Det finska språket

Jag har tillbringat en stor del av min förmiddag med att ringa runt och försöka fixa saker på finska samt skrivit mail. På finska. Till min förargelse så går det så mycket knaggligare igen än för bara några veckor sedan.
Då jag jobbade talade ja ju och skrev på finska dagarna i ända (kämpigt även då, men det gick på nåt vis) men nu talar, skriver, läser eller hör jag knappt språket mera. Inte alls bra för jag vill ju inte starta från noll igen den dagen jag börjar jobba på nytt.
Hur ska jag göra för att upprätthålla min usla finska? läsa på finska, ja jag vet det borde jag göra och det är nåt jag i praktiken kan göra också men jag vill gärna prata också. Familjecafé på finska då skutten anlänt kanske vore nåt.
Frank brukar säga att jag ska tala finska med babyn och han svenska. Hur många gånger har jag inte drömt om att själv vara tvåpråkig, att jag hade fått finskan "gratis" som så många av mina vänner istället för att genom åren kämpa, gråta, angsta, skämmas över finskan som min hjärna nog aldrig riktigt kommer att klara av. Tyvärr kan vi inte ge vårt knytt privilegiet att få två språk hemifrån men jag tänker helt klart göra mitt bästa för att hon ska bli bekant med språket i ett tidigt skede. Hur jag sen ska få till det i praktiken har jag inte riktigt luskat ut ännu..

Torni

Som sagt så hade vi ett chill nyår hemma i år. Lite god mat, trevligt sällskap och spel. Kvällens mest spännande spel var helt klart torni. Alla var maximalt fokuserade...










....jag förlorade. Crap.

Vardag?

Måndag och vardag för de flesta antar jag. Jag vill inte påstå att jag har en vardag för tillfället utan jag har hittills varit ute på promenad med hunden 1,5h, tvättat lite kläder och kladdat mud-mask i ansiktet. För resten av veckan har jag planerat in program varje dag för att dämpa otåligheten som kommit smygande.

Sista träningen

Jag blev akut rastlös på eftermiddagen och tänkte att ett sista träningspass för detta året skulle sitta perfekt så att det ryms lite mat i magsäcken på kvällskvisten. Nåväl, i minigymet fanns det två andra ivriga som svettades för sista gången i år. Jag märkte dock att dessa två typer sneglade på mig väldigt mycket och jag fattade först inte riktigt varför. Sen såg jag mig i spegeln och såg det här


Jag ser ju onekligen ganska lustig ut, svettig i tighta träninskläder. Det bjuder jag på.

Nyårsafton

Idag ska magen och jag ha oss ett lugnt nyår. Lite god mat och spel är inplanerat Ja, alltså det är inte bara jag och magen som ska äta och spela utan även Frank, en vän och en bror. Riktigt skönt. Vi kom nyss hem från matshoppingen vid prisma, nu sitter jag i soffan med dagstidningen och en mugg kakao och njuter av att vi städade lägenheten igår. Så småningon ska jag nog duscha och byta om till nåt lite festligare för det är ju trots allt nyår.

Nyårsafton till ära firar vi 37 fullgångna veckor. Knyttet kan i princip anlända när som helst men jag tror nog att hon stannar inne 3 veckor till, till fullgångna 40 veckor. Minst. Och om hon är liten, vilket sf-måttet ju tyder på (men man vet ju aldrig!) , så är det ju bara bra om hon hinner lägga på sig lite mera vikt ännu före hon anländer. Men hey alltså, vem tycker att denna mage ser liten ut!? Nä, jag tänkte väl det.

Ni som undrar vad jag har för mommo-strumpor på mig så kan jag informera att ja, det är mina höga stödstrumpor vilket jag rekommenderar alla gravida som har tendens till ens lite svullnad. De var speciellt sköna att använda då jag jobbade men även nu mot slutet av graviditeten är de sköna att ha mest hela tiden. Hittills har jag inte heller sett skymten av åderbråck vilket jag var helt säker på att skulle dyka upp med tanke på att det till viss del är genetiskt betingat. Men jag borde väl inte ropa hej ännu.


Tur att jag inte köpte större storlek byxor då kring vecka 20 för de jag köpte funkar fortfarande mycket bra med tre veckor to go.

Trötta dagen

Idag har varit en trött dag. Jag skulle vila ögonen lite efter att jag kommit hem från rådgivningen. Det slutade med att jag sov mellan 9 och 12! Vi drog iväg på eftermiddagsbio varefter jag kände mig redo att sova lite igen. Men, istället för att sova eller dega mig igenom kvällen drog jag till gymet, cyklade 30min och styrketränade ca 40min och efter det har jag äntligen varit energisk och pigg! Mera träning är vad som saknats helt enkelt. Min vattengymnastik har som bekant slutat och den här veckan har det inte blivit så många långa promenader pga äckel-väder. Imorgon fundrar jag kolla in Alberga simhall och plaska lite för att försöka hålla upp energinivån.

Såhär såg jag och magen ut i gymet. Min mage är egentligen inte alls deformerad som det ser ut som utan det är bara byxlinningen som korvat ihop sig upptill.

Vecka 36+5 idag alltså och jag kämpar ännu febrilt för att bromsa muskelförtvining. Svagare har jag nog blivit, speciellt benen kommer att behöva stärkas eftersom foglossningsbesvären gjort att jag nästan inte tränat benen alls de senaste månaderna.

Rådgivningsrapport, final countdown

Idag var det igen dags att vägas och mätas. Sf-måttet hade vuxit med 1,5cm och håller sig precis på den undre kurvan där den ju varit helta tiden. Så, no hätä. Läkaren trodde att den inte nödvändigtvis blir så mycket större de sista veckorna men att det inte är nåt att oroa sig för. Hon rör på sig massor och hjärljuden var bra.
Mitt eget blodtryck var som vanligt bra men min viktkurva är nog lustig. Senast hade jag ju gått ner i vikt men nu hade jag slagit viktrekord/vecka. Varken hälsovårdaren eller läkaren noterade det dock desto mera, säkerligen beror det på svullnad i kroppen (inga ordentliga svullnader har jag dock som jag ser eller märker av).
Nu kan knyttet i princip komma ut när som helst men vi ska väl hoppas, trots min otålighet, att hon stannar kvar och växer till sig ett par veckor ännu.