Blingo party

Igår var jag på blingo fest hos en granne. Roligt att träffa flera grannar och dessutom få bekanta mig med nya Blingo kollektionen. Jag älskade verkligen många av färgerna, speciellt det mörk vinröda och flera av de grå nyanserna. Även den småblommiga mönstret är charmigt tycker jag. En kofta till mig och tunika till Agnes beställde jag igår men hade gärna beställt många plagg till om plånboken tillåtit. 
Eftersom jag själv blev förtjust i många av plaggen tipsar jag gärna om tävlingen på Dannis blogg där ni har möjlighet att vinna en scarf och fluga/rosett från Blingo. Till tävlingen kommer ni om ni klickar HÄR

Humöret och lamporna

Jag får nog ta tillbaka det jag skrev om gällande stabilare humör. Idag har jag varit sinnessjukt irriterad och frustrerad över de tre kvarvarande lamporna som ännu inte är uppe och som vägrar att samarbeta. Då stickkontakten äntligen är kopplad rätt så är den för stor och det går inte att hänga upp den med kontakten jag slitit mitt hår för att få att fungera. Bara att koppla ur och koppla om hela skiten igen. Jag lyckas inte skruva de förbannade skruvarna tillbaka i taket eftersom en blivit för sliten. Lampan kom inte upp idag.
Fick låna en passlig stege för de andra två men inte heller de lyckades vi koppla så att de fungerar. Hur svårt kan det vara!!?? De lamporna kom inte heller upp idag.
Snart betalar vi banne mig nån att fixa upp lamporna. Det lär väl bli dyrare än själva lamporna.  Härefter ska jag aldrig köpa lampor efter hur de ser ut utan först kolla hur de ska kopplas i och hängas upp.
Lite stolt är jag ändå över att jag inte slängt nån av lamporna i golvet. Det skulle inte alls vara nån omöjlighet att jag skulle ha gjort det vid det här laget. På den nivån är det.

Normalt att bli så oerhört upprörd över lampproblem? Skulle inte tro det. Jag skyller helt och hållet på hormoner.

Önskemagen vecka 34

Det önskades visst en magbild. Voilá! här kommer en. Tagen igår vecka 32+6 direkt efter en timmes gubbvila.

Går alltså in i vecka 34 idag och mår faktiskt rätt bra. Foglossningen hänger ju med men den är fortfarande lindrigare vilket den har varit de senaste veckorna. Humöret känns stabilare. Visst känner jag mig otroligt klumpig och det är rätt svårt att hitta bekväma sovställningar men det känns ändå som småsaker. Får jag må så här lite till så orkar jag nog ännu några veckor utan problem.

Toaletten

Kommer ni ihåg vårt lilla projekt att måla kaklet i toaletten?För en månad sedan ungefär så gjorde vi slag i saken. 

Så här såg den alltså ut före.

Vi grundmålade golvet, kaklet på väggen, laminatbänken och skåpen med ett lager Otex för att få färgen att fastna så bra som möjligt. Sen målade vi ett lager grått kakelmål på golvet och ett lager vill kakelmål på väggen. Laminatskivan, dörrarna och ramen kring spegeln målades med en vit möbelfärg.

På grund av knepig arbetsställning och framförallt giftiga målångor så var det förstås främst Frank som målade.

Efter målande, lite nya korgar och krokar på väggen ser resultatet ut så här:

 

 Det vita kaklet blev riktigt bra bortsett från att jag klåpat och använt för mycket färg kring eluttagen vilket har gjort att färgen runnit lite på ett par ställen. För att inte ha så mycket lösa prylar på hyllorna köpte vi förvaringskorgar. Är nöjd över att få bort blöjförpackningarna som sett fula och skräpiga ut i hörnet. Istället ligger de praktiskt till hands i en snygg korg.

Golvet blev lite glansigare än jag tänkt men det fanns inga valmöjligheter gällande glansighet på målet utan det fanns bara en variant av varje färg. Helt nöjd är jag ändå. Mycket, mycket bättre än den ursprungliga färgen. Storleken på mattan missade vi lite med. De skulle gärna få vara större men vi lever med denna ett tag framöver. Den är i allafall  mjuk och skön under fötterna och framför allt skyddar den golvet från det värsta slitaget.

I det stora hela är vi mycket nöjda men tanke på att vi satt några hundralappar på denna make over istället för att riva ut hela toaletten. Några små hörn och kanter ska vi ännu snygga till med lite mål men efter det känner jag att jag gott kan leva med den här toaletten ett bra tag fram över. Sen ska det förstås bli intressant att se hur målet, speciellt på golvet och bordsytorna, klarar slitaget. Vid behov är det ju dock enkelt att måla ett lager till då det behövs. Eventuellt målar vi ännu fogarna med fogpenna men vi har ännu inte kommit fram till om vi gör det eller inte. Ibland känns det inte som att det behövs, ibland tänker jag att det nog skulle bli snäppet snyggare. Vi får se.

