Ajajaj

Är nu inne på andra veckan med mjölkstockningskämpande. Först var det krångel och kämpande med det ena och sedan med det andra. Igår trodde jag att läget äntligen börjat bli ok men sen på kvällen märkte jag plötsligt att nej, nu börjar det bli knöligt i det första igen. Idag är halva bröstet som en stor, jäkligt sjuk, klimp igen. Jag orkar inte. Utbudet verkar helt klart överstiga efterfrågan och dessutom har det varit varmt men mycket blåsigt hela veckan. Dessa två faktorer tror jag att tillsammans är boven. Ingen feber dock och jag hoppas jag slipper det.
Och jag som precis börjat njuta av att amningen för en gångs skull fungerar smidigt. Så länge varade det.

I sömnen

Vår dotter sover ofta ganska oroligt. Eller ska man kanske säga livligt. För det mesta så sover hon parallellt med sängens kortsida, ofta med ena eller båda benen lyfta upp mot sängkanten. Oftare och oftare vänder hon sig 180grader och sover med huvudet mot fotändan.
Nyss hittade jag henne sovande på mage (vi lägger henne alltid på rygg) med huvudet mot fotändan. Inga konstigheter egentligen i det här skede, vi börjar vara vana vid att Agnes är en liten akrobat i sömnen. Det som egentligen var lustigt var att så jag flyttade på täcket så vände hon sig vips från mage till rygg i sömnen. För att påminna så gör Agnes aldrig detta i vaket tillstånd och jag har faktiskt varit lite fundersam över hur det kommer sig att hon inte ens verkar försöka vända sig från mage till rygg. Men nu kan jag bara konstatera att hon kan det hur bra som helst. Frank föreslog att vi skulle lägga ner henne på golvet och se om hon kryper iväg i sömnen också.

Bekännelse

Just nu sitter jag i sängen, äter choklad , dricker mjölk och läser träningsbloggar. Höhö, känns minst sagt motsägelsefullt. Men vetni, det känns otroligt skönt att det som känns jobbigast för tillfället är att jag måste stiga upp och borsta tänderna en gång till.

Ångrar djupt.

Jag sitter och tittar på bilder på hårsvall. Andras och mitt egna, forna hårsvall. Jag ångrar, ångrar, ååååångrar att jag gick och kapade håret för jag hatar verkligen mitt korta hår nu. Jag kunde nog ha räddat mitt tunna hår på nåt snyggare vis men nä, jag skulle som vanligt göra allt eller inget. Har kollat mig i spegeln idag och funderat över vad jag kunde göra för tillfället. Kommer inte fram till nåt annan vettigt än bara vänta och hoppas det växer fort. 

Suck.

Tackkort del 2

Efter lite funderande kom jag fram till att det väl egentligen inte är några konstigheter med att skicka tackkort efter ett dop. Dock vet jag fortsättningsvis inte om det är det som förväntas att man ska göra. Jag kom fram till att min förbyllning berodde på att jag fixat Agnes inbjudningskort med ett forografi av henne så därför skulle det känts lite väl mycket att börja skicka ut ytterligare fotografier av henne. Hur många bilder av samma bebis orkar människor med liksom.
Kutym eller inte, här blidde det inga tackkort. Det blev muntliga tack för närvaro och gåvor istället.

Agnes tar som bäst en ytterst ovanlig lång morgonlur. Hon har nu sovit 1h 20min. Jag har hunnit dricka två koppar kaffe i lugn och ro medan jag surfat runt och till och med hunnit blogga lite själv. Som ni kanske märkt har jag igen varit lite dålig på att hitta tid för bloggen. Det är liksom full rulle här.

Tackkort?

Alltså, är det kutym att man skickar ut tackort efter dop? Detta har jag isåfall missat totalt. Efter bröllop och studentfest är det ju självklart, men dop?
Jag känner mig bakom flötet.

Boende i Helsingfors

Lillebror flyttar till Helsingfors för att börja studera i slutet av augusti. Dock har han ännu inte hittat något boende och det börjar bli lite brådis.
Tips på enrummare eller kimppaboende emottages med tacksamhet!

Alla möjliga eller omöjliga tips kan mailas till mig eller direkt till min bror Adrian (adrian.haggqvistätgmail.com) Tipsa,tipsa så blir vi jätteglada!