Två månader

Idag är Agnes 2 månader. Det känns som två otroligt långa månader samtidigt som det gått i ett huj. Massor har hänt, från att mest bara sova, äta och skrika i början så har hon numera mycket mera vakenstunder och även en hel del nöjda sådana. Hon ligger numera mycket på golvet och gymnastiserar då hon är vaken. En riktig solstråle är hon oftast om mornarna, ligger och ler med hela ansiktet. Igår kom också det första riktiga skrattet med ljud. Jag hörde härliga små ljud från arbetsrummet och hittade far och dotter som skrattade tillsammans bland en massa försäkringspapper som de gick igenom tillsammans.

Kvällsskriket har minskar avsevärt. Hon skriker egentligen aldrig flera timmar i sträck mera utan bara kortare stunder åt gången. Kvällarna är dock i regel gnälliga och går oftast ut på att kånka runt henne, byta ställning, försöka lägga ner henne x antal gånger då hon kämpar mot sömnen. Men kring 23-tiden brukar hon somna även om hon oftast verkar övertrött vid det laget. Den senaste veckan har hon faktiskt nästan bara sovit i sin egen säng och hör och häpna, hon har sovit flera 5-6 timmars pass i ett sträck om natten den senaste veckan! Ett par nätter har hon sovit mellan ca kl 23 och 06! Håller tummarna att hon fortsätter att sova bra om nätterna, det känns som en otrolig lyx. I nåt skede borde vi väl försöka justera hennes sovtid så att hon skulle somna tidigare om kvällarna, men en sak i taget.



Just nu sover hon en liten förmiddagslur här brevid mig efter en dryg timmes vakentid, gymnastiserande på golvet och en hel massa skratt och leenden. Själv känner jag mig inte riktigt hundra utan ska för en gångs skull försöka vila en stund jag också.

Imorgon har vi en ny prövning framför oss: bilresa upp till österbotten. Hon har ju hittills gillat att åka bil men aldrig har vi ju åkt så långt med henne. Det blir spännande att se hur många stopp det blir före vi är framme...

Bolagsstämma

Jag blir så irriterad! Idag hängde Agnes med på bolagsstämma. Två timmar tog det och hon sov lugnt nästan hela mötet. Hon vaknade till en gång, slog upp ögonen men sa ingenting. Jag gick för säkerhets skull ut med henne i 2 minuter för att kolla hennes sinnesstämning i inväntan på ett eventuellt skrik. Men jag insåg snabbt att hon var nöjd så vi gick in tillbaka varefter hon nöjt (och alldeles tyst) tittade runt i 5 minuter före hon somnade igen.
Nåväl, det jag blev irriterad på var det äldre paret som satt framför oss. Då jag gick ut med Agnes hade de viskat till varandra att "varför drar man med sig en sådär liten unge till möte". Jag skulle förstått kommentaren om vi sprungit fram och tillbaka många gånger eller om hon hade skrikit. Nu gjorde hon ju inte det utan var antagligen tystast av alla mötesdeltagare. Hade hon varit missnöjd skulle jag självfallet lämnat mötet. Orsaken till att vi tog "risken" att åka på mötet allihopa var att båda jag och Frank gärna ville delta och lyssna på vad som diskuterades. Jag hade ingen lust att lämna hemma för att det är jag som bär på maten (flaskan litar vi inte 100% på att funkar då vi övat för lite).

En del människor måst tydligen klaga redan före det finns nåt att klaga över. Jag hade riktigt lust att säga - In your face! till tanten och gubben då mötet var slut.

Agnes på sin första bolagsstämma

Vad tycker ni, borde man hålla sig borta från alla situationer som eventuellt kan bli besvärliga då man har småbarn?
Jag vill gärna försöka leva så "normalt" som möjligt och inte alltid välja den enklaste lösningen. Skulle jag välja den skulle det innebära att jag knappt skulle gå ut genom dörren överhuvudtaget.

Hon kan sova!

