Frank saknad

Idag försökte jag mig på en danslektion. Jag var skrattretande urusel. Ja, faktiskt så skrattretande att jag själv fick bita big i läppen några gånger för att inte skratta rakt ut år mina klumpiga försök att hänga med.
Dock blev jag lite ledsen över att jag inte kan dansa, för oj så vacker läraren var då hon kontrollerat, lätt och obehindrat (synligen) dansade. Hon är ju iofs proffs. Men ändå.


Jag har blivit dålig på att äta sedan Frank drog iväg på sin semester. Jag har aldrig tidigare i mitt liv glömt bort att äta så många gånger inom en så kort tid som under den senaste veckan.
Det beror nog på att jag håller mig så extremt sysselsatt att maten liksom inte hinner in i schemat. Den extremt höga nivån av aktiviteter beror förstås på att jag inte vill vara hemma för migsjälv och hinna sakna Frank så förfärligt.
Idag kom jag hem strax efter kl 21 och insåg att jag inte ätit annat än morgonmål i form av sojaghurt och kvarg(/lunch? eftersom kl var över 13) samt druckit en cider på kvällskvisten. Så jag svepte ihop en enorm sallad med bland annat pestopasta, avocado, rucola och en enorm bit stekt getost.
Men varför blir jag inte hungrig? jag tror det är seriös Frank saknad.

Lite häftigt är det ju nog ändå, att jag saknar honom så oerhört redan efter några dagar ifrån varandra trots att vi varit tillsammans i över 7år.

Det har varit en tung arbetsvecka och jag är minst sagt crazy trött. Orkade precis med lite fredagsstädning och nu ska jag inleda seriös immobilisering i soffan.

Dagens nyheter

Frank har åkt till österbotten för att fira två veckor semester. Jag lindrar min avunsdjuka med att jobba som en gris samt försöka mig på träningsläger. Mitt träningsläger sket sig redan igår då jag inte orkade med det inplanerade träningspasset efter jobbet utan promenerade hem och sjönk in i dvala några timmar (dock drog jag iväg min tunga bak på en länk för att inte förstöra träningslägret totalt redan första dagen.) Idag orkade jag inte stiga upp 5.50 då väckarklockan ringde. Morgonträningen uteblev därmed. Hemkommen kl 20.30 så lyckades jag dock hitta lite energi för lite ashtagayoga samt hemmaträning. Nu blir det skärpning framöver och får inte frångå träningsplanerna igen.
Jag vet inte vart min disciplin försvunnit. Kanske är det nåt hormonellt som påverkar mig att bli en förslappad människa. För nån sorts hormonrubbning verkar jag lida av för tillfället. Mitt ansikte har fått för sig att återgå till tonårsstadiet och då menar jag inte ljuvligt ungdomlig fräsch och skimmrande hy utan finnface-tonåring. Jag lär inte bjuda på bildbevis.

Nyheter som dock övervinner de nyss beskrivna ytligheterna är att jag fick förlängt jobbkontrakt fram till årsskiftet. Fantastiskt skönt! Nu är jag verkligen glad att jag vågade ta chansen i höstas, byta jobb trots risken att bli arbetslös efter bara några månader. Man måste våga för att vinna.

Så mycket kvar att lära

I Lördags försökte jag få vettiga bilder men insåg fort att det brast såväl i min kunskap som i utrustningen (objektiv). Det blev antingen för mörkt, suddigt eller både och. Oj, vad jag har mycket att lära mig.


Vi började kvällen med att fira Franks efterlängtade semester.






Sen fixade vi till oss lite och drog iväg till Casa för att lyssna på
HausBänd / RäusBand.










Det var minsann fart på gänget och bandet spelade bra! Vi utbölingar lämnade hankeiternas näste relativt tidigt, efter en trevlig kväll.

Kalas

I fredags vad höjdpunkten barnkalas.




Det fanns nog andra barn är Frank på kalaset men några bilder vågar jag inte visa då jag vet att många inte vill att deras barn "finns" på nätet.

Dendär ledigheten.

Det har varit en tung vecka och energin har lagts på dem mest nödvändiga. Det vill säga jobba, äta, träna, sova. Uj så trist det låter, och det har det faktiskt också varit. Jag tror nog inte det är en vårtrötthet jag drabbats av utan snarare jagäriseriöstbehovavsemester-trötthet som kommit ikapp *. Senast jag var ledig en vecka var i september då vi var i spanien. Vad jag haft för ledighet före det som varat mera än en långhelg kan jag inte ens komma ihåg. Det känns i kroppen.
Påsken närmar sig dock vilket innebär 4 lediga dagar. Efter flytten, om 6 veckor, så tar jag en ledig vecka för att fixa och greja i nya hemmet. Härligt!

En del skoj väntar i helgen. Jag lär ha med min kära kamera i högsta hugg för att dela med mig av bildbevis.

*Tilläggas skall dock att jag trivs bra med mitt jobb. Andningspauser dock nödvändiga.

Morgon yoga

Jag myser under täcket med en stor kaffekopp och dagens tidning. I bakgrunden hör jag Frank som morgon-yogar. Ja, du läste rätt! Frank yogar som bäst. Jag får nästan en lika må bra-känsla i kroppen som om det vore jag själv som yogar.
Detta skulle jag aldrig i min vildaste fantasi trott för ett år sedan, eller ens för nån månad sedan.
Jag blir så glad.

Själv ska jag dags-yoga.