Ettåringen

Edwin blev ett år i söndags. Ett lite längre inlägg gällande honom ska jag försöka få ihop inom kort. Tills dess måste jag dokumentera att han plötsligt, sen igår på eftmiddagen, börjat gå mycket mera. Ja, man kan nog säga att han går mera än kryper nu. Dessutom härmar han mera ord dock säger han nästan inga andra ord än "mamma" tydligt (försöker fortfarande säga katt, anka, Cafu). Och på tal om Cafu så leker grabbarna jättefint tillsammans. Edwin tar Cafus leksak och vill leka, busa och kasta tillsammans med honom. Cafu är som vanligt jätte duktig. Fint att se.

Äntligen, efter en utdragen förkylning och urusla nätter sov han igen en hel natt förra natten. Vi hoppas verkligen att vi får flera goda nätter ett tag framöver nu för vi börjar bli riktigt slitna båda jag och Frank.

Agnes och Edwin leker oftare och oftar på tumis tillsammans. Det är alldeles underbart att höra hur de fnissar och tjoar tillsammans från lek- eller arbetsrummet. Båda riktigt skiner upp om morgnarna då de ser varandra. Men visst finns det knepigare stunder också. Agnes kan bli riktigt irriterad på lillebror som kommer och "förstör" hennes lekar men för det allra mesta går det bra.

Och några suddiga actionbilder på syskonen ❤️

söndrig rygg och gardiner

En månad hann jag jobba före jag flög med cykeln. Jag har cyklat mycket och visst har jag fallit många gånger också eftersom jag cyklat året om. Alrig har jag stött mig så att jag varit tvungen att bli sjukskriven. Men det gjorde jag nu. Med en rygg det inte går att lyfta med går det inte heller att jobba med det jag gör så nu är jag hemma en vecka med muskelavslappnande och värkmedicin och håller tummarna att det är en muskulär skada/skada på ligament.

För att distrahera mig från hur den förbannande ryggen känns så har jag satt en del tid (då Frank stack iväg med barnen så att jag skulle få vila ordentligt. Alltså denna man, jag har sagt det förut men han är bäst!) på att söka efter gardin inspis. Vi hängde temporärt upp ett par gamla i vårt sovrum och ett par i vardagsrummet i samband med lillajulspyntandet för att få en högre mysfaktor. Även om gardinerna i fråga inte känns helt optimala så lever de upp till syftet att öka på mys-faktorn. Jag blev därför, åter igen, inspirerad att fixa gardiner till köket och äntligen tror jag att jag hittad det tyg och den modell som skulle funka. Marimekkos puutarhurin parhaat! Själva gardinerna tänker jag i princip ska se nästan identiska ut med dessa. Kommer bli hur snyggt som helst. Frågetecknet som återstår är vem som ska sy....

Dagens finaste

Edwin har varit riktigt pappas pojke hela eftermiddagen och kvällen och har helst varit i pappa famn mest hela tiden.
Frank försökte sig på lite hemmaträning under kvällen och Edwin ville absolut delta. I pappas famn. Då jag tog upp och bort honom blev han riktigt ledsen och arg. Då kom Agnes mot honom med armarna utsträckta och sa " jag tränar inte, du får komma i min famn".

november

Här händer det inte så mycket nytt. All ork och tid går till att jobba och umgås intensivt med barnen. Dessutom har vi alla varit förkylda den här veckan och Edwin has sovit uselt, vakat mellan 3 och 6 flera nätter. Hoppas verkligen att vi sover bättre då han tillfrisknat helt. 

Annat som hänt i veckan är att jag slutat amma helt. Edwin har kvällsmat i ca en månad men nu har han själv trappat ner på det och nu slutat helt. Skönt att det gick rätt smidigt men samtidigt känns det förvånansvärt vemodigt för min egen del. Slut för alltid liksom och bebisen är inte längre bebis. 

November är som vanligt en motig och tung månad men som tur är det bara en vecka kvar av november nu. Det kommer vi förstås att fira med ettårskalas! Det blir en fin ny tradition att få ha fest sista november och i samma veva ta fram ljus och lite pynt. 

För lite roligare info om vad som sker hemma hos oss om dagarna rekommenderar jag Franks blogg! 

livet just nu

Två veckor jobb bakom mig. Kan konstatera att jag fortfarande varken hinner eller orkar med nånting  annat än jobb, några timmar umgänge med barnen och sen är jag mer än redo att sova själv.

första veckan

Jag har överlevt den första arbetsveckan. Hujedamig så tungt! Jobb, småbarn, dåliga nätter, förkylning i kroppen = utmanande som bara den. Tacka vet jag fantastiska Frank som haft matn färdig på bordet då jag har kommit hem, storhandlat och veckostädat. Efter jobbet har jag umgåtts intensivt med barnen fram till deras läggdags och själv har jag stupat kring kl 21.30 varje kväll. Jag hoppas verkligen att det lättar. 

Två steg

Idag tog Edwin sina två första steg. Hurra! Han passade dessutom på att göra det efter att jag kommit hem från jobbet så att jag fick se det.

Lillgrabben som nyss föddes! Snart springer han.