Ynkliga flickan

Igår kom vi körande hem igen. Och även om vi haft en mycket trevlig jul så är det som vanligt otroligt skönt att komma hem igen. Alla höll sig friska under vår vistelse i österbotten (Ja, de andra två blev otroligt nog inte smittade av den förfärliga magsjukan som jag hade) men igår kväll fick Agnes feber så idag har vi haft en ynklig och ledsen liten flicka här. Vid sängdags ikväll visade termometern över 39 grader så vi räknar med en ynklig liten en även inatt.
Båda framtänderna är på kommande, den ena har precis spruckit fram och den andra lurpassar alldeles under ett mycket tunt hudlager. Så kanske är det de som bråkar. Kanske är det nåt annat. Oavsett är det usligt med en febrig dotter.

Instagram

Vi lever ännu. Ingen annan blev sjuk och vi stack upp till Öb dagen före julafton. Här lär vi stanna ännu några dagar. Följ med på instagram, linnuselisabeth, om ni vill se lite bilder. Hittills har jag även haft instagram-paus men kanske jag får till lite aktivitet där före nyår.
På tal om instagram, eller egentligen min nya telefon så blev jag grymt irriterarad då jag märkte att kameran inte har nån blixt. Hur kunde jag miss det!?

Att hålla sig

Ujujuj vad det är jobbigt att inte få pussa och krama Agnes! Snart har det gått 2 dygn och det börjar bli riiiktigt jobbigt. Speciellt nu då jag faktiskt börjar känna mig frisk bortsett från en dunderhuvudvärk som inte vill gå om. Jag låser in mig i sovrummet ett tag till för att förhoppningsvis inte smitta ner resten av familjen, lyssnar på sött babblande, på fantastiske Frank som leker och sjunger roliga sånger mest hela tiden och på Cafu som förstås alltid är med på ett hörn. De är så fina min lilla familj. Vill krama och pussa dem hela högen. Nu genast. Men jag håller mig lite till.

Edit: Åh, nu läser de Agnes nya djurbok och jag hör de gulligaste "bääbää", "kkkriiiis", "muuuu" och "iiiihaaa" från vardagsrummet. Ljuvligt. 

Ljuset i tunneln

Trodde att Agnes höll på att bli sjuk för hon har gråtit mer eller mindre hela natten. Riktigt jobbigt att vara tvungen att låta Frank dra hela lasset. Allt för att skona henne från att kanske inte bli smittad av mig.
Då morgonen kom blev hon dock varit en energisk solstråle igen. Jag ligger i sovrummet och lyssnar på underbart, glatt, babbel och Franks som sjunger mumin. Mina finisar.
För min egen del mår jag bättre. Febern har gått ner i natt och jag kan till och med tänka lite på mat utan att bli illamående.
Isolerad och i vågrätt läge kommer jag väl vara ett tag till men jag börjar se ljuset i tunneln.

Ovälkommen gäst

Som så många andra har även magsjukan hittat hem till oss. Känns ungefär som att man skulle ha blivit överkörd. 15 gånger. Nu första gången jag orkar sitta upp ordentlig på ett knappt dygnt, ta fram datorn och surfa lite för att få nåt annat att tänka på en stund. Tur i oturen började Franks ledighet så att han har kunnat sköta Agnes, för det skulle jag aldrig klarat av då jag knappt ens hållits på benen.
Hittills är det bara jag som är sjuk Nu håller vi tummarna att resten av familjen slipper detta, men svårt är det ju nog att inte bli smittad av magsjuka då man lever tillsammans. Jag ligger i min karantän i sovrummet och försöker att lämna den så lite som möjligt. Sen kör vi med hederlig handtvätt, handdesi, Franks ska köpa klor att putsa ytor med ikväll, rela-droppar åt det ännu friska gänget. Vi gör vad vi kan och hoppas på det bästa. Hurdan jul det blir för oss i år återstår att se.

Äntligen en bättre en

För att balansera upp allt skriveri om de dåliga nätterna kan jag nu informera att vi äntligen har haft en helt okej natt inatt. Agens somnade som ett ljus klockan 8.30, vaknade en gång kring 01 och en gång kring 02 och hittade inte tutten själv. Somnade omedelbart om då hon fick den. Klockan drygt 4 var hon ledsen och kunde inte somna om trots att hon helt klart försökte. Boven i dramat var troligen en ordentligt täppt näsa för efter att näsfridan gjort sitt jobb blev hon nöjd- men hunnit piggna till förstås. Så hon fick sova med oss. Låg och berättade nåt för oss en stund före hon kröp tätt intill sin pappa och somnade. Hon sov sedan mellan lite före 5 till klockan 8. Och hon sov för en gångs skull lugnt! ingen kickboxing-träning som hon brukar.

Under förmiddagen har hon varit extremt aktiv.  Normalt är hon mycket aktiv men den goda nattsömnen gjorde tydligen att hon kunde sätta i den sista växeln också. Grattat sin pappa, hoppat och busat i sängen, hunnit gå igenom alla skrymslen i lägenheten, lyckats hitta skräp att äta, busat med hunden, plaskat i hundens vattenskål och druckit smoothie från riktigt glas (vilket helt klart var en kul grej!) är några av morgonens aktiviteter. Sen kom den akuta tröttheten och hon somnade, efter extrem maskning och skrik under påklädningen, ute på balkongen på två röda sekunder.

Snuttan vår.

Den första tanden!

Idag kom de upp, Agnes två första tänder! Hennes dreglande, snorande och lite stegring de senaste dagarna har troligtvis berott på dem. Alternativt en kombination av det och liten förkylning. Förhoppningsvis har även de extremt horribla nätterna den senaste knappa veckan berott på de små tänderna. Jag upptäckte att de nästan kommit upp i går på eftermiddagen men hade inte riktigt spruckit fram ännu. Före läggdags igår gav jag Agnes lite panadol och tror ni inte att hon sov mycket bättre! Visst vaknade hon flera gånger, men var inte ledsen på samma sätt som tidigare utan somnade om nästan omedelbart då jag hjälpte henne att hitta tutten Ska bli intressant att se hur de kommande nätterna blir nu då tänderna kommit fram. Och ja, jag vet- det är många fler på kommande men kanske får vi en liten, liten lugn stund före nästa tänker dyka upp. Optimisten hoppas.

Eftersom jag trodde att hon var flunssig avbokade jag trevligt program igår och hade riktigt dåligt samvete då jag drog iväg med henne till centrum idag för att fixa några viktiga ärenden. Agnes var dock hur glad som helst i stan. Satt och hälsade "hej, hej" åt främlingar, åt sin lunch på café samtidigt som hon flirtade med andra cafégäster, sov sin förmiddagslur på 1,5h utan problem i vagnen trots att jag sprang omkring och fixade ärenden på mer eller mindre högljudda platser. Aldrig tidigare har det gått så smärtfritt att vara med Agnes flera timmar på stan. Ja, det var dessutom riktigt roligt hela tiden! Det enda minuset är bökandet med hennes kläder då man ska in och ut i butiker- sval sommar är helt klart den bästa årstiden då man har barn tycker jag.