Inte ens halvvägs

Läser på fb om en till liten människa som kommit till världen. Jag önskar att vi redan kommit oss så långt. Känns lite oroväckande att redan känna så här. Har ju inte ens kommit halvvägs. Har säkerligen att göra med att jag redan, nu i v 17+1, är ungefär lika stor som jag var med Agnes i vecka 30 (!!!) Ja, inte bara min åsikt utan det var även Franks konstaterande då vi igår såg på lite gamla magbilder. Denna, redan extrema, klumpighet i kombination med foglossningen gör sitt.
Samtidigt är jag ju så oerhört glad och tacksam över att vi kommit så här långt och allt verkar bra. Det är ju det som är huvudsaken. Vi får bara tro och hoppas det går bra ännu drygt 20 veckor till så vi får träffa typen där inne. För vi är ju så nyfikna!

Resan

Det är så mycket på gång nu att jag glömt att berätta att vi bokade en resa för ett tag sedan. Närmare bestämt till Kroatien. I början av september bär det av till Split några dagar och därifrån ut till ön Brac där vi stannar resten av veckan. På Brac har vi hyrt en lägenhet tillsammans med en del av mina syskon och några hundra meter ifrån hyr en del av släkten ett hus. Riktig släktfest med andra ord. Lite stad, lite sol, härligt folk (och många som springer efter Agnes), god mat..Det blir super!

 

Bilden är hittade jag på http://www.scandorama.se

Favorit i repris

Jag hade tänkt bjuda på en bildkavalkad från dagen. Vi har hunnit njuta på stranden, haft picknick, dansat till live band, ätit korv och våfflor, blåst såpbubblor, lekt i lekparker och dessutom packat en del. Bildbevis finns från många av stunderna men nu hittar jag inte datasladden. Förhoppningsvis finns den hos min bror.
Istället för bilder från idag blir det en favorit i repris från förra midsommaren

Det har minsann hänt en hel del under det senaste året. Det går tex inte att ha en lugn picknick i det här skedet. Jag vet inte hur många gånger Frank sprang efter Agnes (Frank eftersom det tar mig en halv evighet att ta mig upp då jag suttit på hårt en stund) under tiden vi försökte oss på att sitta och äta. Så länge hon är inom synhåll får hon greja på för sig själv men hon är en lite väl modig en vår tös och drar utan tvekan iväg på äventyr på egen hand. Mamma eller pappa behöver inte vara i närheten om man frågar henne.

Midsommar

Så här såg det ut hos oss idag på morgonen. Nu finns det ännu flera färdiga lådor i staplarna och jag kan konstatera att största delen redan är packat. På en dryg dag. Skönt!Nu kan vi utan stress njuta av en eftermiddag utomhus. Planen är att ha picknick och gå på koloniträdgårdens midsommarfest med levande musik, våfflor och grillat. En lite annorlunda variant av midsommar men bra ändå.
Ha en fin midsommar! Ta hand om varandra.

 

Agnes hjälper till med packandet förstås. Vi kommer nog hitta en och annan överraskning i lådorna då vi packar upp.

Packa, packa

Idag inledde Frank sin semester och började med att hämta flyttlådor. Nu har det packats effektivt under förmiddagen och extremt effektivt då Agnes sovit. Har helt klart hittat en dold talang- jag är sjukt organiserad och snabb då det kommer till att flyttpacka. Det jobbigaste är att hitta vettiga sätt att packa kläder. Tips? Nästan alla mina kläder, Agnes kläder och alla lakan och handdukar har jag packat i Ikeas dimpa kassar. I dem hålls de vikta då man packar riktigt fullt. Vi skulle dock behöva rätt många till men orkar knappast iväg ett varv till Ikea bara för det.

