Denna söndag har varit riktigt skön. Cafu har varit lugn och nöjd efter 3,5h promenerade, sniffande och busande med hundkompisar. Efter en halv dag utomhus fick Cafu ett skrovmål och lade sig ner på sin favorit-lurvmatta, jag unnade mig en god latte i trevligt sällskap. Snart har hela söndagen gått åt till trevligt chillande och nu är den fem dagar tills Frank kommer hit. Dagarna lär gå ännu fortare från och med imorgon då jag spenderar alla dygnets ljusa timmar på jobb.

Dagens minus är att jag lyckades tappa en av mina favorit ögonskuggor, Make Up Stores vanilla, i golvet så det gick i tusen bitar. Alltid irriterande då jag lyckas söndra saker-vilket jag gör rätt ofta.



Nå, det är bara att köpa nytt. Det som inte går att skaffa nytt av är en ny nacke. Fick ordentlig nackspärr igår och inatt har jag flera gånger vaknat av skarp smärta i nacken och idag kan jag inte böja huvet till höger överhuvudtaget. Efter att akuta skedet gått över ska jag ta tag i saken och undersöka nacken eftersom jag haft liknande problem tidigare.

Imorgon blir det väckning kl 05.30 så trots att klockan bara är 20.30 börjar det snart bli sovdags här. Cafu har redan lagt sig :)

saknad

Min älskade man har varit här från tisdag till fredag. I går då jag kom hem från jobbet hade han åkt men lämnat efter sig en bukett rosor och ett kort med vackra ord. Mitt hjärtas temperatur steg flera grader.
Nu känns det dock tomt och trist och jag saknar honom. Försöker tänka på att han ju kommer tillbaka på fredagen och stannar en dryg vecka.
Att inte dela vardagen med honom jag älskar har varit enormt mycket tuffare än vad jag föreställde mig att det skulle vara. Detta lär vi inte göra igen efter att denna period är slut.
Tacka vet jag härliga vänner här som förgyller min vardag.


För att fortsätta på önsketemat från förra inlägget så har jag länge funderat väldigt mycket på att investera i en terapilampa. Exemepelvis denna innosol aurora...



Men nu skiner faktiskt solen där ute och jag och hunden ska gå ut och njuta av soligt, kallt, uppigande väder.

Jag har länge sökt efter en snygg skinnjacka men har fram till nu inte hittat någon som riktigt fallit mig i smaken. Men igår då jag såg denna snygging här, http://malenami.com, blev jag kär. Det är DEN jag har sökt. Den ligger högt på både födelsedags-, julklappsönskelisan.

En vecka

Nu har jag jobbat 5 dagar. Det känns som minst två. För en vecka sedan hade jag precis presenterat mitt examensarbete och satt på tåget upp till Jakobstad. Det känns som mist tre veckor sedan. För en vecka sedan kramade jag min Frank hejdå. Det känns som en mindre evighet sedan.
Jag trivs bättre på jobbet för varje dag som går men jag saknar redan Frank mycket mera än jag förstått att jag skulle göra. Som tur verkar han sakna mig och pudeln såpass mycke att han kommer hit en sväng imorgon istället. Jag kan knappt bärga mig.

nu är det här, det nya livet

Nu har jag varit på jobb i två dagar. Eller inskolning ska jag kanske jag borde skriva för att vara korrekt. Och även om jag tror att det kommer bli riktigt bra dehär så är jag SÅ slut. Igår kände jag mig ännu någolunda normal, men idag är jag sjukt trött. Just nu ser jag mycket fram emot helgen då jag planerat att ta det lungt och sova massor, försöka ta igen mig och samla krafter för att orka göra mitt bästa på jobbet och lära mig så effektivt som möjligt.
Klockan är 20.16 och jag tänkte vänta ca 30 minuter och sen går jag och sova-för det har jag längtat efter de senaste fem timmarna.

det nya livet

Presentationen och opponeringen gick över förväntan och det var till min egen förvåning nästan lite roligt att stå där framme och prata då jag märkte att jag ju verkligen vet vad jag talar om :)
Jag passade på att lämna in nycklar och betala min förseningsavgift till biblioteket före jag gick hem, drack slumppa och kramade min man före jag hoppade på tåget iväg till Jakobstad. Imorgon börjar jag jobba.
Det händer så mycket just nu att jag nästan inte hinner med själv. Så fort jag hinner ikapp mingsjälv ska jag fira ordentligt att mina studier är avslutade. Bortsett från inbindning av arbetet och inlämnande av lite papper, men det räknas inte som studier.
Nu är jag påväg mot ett helt nytt liv och jag känner ännu ingenting alls.

nervositet

Just nu sitter jag utanför rummet där jag ska presentera mitt examensarbete om 25minuter. Jag har knappt sovit inatt och då jag har svit har jag drömt mardrömmar om att allt gick fel med presentationen. Jag är verkligen överraskad över min nervositet eftersom jag sällan är så här nervös att jag nästan mår lite illa. De sista minuterna ska jag psyka mig, sänka pulsen och tänka på hur roligt det ska bli. Snart är det iallfall över.