Det fixar sig

Vet ni, min moderskapsledighet inleds officiellt om exakt 3 månader och lillknyttet anländer ju ca en månad efter det. Det låter ju inte så farligt, eller hur.

Det här fixar vi nog!

Gästrummet

Oj, så glad jag är över vårt gästrum. Ännu gladare är jag dock över gästerna i det!

Dendär lunchen

Lunch-dilemmat fick iallafall en enkel lösning. Eftersom jag inte hade med mig nån egen lunch så var jag så illa tvungen att gå till lunchrestaurangen. Men efter att ha ätit upp knappt halva portionen blev jag grymt illamående och kände hur det började utsändras saliv i munnen sådär som det gör precis före man kastar upp. Det var bara att snabbt som sjutton föra bort maten och uppsöka närmaste toalett. Efter en stund gick det mest akuta illamåendet om och jag klarade av att gå till kansliet där jag lade mig ner med fötterna i vädret en stund före det var dags att åka iväg på hembesök. Kollegorna såg nog lite bekymrade ut men jag förklarade att det nu tydligen var min kropp som sa att "nu har du minsann ätit tillräkligt din lilla tjockis".

Efter jobbet blev det en timme pilates och 90min ashtangayoga. Jag kände mig som den heffaklump jag är men det var iallafall skönt att kunna träna rättså effektivt utan desto mera sammandragningar. Bara några gånger fick jag lov att ta ett par extra pauser.

Ganska low har jag varit idag men har gjort mitt bästa för att göra det bästa av dagen. Imorgon får vi som tur kärt besök!

Tjockis

Idag var vi på rådgivning. Jag brukar gilla rådgiviningen eftersom vi får höra knyttets hjärta.
Idag gillade jag inte rågdivningen. Jag har tydligen gått upp för mycket i vikt. Hälsovårdaren undrade om jag har ätit myckt godis och snask och såg inte övertygad ut då jag sa att nej, det har jag inte.
Det lilla godis och onödigt jag hittills har ätit lär jag nu i varje fall lämna bort helt och hållet men varifrån ska jag sen börja ta? Det är ju inte precis som att jag kan börja dra ut på löppass för att kompensera.
Det ser ut som att min rädsla för att bli riktigt fet nu kan bli sann trots allt. Folk brukar säga att nej, nej det blir du inte om du inte äter en massa onödigt. Det verkar tydligen inte stämma in på mig eftersom jag anser mig äta mycket normal mat i normala mängder.

Nu funderar jag på om jag månnde får gå på lunch eller ej eftersom det idag severas lasagne.

Usch detta var inte roligt alls.

Välkomna hem till oss

Sover man i vårt gästrum kan man räkna med att vakna till den här utsikten.

Det dåliga samvetet

Då man är gravid ska man flyga omkring på rosa moln av lycka. Man ska känna sig som urkvinnan, ett med sig själv. Rent av en bättre version av sig själv.

Så känner jag ofta att man borde känna. Att jag borde känna. Men som bekant så har jag ju inte direkt gjort det så här långt. Att säga att jag inte trivts med graviditeten, att det till stora delar varit tungt, att berätta att jag mått illa varje dag de senaste 17 veckorna, att jag tycker det är tufft med de fysiska förändringarna som innebär att jag har ont och begränsar mig- det är saker jag ofta känner att inte borde sägas högt. Det är liksom inte okej att känna de negativa sakerna för det positiva ska ju överväga det negativa. Och det gör det ju också. Jag är överlycklig över lilla hjärtat som växer inom mig. Hon är redan älskad, önskad och efterlängtad.

Jag behöver dock få känna att det är helt okej att inte tycka att det är hejsan hela tiden utan att för den delen vara en sämre människa, en sämre mamma.
För det mesta känner jag, och säger jag, precis som jag mår. Men ibland kommer det där dåliga samvetet smygande ändå..

Edit: Att veta att det finns andra som känner/kände lite likadant gör att jag känner mig lite mindre som en dålig människa. Så här skrev Tanja bland annat under sin graviditet.
Att "njuta", ja. Jag njuter av att känna lilla knyttet sparka och röra på sig. Jag njuter av att fundera på framtiden, på att få träffa henne och allt vad det innebär. Den biten njuter jag av.

Sparkar

Mina planer verkar ändrat stup i kvarten nuförtiden. Vi for in till centrum en sväng och passade på att äta middag ute. Min mage gillade tydligen inte kycklingen jag åt (eller kanske var det den konstiga såsen) för jag blev illamående och blev tvungen att skippa såväl träning som bastu. Så kan det gå.
Nu ska jag istället njuta av att känna hur lilla knyttet har kvällsjumppa på gång. Äntligen har jag börjat känna tydliga sparkar!