Hur vi gått till väga

Jag vet att det är flera av er som undrar hur vi har gått till väga för att nå målet att sova gott om nätterna. Man ska ju inte ropa hej för tidigt och vi är inställda på att det kommer sämre nätter ännu, speciellt med tanke på att vi kommer att flänga runt de kommande par veckorna. Men. Det är så väldigt tydligt att de förändringar vi har gjort har varit effektiva och vi känner att vi har hittat redskap som fungerar för oss.

Den främsta inspirationen fick jag av att läsa Elizabeth Pantleys bok, Sova utan gråt, och Anna Wahlgrens bok "Sova hela natten". Visst har jag läst massor med andra tips och råd på nätet under snart ett års tid, men det är dessa två böcker som kanske främst står som grund för hur vi tänkte då vi planerade vår strategi.
Jag var, som de flesta säkert läst, sugen på att köra en regelrätt "kur" enligt Wahlgren men vi kom fram till att det inte är vettigt precis före våra resor. Istället fixade vi ihop en egen mix. Mål 1 var att Agnes skulle somna själv på kvällen. I botten hade vi också en mycket tydlig dagsrutin med fasta mat och sovtider.

Vi bestämde oss för en nattningsramsa (som båda skribenterna förespråkar). Vår lyder; Godnatt Agnes, sov så gott". En av mina systrar kallade ramsan för trygghetsramsa vilket jag tyckte var en bra benämning eftersom det är just precis trygg som jag vill att Agnes ska känna sig då hon ska somna.Hon ska veta att vi finns i närheten om hon behöver oss. Att vi kommer om hon gråter och är ledsen av någon anledning. Men hon ska känna sig så trygg i att somna på egen hand att hon av den anledningen inte ska behöva gråta efter oss.
Efter kvällsrutinerna (gröt, kvällstvätt och pyjamasbyte, tand- och hårborstning. Nattsaga och mjölk i fåtöljen i egna rummet) läggs Agnes i sin säng, på sidan eftersom hon nästan alltid sover på sida, och vi säger ramsan första gången. Om hon protesterar håller vi handen på baken/höften/ryggen antingen stilla med tung hand (ska kännas tryggt) eller buffa/gunga lite på baken (vi buffar inte enligt Wahlgrens teknik utan på ett sätt som vi gjort ända sedan hon var liten, mera gungar). Då hon lugnat ner sig och är avslappnad upprepar vi ramsan samtidigt som vi går ut. Hon ska veta att vi går så att hon inte behöver bli överraskad (och ledsen ) då hon upptäcker att hon är ensam.
Börjar hon gråta då vi går ut väntar vi en liten stund och lyssnar in gråten. Lugnar hon inte ner sig på egen hand upprepar ramsan vid dörren. Väntar och ser om hon lugnar sig. Om inte går vi in, lägger henne till rätta, och upprepar proceduren.
Under natten då hon vaknat har vi gjort likadant som jag beskrivit ovan.
Vi försöker gå ut så fort som möjligt då hon lugnat sig  och undviker att stå och buffa/hålla handen på henne längre än nödvändigt.

Vi har även fokuserat en hel del på HUR vi säger ramsan och vilken attityd vi utstrålar. Då jag läste "Sova hela natten" insåg jag att varit osäker då jag nattat Agnes. Jag har liksom på förhand tänkt att det inte kommer att fungera, hon kommer att vara ledsen, hon kommer att vakna, jag kan inte, jag vet inte hur jag ska bära mig åt, etc. För så har det ju varit- det HAR ju inte fungerat! Inte konstigt att man blir osäker. Nå, Agnes har alldeles säkert känt av min osäkerhet och hur trygg känner man sig månne då? Nä just det, det blir en ond spiral. Vi har alltså psykat oss till att tänka att det fungerar. Inget snack om saken. Det ska sovas. Punkt. Inget som behöver diskuteras. Det ska vara en självklarhet att sova om natten och genom att genomföra vår plan, som vi på förhand lagt upp tillsammans, så kommer det att fungera. DET har vi haft i målsättning att utstråla. Mental utmaning, I tell you. (För egentligen visste vi ju inte alls om det skulle funka eller inte...)

