen känns som icke-gravid.
Märker att jag även blockerar många andra saker. Tar inte in tung och jobbig information. Känns som att jag automatiskt stänger av mina känslor då jag får höra om nåt jobbigt. Verkar var en försvarsmekanism som jag känner igen från då jag var höggravid med Edwin och min mormor dog. Jag kände knappt nånting alls då, som att kroppen och psyket försöker skydda bebisen från för hög stress. Eller vad vet jag men märker iallafall att jag reagerar ovanligt kallt då det gäller allvarligare, tråkiga saker just nu.
Känns som att jag så smått håller på att gå in i min fokuserade bubbla inför förlossning. Ska skriva mera om det så småningom; min mentala uppladdning.