Handkräm

Igår hoppade jag och Agnes på bussen till Gamlas för att hämta ett paket från Buzzador. Kampanjen jag är med och testar denna gång är ekologisk handkräm från Urtekram.

Jag har rätt många prov-tuber att dela ut så den som är intresserad får gärna hojta till så får du en! Dock börjar jag inte posta dem denna gång utan du måste nästan befinna dig någonstans i Huvudstadsregionen.

Kompisarna

Hunden får minsann vara med om både det ena andra. Agnes tycker att det är roligt att kommendera hunden och hittar ofta på upptåg som inkluderar Cafu. Så här har det sett ut hemma hos oss de senaste dagarna.

I bilderna under petar Agnes in hundmat i en boll. Cafu hjälper till. Fina lekkompisar har de blivit!
 

Det senaste dygnet

Konstigheter. Föregående inlägg försökte jag publicera från tåget igår men det försvann plötsligt för att nu, ett drygt dygn senare, dyka upp.
Det var alltså igår jag hoppade på tåget norrut. Sedan dess har jag hunnit träffa en kär vän samt firat en annan kär väns 30-års dag. Det var en fin kväll igår med god mat, kiva program och så fick jag stifta bekantskap med många trevliga typer. Kvällens drottning strålade och var vackrare än någonsin.
Efter en skön nattsömn, om även lite kort, var det skönt att i lugn och ro äta hotellfrukost och läsa tidningen i lugn och ro. Men nu har jag hemlängtan och saknar min familj! Som tur hoppar jag på tåget söderut om en knapp timme.

Morning

Godmorgon från tåget. Jag är på språng igen men denna gång helt ensam. Känns minst sagt konstigt. Jag tror hela tiden att jag glömt någonting då jag för ovanlighetens skull inte behöver hålla koll på tusen saker och andra människor än mig själv. Löjligt nog började jag redan sakna resten av familjen då jag fick en bild-hälsning. Så typiskt mig.

De första stegen

Idag tyckte Agnes att det  var en bra dag att ta sina första vingliga steg utan stöd.

Mysteriet med utslagen

Hittills har Agnes haft turen att ha en riktigt fin hy. Bortsett från några gånger då hon har haft riktigt dålig mage= riktigt röd rumpa, så har huden skött sig själv. Nu  under vintern har vissa områden varit en liten aning torra, men inget desto värre.
Men för ett par dagar sedan började det dyka upp riktigt fula utslag på benen. De blev värre och värre och jag har funderat övar vad hon har ätit som hon kunde reagera på. Jag kom fram till att hon inte har smakat på några nya födoämnen de senaste dagarna och då utslagen igen blev värre igår bestämde jag mig för att vi nog måste gå och kolla upp detta ordentligt. Men idag på morgonen var utslagen nästan helt borta (igen, som de alltid varit om morgnarna) och jag ringde aldrig och beställde någon läkartid. Efter nån enstaka timme var det dags för första blöjbytet och där var de igen- utslagen. Röda och ilskna. Jag fattade ingenting. Hon hade ju bara ätit den vanliga morgongröten. Hjärnan gick på högvarv för att lösa mysteriet och av någon konstig anledning fick jag ett infall att lukta på hennes byxor. De luktade parfym. Parfym!! Vi använder endast oparfymerat tvättmedel i vårt hushåll men vi tvättade några plagg under vistelsen i Stockholm. Med parfymerat tvättmedel. Byxorna som Agnes haft på sig de senaste par dagarna var ett av dessa plagg. Agnes fick nya byxor och efter några timmar var utslagen nästan borta igen.
Mysteriet löst. Skönt!

Lite obehagligt är det ändå att se hur huden (kan) reagera på helt vanliga kemikalier. Tänk så mycket man utsätter sig för dagligen. Och tänk om kroppen ändå reagerar även om den kanske inte gör det så tydligt som Agnes hud gjorde denna gång. Tänk om det sker reaktioner i kroppen och konsekvenserna kommer fram först senare... Jag tror bestämt att jag ska börja se över vad jag använder för produkter på min egna kropp.

Dagnes mening

 "Kii babba"!  = Zuccini är mums filibabba!