Problemet som nu dykt upp är att min högra SI-led protesterar som aldrig förr. Går omkring och haltar, är ofta rädd för att lita helt på högra benet och att komma upp ur sängen (för att inte tala om vända mig i sängen- höftlyft orsakar ofta blixtrande smärta) är riktigt knepigt. Packa måste jag (vi) göra själv men nu överväger jag nog allvarligt att anlita en firma som fixar slutstädningen för att bespara mig själv lite smärta. Det ska ju dessutom packas upp sen  och städas en del sen också....

Nu börjar det

Idag har jag officiellt inlett packandet. Jag började självfallet med att omsorgsfullt packa ner mina skor. First things first.

Rörd

Malin har fött en liten dotter idag. Då jag läste det blev jag rörd. Riktigt rörd och glad faktiskt. Konstigt egentligen eftersom jag inte känner Malin och hennes familj utan har bara följt med hennes blogg ett tag. Samtidigt känns det fint att kunna glädjas med andra trots att man inte känner varandra.

Nya lilla Edda fick en fin födelsedag, samma födelsedag som två av mina systrar. Grattis till er alla både mindre och större!

En fin eftermiddag

Idag har vi spenderat eftermiddagen med Marika och Elliot, Alltid lika roligt att ses men jag insåg plötsligt att nu är det ju slut på dessa trevliga träffar. Eller, klart att vi kan ses framöver också men det lär inte vara en del av vardagen som det ju faktiskt har blivit under det senaste året. Känns riktigt trist.
På dagens agenda stod shopping vid vekarakirppis, jag fyndade en hel del fint, och lite mat vid chicos. På det blev det spontan klädprovning hos Marika och jag hittade en fin klänning att låna till ett bröllop om ett par veckor. Perfekt att inte behöva söka nåt nytt att köpa som fungerar men min redan ganska stora mage.
Förutom klänning fick jag låna en doppler av Marika. Jag har bara haft ett rådgivningbesök vilket var för 7 veckor sedan och jag har nästan hunnit bli lite orolig om allt är som det ska där inne. Ett tag tyckte jag mig känna fosterrörelser relativt ofta men har inte uppfattat några på flera dagar. Och även om jag vet att det är tidigt att känna rörelser överhuvudtaget så hann jag ändå bli lite orolig.
Tack vare dopplern fick vi höra det lilla hjärtat igen ikväll. Skönt!
Nästa rådgivning blir först kring v 20. Känns nog otroligt lång tid mellan besöken tycker jag. Är det bara i Hfrs det sparas in på detta vis att det kan gå 12veckor mellan besöken eller har andra omföderskor upplevt samma sak? 

Dagens tips

Som ni märker har jag inte riktigt ork och inspiration att skriva egna inlägg just nu. Istället tycket jag att ni ska gå och läsa det Amanda har skrivit om hur det kan kännas att bli förälder. Oftast hör man om de rosenröda gulleplutt erfarenheterna om hur underbart det är hela tiden. Mer sällan hör man om att det kan kännas riktigt tungt. Ärligt och bra skrivet av Amanda. Igen. Läs!

Vilostunden

Då andra oftast börjar må bättre efter vecka 12 sätter mitt illamående i en ny växel och jag börjar kasta upp istället.
Men försöker verkligen ändå att tänka positivt. Illamåendet och jäklig foglossningen är förhoppningsvis tecken på att typen där inne mår bra.


Efter att lunchen idag kom upp tillbaka kände jag att jag verkligen behöver få vila lite då Agnes sover. Hon sover normalt alltid i vagnen och den senaste tiden har jag gått ut med henne då hon ska sova eftersom balkongen är för het. Men, nu får jag jätte ont av att ligga och sitta på marken (även foglossningen sätter i nya växlar med racerfart, fortsätter samma takt så får jag nästan börja ställa in mig på att jag är en av de få som tvingas ta sig fram med kryckor i slutet..) så beslutade mig för att försöka henne sova inomhus i sin säng. Tro det eller ej men det lyckades förvånansvärt lätt! Nu håller jag tummarna för att hon sover tillräckligt länge också.