Att hålla sig

Ujujuj vad det är jobbigt att inte få pussa och krama Agnes! Snart har det gått 2 dygn och det börjar bli riiiktigt jobbigt. Speciellt nu då jag faktiskt börjar känna mig frisk bortsett från en dunderhuvudvärk som inte vill gå om. Jag låser in mig i sovrummet ett tag till för att förhoppningsvis inte smitta ner resten av familjen, lyssnar på sött babblande, på fantastiske Frank som leker och sjunger roliga sånger mest hela tiden och på Cafu som förstås alltid är med på ett hörn. De är så fina min lilla familj. Vill krama och pussa dem hela högen. Nu genast. Men jag håller mig lite till.

Edit: Åh, nu läser de Agnes nya djurbok och jag hör de gulligaste "bääbää", "kkkriiiis", "muuuu" och "iiiihaaa" från vardagsrummet. Ljuvligt. 

Ljuset i tunneln

Trodde att Agnes höll på att bli sjuk för hon har gråtit mer eller mindre hela natten. Riktigt jobbigt att vara tvungen att låta Frank dra hela lasset. Allt för att skona henne från att kanske inte bli smittad av mig.
Då morgonen kom blev hon dock varit en energisk solstråle igen. Jag ligger i sovrummet och lyssnar på underbart, glatt, babbel och Franks som sjunger mumin. Mina finisar.
För min egen del mår jag bättre. Febern har gått ner i natt och jag kan till och med tänka lite på mat utan att bli illamående.
Isolerad och i vågrätt läge kommer jag väl vara ett tag till men jag börjar se ljuset i tunneln.

Ovälkommen gäst

Som så många andra har även magsjukan hittat hem till oss. Känns ungefär som att man skulle ha blivit överkörd. 15 gånger. Nu första gången jag orkar sitta upp ordentlig på ett knappt dygnt, ta fram datorn och surfa lite för att få nåt annat att tänka på en stund. Tur i oturen började Franks ledighet så att han har kunnat sköta Agnes, för det skulle jag aldrig klarat av då jag knappt ens hållits på benen.
Hittills är det bara jag som är sjuk Nu håller vi tummarna att resten av familjen slipper detta, men svårt är det ju nog att inte bli smittad av magsjuka då man lever tillsammans. Jag ligger i min karantän i sovrummet och försöker att lämna den så lite som möjligt. Sen kör vi med hederlig handtvätt, handdesi, Franks ska köpa klor att putsa ytor med ikväll, rela-droppar åt det ännu friska gänget. Vi gör vad vi kan och hoppas på det bästa. Hurdan jul det blir för oss i år återstår att se.

Äntligen en bättre en

För att balansera upp allt skriveri om de dåliga nätterna kan jag nu informera att vi äntligen har haft en helt okej natt inatt. Agens somnade som ett ljus klockan 8.30, vaknade en gång kring 01 och en gång kring 02 och hittade inte tutten själv. Somnade omedelbart om då hon fick den. Klockan drygt 4 var hon ledsen och kunde inte somna om trots att hon helt klart försökte. Boven i dramat var troligen en ordentligt täppt näsa för efter att näsfridan gjort sitt jobb blev hon nöjd- men hunnit piggna till förstås. Så hon fick sova med oss. Låg och berättade nåt för oss en stund före hon kröp tätt intill sin pappa och somnade. Hon sov sedan mellan lite före 5 till klockan 8. Och hon sov för en gångs skull lugnt! ingen kickboxing-träning som hon brukar.

Under förmiddagen har hon varit extremt aktiv.  Normalt är hon mycket aktiv men den goda nattsömnen gjorde tydligen att hon kunde sätta i den sista växeln också. Grattat sin pappa, hoppat och busat i sängen, hunnit gå igenom alla skrymslen i lägenheten, lyckats hitta skräp att äta, busat med hunden, plaskat i hundens vattenskål och druckit smoothie från riktigt glas (vilket helt klart var en kul grej!) är några av morgonens aktiviteter. Sen kom den akuta tröttheten och hon somnade, efter extrem maskning och skrik under påklädningen, ute på balkongen på två röda sekunder.