Vardag igen

Efter Stockholm var vi hemma en sväng. Packade om och åkte sedan upp till Österbotten. Vi fick vara med om ett vackert bröllop. Rättare bestämt underbara Mia och hennes charmiga Samulis bröllop.
Trevligt sällskap, fantastisk mat, fina tal, bra musik och framför allt massor med kärlek i luften. Jag, min idiot, lämnade kameran i Helsingfors men ni kan kika in på fantasktiska Hannahs blogg för att få ett smakprov. Hannahs blogg tycker jag för övrigt att alla som uppskattar snygga fotografier ska kolla in.
För er som inte följer med instagram ska jag inom kort försöka få hit lite av de bilder som tagits de senaste par veckorna. 

I samband med bröllopet sov vi ifrån Agens för första gången. Farmor skötte och det gick förstås bra. Jag sov, till min egen förvåning, som en stock hela natten.

Idag kom vi hem igen och imorgon börjar vardagen. Vardag har vi inte haft i detta hushåll sedan julen så det är väl på tiden.

Tack förresten alla som kom fram och talade med mig under helgen och berättade att ni följer med bloggen. Jag blev jätteglad! Speciellt roligt var det ju att höra att jag kan inspirera gällande annat än bebisrelaterade saker (T, jag glömde säga att du passar mycket bra i frisyren! Mycket bättre än orginalet själv ;))

Resan då?

Själva resandet gick alldeles super-bra! Agnes gillar helt klart flygfält eftersom det finns massor att se på och det händer någonting hela tiden. Att flyga var också skoj. Speciellt då det skakade och hade lite ljud.
Men. På fredag eftermiddag (vi kom fram till Sthlm på torsdag förmiddag) fick Agnes feber. Och feber, närmare 40 grader, hade hon sedan ett par dygn. Så vi såg egentligen inte så mycket annat än Sollentuna centrum under vår Stockholmsresa. Så kan det gå.
Huvudsaken är ju förstås att Agnes mår bra. Hennes feber gick ner på söndag eftermiddag och hon var glad och pigg då vi flög hem igår.

Vi kom fram till att febern högst troligen var en biverkning av mpr-vaccinet som hon fick förra veckan. Egentligen skulle hon ha fått den strax före resan, inte en vecka före, men jag ringde och ändrade tiden just eftersom jag ville undvika eventuella biverkningar under resan. Vad jag dock missat var att mpr-vaccinet är lite annorlunda gällande biverkningar på så vis att febern stiger en vecka efter vaccinationen. Inte direkt efter.
Hurra för mig.

Jag måste också, om Wahlgren

 
Det är många som skriver inlägg, på facebook och bloggar, gällande intervjun med Anna Wahlgren i Skavlan i fredags. 
Jag tänkte först inte kommentera men jag kan trots allt inte låta bli att alldeles kort göra det.
Jag satt och såg intervjun i Stockholm. Jag blev illa berörd. Den  var obehagligt att se. Anna framstod verkligen som ett vrak. Hon betedde sig instabilt och jag vill påstå att hon verkade sjuk. Jag kan inte förstå varför hon ställde upp på en intervju i det skicket. 

Men. Det att kvinnan i fråga är mentalt instabil och troligen inte har varit den bästa av mödrar alla gånger  gör inte alla hennes tankar gällande barnuppfostran per automatik dåliga.  Jag håller med en del, definitivt inte allt, hon skriver i sina böcker. Grundprinciperna för hur barn ska lära sig sova hela natten tycker jag är fiffiga. Att människor inte alltid lever som de lär finns den otaliga exempel på. Hennes uppenbarelse gör ju definitivt att man blir extra skeptisk mot henne. Men sen tycker jag ändå att man alltid ska vara kritisk då det handlar om saker som gäller ens barn.

Jag kommer, trots den obehagliga intervjun (och obehagligheter och fel författarinnan gjort i sitt liv),  att fortstätta plocka åt mig av de bitar från hennes böcker som jag tycker verkar vettiga och fungerar för oss.

I sthlm

Just nu var det tänkt vi skulle ha tr.äffat vänner men istället ligger jag på en soffa med en sovande, febrig tös på magen.