Äntligen är lilla familjen samlad igen och det firade Agnes med att sova mellan 22.30-03 ( i praktiken minus en timme då eftersom tiden ju ändrades i natt) i egen säng, åt och fortsatte sedan sova i egen säng fram till ca 05.30 och tyckte att det var morgon. Det tyckte inte mamma och pappa utan Agnes fick efter mat och blöjbyte sprattla, skratta och prata mellan oss en stund varefter hon faktiskt somnade igen och sov ett par timmar till. Detta kunde man ju gott vänja sig vid! Dock inser jag ju att det inte lönar sig att hurra för mycket och tro att vi kommer att ha det så här framöver men det är skönt att märka att det kanske kan bli mera regel än undantag med tiden iallafall. Hon KAN sova i egen säng och hon KAN vara utan man upp till dryga 4 timmar.

Hon fortsatte morgonen och förmiddagen med att vara ett stort leende. Nu sover hon som en liten prinsessa igen. 8 veckor blir hon för övrigt idag.

Musiklek

Det blev inget vaken-party inatt, som tur. Hon sov relativt bra trots allt sovande på dagen och kvällen. Äta skulle hon stup i kvarten, men det är ju ingen nyhet.

Idag var vi alltså på musiklek för första gången. Agnes trivdes med att lyssna och titta runtomkring sig. Hon var till min stora förvåning vaken och nöjd hela tiden. Den här tösen tycker tydligen om då det är liv och rörelse mest hela tiden. Efter sången tog hon en powernap i min famn men i vagnen slocknade hon totalt. Så här trött blir man av sånglek:


De flesta av barnen i den här gruppen var en hel del äldre än Agnes och ledaren tipsade mig om en babygrupp om torsdagar där sångerna är mera anpassade för pluttar i samma åldersklass som Agnes så jag tror vi ska testa på den gruppen efter påsken.

sovmaraton

Idag har jag och Agnes varit på familjeförberedelse gruppens efterträff. Agnes har uppfört sig som den nöjdaste av bebisar. Eller rättare sagt så har hon mest sovit. Ja, hon har faktiskt sovit så mycket att jag nästan överväger att väcka henne snart..(!) I fem timmar har hon sovit eller slumrat, bara vaknat en liten stund för att äta. Jag fasar för att det blir party inatt. Å andra sidan känns det knasigt att väcka en bebis. Jag tror jag väntar lite till och hoppas hungern väcker henne snart då det ändå är 2 timmar sedan senaste mål.

Sådär annars så saknar vi Frank och tycker det börjar vara nog med livet som ensam mamma. Ännu är han dock borta ett par dagar till så jag försöker hitta på trevligheter för mig och Agnes. Imorgon ska vi pröva på sånglek. Jag hoppas få lära mig lite trevliga sånger eller få uppfriskat gamla för jag märker att jag glömt de flesta barnsånger och rim och ramsor jag lärt mig som barn.

Before and after

Kommer ni ihåg hur jag såg ut under mitt träningspass på nyårsafton? Nåt enstaka pass torde det blivit efter detta men så här såg jag alltså ut nästan exakt en månad före förlossningen...(!) Jag har redan förträngt hur stor jag verkligen var och nästan även hur det kändes att gå runt med den enorma magen. Det som var jobbigast var ju nog i och för sig foglossningsbesvären.

Och så här såg jag ut igår, knappt 3 månader senare, 7 veckor efter förlossningen.

Det är häftigt hur kroppen återhämtar sig. Hittills har jag bara promenerat med vagnen samt varje dag medvetet aktiverat bäckenbottnen och djupa magmusklerna så ofta och mycket jag bara hunnit. Härligt var det att kunna träna utan att behöva fundera på att pulsen inte skulle stiga för högt eller att få sammandragningar.
Många sade att jag kommer nog sakna magen sen efteråt. Det kan jag meddela att det gör jag inte. Jag trivs helt klart bättre med en baby utanför magen än inne i den.