Snuttan vår.

Den första tanden!

Idag kom de upp, Agnes två första tänder! Hennes dreglande, snorande och lite stegring de senaste dagarna har troligtvis berott på dem. Alternativt en kombination av det och liten förkylning. Förhoppningsvis har även de extremt horribla nätterna den senaste knappa veckan berott på de små tänderna. Jag upptäckte att de nästan kommit upp i går på eftermiddagen men hade inte riktigt spruckit fram ännu. Före läggdags igår gav jag Agnes lite panadol och tror ni inte att hon sov mycket bättre! Visst vaknade hon flera gånger, men var inte ledsen på samma sätt som tidigare utan somnade om nästan omedelbart då jag hjälpte henne att hitta tutten Ska bli intressant att se hur de kommande nätterna blir nu då tänderna kommit fram. Och ja, jag vet- det är många fler på kommande men kanske får vi en liten, liten lugn stund före nästa tänker dyka upp. Optimisten hoppas.

Eftersom jag trodde att hon var flunssig avbokade jag trevligt program igår och hade riktigt dåligt samvete då jag drog iväg med henne till centrum idag för att fixa några viktiga ärenden. Agnes var dock hur glad som helst i stan. Satt och hälsade "hej, hej" åt främlingar, åt sin lunch på café samtidigt som hon flirtade med andra cafégäster, sov sin förmiddagslur på 1,5h utan problem i vagnen trots att jag sprang omkring och fixade ärenden på mer eller mindre högljudda platser. Aldrig tidigare har det gått så smärtfritt att vara med Agnes flera timmar på stan. Ja, det var dessutom riktigt roligt hela tiden! Det enda minuset är bökandet med hennes kläder då man ska in och ut i butiker- sval sommar är helt klart den bästa årstiden då man har barn tycker jag.

Födelsedagen

Trots den katastrofalt dåliga natten blev min födelsedag alldeles fantastisk.Frank fixade ett morgonmål fullsmockad med vitaminer före han åkte iväg till jobbet. Agnes, som ju varit vaken största delen av natten, var en riktig solstråle fram till klockan 7.30 då hon blev trött. Det passade mig bra och vi tog en lång powernap tillsammans. Hela 3 timmar låg vi och snusade!

Klockan 14 kom min mamma hem till oss och jag själv packade väskan med lite festligheter och smink för att sedan åka iväg på en timmes massage. Otroligt skönt även om det gjorde ont. Skönt ont. Borde helt klart gå oftare!

Frank mötte mig efter massagen och vi begav oss vidare till Ravintola Torni.

Champagnen smakade bra, maten var god, vinet perfekt, efterrätten superb och sällskapet alldeles fantastiskt! Sällskapet hade dessutom gått och införskaffat mig en galen gåva- ett par Louboutins! Lovelovelove mina nya skor! Han hade lyckats fixa exakt rätt storlek (vi pustade båda ut då jag provade skorna och insåg att de var perfekta) och en klassiskt snygg modell som jag kan använda typ för alltid. Jag ska bära dem ännu då jag är 80 år! 

De är helt klart snyggare i verkligheten.

När vi kom hem igen fick jag många blöta bebispussar och kramar av vår lilla underbaring. Jag hade redan hunnit börja sakna henne.

Som pricket på i:et fick jag sova i sovrummet, förren stängd och öronproppar i öronen. Frank sov på soffan och skötte nattruljansen. Jag sov hela 6 timmar i ett streck vilket inte har hänt på ungefär ett år. 

Happy birthday to me

Agnes tycker tydligen det är så roligt att mamma fyller år att hon inte hinner sova. Efter pre-partyt mellan 2 och 3 sov hon 50 minuter och sen kickade hon igång den riktiga festen. Hon fick till slut komma och partaja mellan oss vilket hon nu gjort sedan 4 och visar inga tecken på att somna om. Så vi säger godmorgon och stiger upp.