Att somna själv på kvällen började mirakulöst fungera nästan direkt. Ett par gånger går vi oftast in igen före hon tycker att det är ok att somna själv men hela proceduren tar oftast inte mera än 5 minuter. De första nätterna sprang vi nog in till henne en hel del men vi märkte fort att gångerna minskade i snabb takt och vi började också höra att hon var vaken några gånger under nätterna, talade för sig själv eller bökade på och gnällde lite smått, men somnade fort om på egen hand (tidigare grät hon ALLTID då hon vaknade på natten). Ett par nätter före hon nu, natten efter sin födelsedag, sov en hel natt utan att behöva hjälp att somna om igen behövde vi endast gå en en gång under natten. Så trenden var gradvis positiv under veckan som vi prövat detta.

Så här har vi alltså i korthet gått till väga. Det har tydligen fungerat bra för oss just nu. Förhoppningsvis fortsätter det att fungera även fram över också. Vi njuter i varje fall av att äntligen få sova lite mera. Hoppas det varar!

Wohoo!

Födelsedagsflickan avslutade födelsedagen med att sova från 19.40 till 6.30 - utan ett knyst. Vi har alltså sovit en hel natt för första gången!!

Dessutom firade hon även natten innan genom att nästan sova en hel natt. Jag var då inne hos henne en gång, kl 4.30, vände henne till sidan och så gonattramsan varefter hon genast somnade om.

Sovandet har gått från klarhet till klarhet sedan vi påbörjade sov-projektet för en vecka sedan. Nästa mål är självfallet att detta ska bli normaltillstånd. Regel istället för undantag.

Jag är så glad, så glad, så sinnessjukt glad över att vi hittat ett system som fungerar!

Grattis Agnes!

För ett år sedan skrev din pappa; Nu är hon här! En liten mörkhårig trollunge med mycket hår och temperament. Världens finaste såklart!

Håret har blivit ljusare men i övrigt stämmer raderna fortsättningsvis in mycket bra på dig, vår underbaring.

GRATTIS AGNES PÅ 1-ÅRS DAGEN!

Då man flyger

Vi åker till Stockholm denna vecka. Det blir första gången Agnes flyger. Första gången vi har en vagn med som bagage. Jag insåg precis att jag inte alls har koll på hur man borde packa vagnen smartast. Man kan ju inte precis dra med sig en låda för vagnen på resan. Hur har ni gjort?

Imorgon ska vi hämta en manduca som vi får låna av min kusin. Babybjörnen börjar vara för liten för Agnes och framförallt otroligt obekväm att använda nu då hon närmar sig en vikt på 10kg. Tänkte först att vi tar med bärsjal att använda på flygfältet för att inte behöva kånka på Agnes i famnen men då vi en gång låna en manduca så passar vi på att testa. Tycker vi om den så kanske vi till och med köper en egen.

Luggen

De första månaderna efter att Agnes föddes tappade jag massor med hår. Det var även orsaken till att jag fick infallet att klippa håret kort. Jag tyckte det var så äckligt med mina långa hårstrån överallt i lägenheten. Nå, det var inte precis trevligare med korta hårstrån överallt och dessutom var det väldigt mycket mera opraktiskt med kort hår. 

Efter ett tag började jag få nytt hår igen. Men alltså, det ser ju inte riktigt klokt ut!  "Luggen"på bilden nedan är alltså nytt hår. Jag försöker dölja håret genom att dra det till sidan under det längre håret ovanpå men i vänstra "hörnet" spretar ändå alltid mer eller mindre korta hårstrån fram. Frank kommenterade här om dagen min frisyr som väldigt 90-tal. Tack för den. 

 

Om jag ska tänka positivt så sa frisören jag gick till nyligen att alla inte har sådan tur att håret växer tillbaka. För en del som tappar mycket hår efter graviditet/under amning växer det inte ut nytt hår igen. Så egentligen borde jag väl vara glad och tacksam över min lugg.  

Fortsättningen..

Super-fredagen fortsätter i samma stil.

http://instagr.am/p/U6tEUNiENY/

Super-fredag

Vi gör nog annat här än sover. Eller ska jag säga inte sover. (Sover snart?) Anyway. Den här veckan började musikleken igen och idag var jag och Agnes och sjöng, dansade, lekte och Agnes åt massor av gurka. Dessutom sjöng alla barnen för Agnes inför 1-års dagen.  Agnes tyckte det var en jättebra förmiddag. Det tyckte jag också. På eftermiddagen ska vi simma! Vi har med andra ord en super-fredag på gång.