8 månaders koll

Idag hade vi 8 månaders läkarkoll vid rådgivningen. Agnes hade varit vaken i över 3 timmar då vi anlände till rådgivningen och jag anade ett mycket gnälligt besök - men där hade jag fel. Agnes tyckte det var roligt att få titta och smaka på intressanta leksaker och dessutom betedde sig läkaren lustigt som skulle ha henne att göra en massa saker, plingade med klocka och gav henne ännu mera leksaker.

Dagens nästan 8-månaders Agnes

Allt var bra med Agnes. Hon är 73cm lång och väger 8340gram. Fortsättningsvis lång och slank alltså, men det har hon varit hela tiden. Så det är bara att fortsätta på samma sätt, förutom att vi nu byter ut måltidsdrycken vatten mot ersättning då hälsovårdaren tyckte att allt som hon får i sig gärna får innehålla energi då hon ändå är rätt smal. Jag fick i samma veva veta att man tydligen inte behöver koka bebisens dricksvatten alls enligt rekommendationerna i Helsingfors. Jaha, det har vi gjort hela tiden.

Vi diskuterade också Agnes sovande; att hon i regel äter 3 gånger varje natt och därtill vaknar ett flertal gånger och är orolig. Vi fick en dvd vi ska titta på och förhoppningsvis få lite råd och hjälp av. I helgen lär vi väl äntligen ta tag i saken, flytta ut mig ur sovrummet och sätta Agnes i sömnskola. Håll tummarna!


 

Tystnaden

Just nu njuter jag av tystnaden, och lite kaffe och mörk choklad, efter att dottern högljutt har sovstrejkat i över en timme.
Nu håller jag tummarna hon inte får för sig att sova 30minuters eftermiddagslur vilket hon gjorde igår.

Jag tror hon är fem före att lära sig någonting nytt igen eftersom hon plötsligt börjat rulla över till mage som en galning i sin säng. Det var samma sak före hon började åla. Kanske kryp på gång? Blir spännande att se. Annat som är spännande är att se hur hon har vuxit- imorgon är det nämligen 8 månaders koll på agendan.

Sjukstuga

Jag hade tänkt fixa en massa i helgen. Istället blev jag sjuk. Hur trist som helst.

Istället för att jag delar med mig av helgens sjukberättelse så tycker jag att ni ska läsa Malins  Recept på lycka.

Trötta gänget

Efter ytterligare en natt med lite sömn, en förmiddag fylld med lek och babyrytmik var vi så här trötta då Frank kom hem från jobbet.

Dagens outfits

Jag gick förbi spegeln med bebis i famnen och märkte att jag tydligen tänkt i samma färgskala idag då jag klädde oss båda.

Hurra för vr!

Nä, jag är faktiskt inte ironisk.

Vi kommer att befinna oss i Vasa en vecka i oktober. Frank jobbar och jag och Agnes ska umgås så mycket som möjligt med pappa/morfar samt träffa vänner.
Vi tänkte först att hela familjen skulle åka upp med bil men då Frank kommer att jobba eftermiddag lördagen vi tänkt åka kändes det som en dålig tid att sätta sig i bilen med Agnes. Funderade på tåg men tyckte att det känns onödigt dyrt då vi ju egentligen har möjlighet att åka bil. Kollade ändå VR:s nätsida och fick en positiv överraskning; de har en kampanj som gör att jag betalar 10€ istället för kring 50€ för biljetten.

Hjärtljud

Då jag väntade Agnes såg jag på serien Hjärtljud där man får följa med många olika förlossningar, och även tiden före och efter förlossningen. Jag tyckte att det var intressant att se hur olika människor är, hur man förbereder sig och hur otroligt mycket olika förlossningar kan skilja sig från varandra. Jag tyckte inte alls att det var obehagligt att titta på före, även om vissa var väldigt tuffa, utan kände snarare mig lugnare och tänkte att "visst kommer även jag att klara det". Jag hann väl ungefär se drygt hälften av programmen före det var dags för den egna förlossningen och efter det kändes det liksom inte riktigt aktuellt att fortsätta se. Men igår såg jag vidare på de avsnitt som är tillgängliga på nätet. Och vilken skillnad det var att se på det nu! Känslosamt på ett helt annat vis än då jag såg på det före.

Och sen kom jag till avsnitt 14. I det avsnittet får man följa med tragedin då familjen förlorar sin 3,5månader gamla dotter i plötslig spädbarnsdöd. Så fasansfullt och hjärtskärande. Hur går man vidare efter en sådan sak? Jag grät floder då jag såg avsnittet och egentligen, så här i efterhand, så önskar jag nästan att jag inte sett det. Inte ännu i alla fall. Och jag skulle inte rekommendera att andra som väntar barn eller har riktigt små barn ser just det avsnittet heller. Fast det gör man förstås som man tycker. Resten av avsnitten tycker jag dock att man gott kan se om man är intresserad. De sista avsnitten finns tillgängliga HÄR .