                                  FÖRE                                                      EFTER

Fnatt

Att få lampor upp i taket har varit prioritet nummer ett i flera veckor nu. Äntligen är alla inköpta och igår kom lampan till lekrummet. Köpte en likadan på rea i Karleby för några veckor sedan men den återlämnade vi efter att jag putsade upp den och såg att den hade massor med repor. Nu kom som sagt den nya lampan och banne mig att den ska ha en krångligt upphängningssystem. Nå, jag har nu skruvat hit och skruvat dit, kopplat ur och kopplat i en sockerbit. Men det funkar banne mig inte! Jag har minsann skruvat sockerbitar förut i mitt liv och det är ju inte väldens mest komplicerade sak precis men tydligen har jag gjort nåt fel men nu har jag ingen aning om vad jag ska göra för att fixa problemet. Det är väl det värsta med hela situationen- känslan att inte förstå vad som är fel och därmed inte kunna åtgärda problemet. Jag hatar verkligen känslan av att ha tummen-mitt-i handen. Jag vill kunna fixa och genast.

Nu har vi alltså ännu tre lampor att få upp. Den jag inte lyckas koppla rätt och två vi inte får upp eftersom vi inte har en stege med rätt längd. Vi har en för lång och en som är för kort. Förstås.

Små hjärtan

Många vänner och bekanta har fått eller väntar tillökning under hösten. Oss förstås inkluderade. Nu visar det sig att även våren verkar bli lite av en babyboom. Har fått flera glada besked de senaste par veckorna om kommande småttingar. Blir alldeles varm i hjärtat för deras skull.

Hitta sömnen

Före Agnes förra ordentliga febersjuka för ett par veckor sedan hade vi en period då kvällsnattningen var ganska jobbig. Men efter dagarna av feber och ynklighet verkade hon inse att det ju faktiskt är rätt skönt att sova ändå och har somnat helt utan protester om kvällarna (och dagarna också för den delen).  Nu vet jag inte om vi är inne i nån ny fas igen för nu har hon legat och funderat på livet i snart 40 minuter igår låg hon och sjöng Veronica Maggio (Ja, fortfarande piiit, piiit, piiit huvuud, kaaos, kaaaos kataschoseeer) ännu 21.30. Hon lades för att sova kl 20.
Men så är det ju förstås för de flesta. Ibland tar det ju lite längre före man hittar sömnen. Är så glad över att hon klarar av att ligga och fundera, sjunga och vara nöjd där i mörkret för sig själv även om hon inte hittar sömnen direkt.

Jag å andra sidan skulle  jag själv gärna lägga mig och hitta sömnen bums, klockan nu 21.40. Hoppas hon snart hittar sömnen så jag också kan göra det och förhoppningsvis då få en vettig natt. Har börjat sova dåligt om nätterna den senaste tiden. Går ju inte att hitta vettig sovställning med magen längre..


Edit. Jag har alltså yrat. Inte Maggio som sjunger "På repeat i mitt huvud" utan det är ju Little Marbles låt.

Ännu mera inredning

Jag börjar nog bli lite tjatig med alla inlägg gällande inredning men vi är inne i en intensiv fixar period och gör knappt nåt annat än planerar och köper inredning. Insåg tydligen plötsligt att vi snart har en till liten typ i huset och då vore det trevligt att ha det lite mera ombonat och "färdigt".

Jag kan inte låta bli att visa dagens fynd. 

Stort tack till svärmor som såg den på en loppissida och tipsade oss. Vi har sett på liknande stolar men känt att vi inte riktigt har råd att investera i flera riktigt dyra möbler nu. De vi blivit förtjusta i, i liknande stil, har nämligen kostat från 500euro och uppåt. Denna fick vi gör ett tvåsiffrigt belopp. Nästan pinsamt billigt. Tidigare ägarna har själv klätt över gamla, röda tyget. Min spontana tanke är att klä om den i grovt, naturvitt tyg. Känns som att vardagsrummet kunde behöva lite mera ljust efter vår plötsliga förälskelse i svart. 

Förutom stolen skickade vi idag iväg en Ikea beställning så om drygt två veckor borde vi ha alla stora möbler vi planerat att köpa. Utlovar lite bilder efter det. För det har minsann hänt mycket här sen de senaste bilderna vill jag lova.

Nya älsklingar

Imorgon flyttar dessa skönheter in hos oss.

Vi har egentligen inte varit inne på att skaffa mörka möbler men då vi såg dessa kunde vi inte låta bli. Jag är så glad att vi båda blev blixtförtjusta i dessa möbler. Det tar sig, vårt hem. Sakta men säkert.

Flytten

Det har gått tre månader sedan flytten från Helsingfors till Jakobstad. Tre månader låter som en kort tid. Tre månader ÄR en kort tid då det handlar om en så stor förändring. Det försöker jag komma ihåg då det känns tufft. För det har varit tungt. Stundvis så tungt att jag nästan ångrat att vi flyttat. Men bara nästan.

Vad är det som varit så tungt då? Jo, att bygga upp en helt ny vardag. Att bygga upp nya rutiner, hitta nya ställen att träffa människor, att lära känna människor och få in foten i nya umgängeskretsar. Att hitta nya lekplatser, nya promenadstigar, nya aktiviteter. Ja, nytt i princip allt. Visst är det ju också spännande och roligt med nytt men samtidigt tungt. Staden är bekant för mig men är inte min hemstad. Jag har ingen släkt eller rötter här. Tacksam dock för att jag har ett par goda vänner och en del bekanta så helt från noll behöver jag inte starta.
Flyttar man tillbaka till sin hemstad där man har kvar både familj och vänner samt "hemmiljö" tror jag att det kanske går fortare och lättare (?) att hitta sitt sammanhang.

Nu jobbar Frank också tre skift från att före flytten jobbat dagtid och jag tycker att det är mycket svårare att planera vardagen då dagarna alltid ser olika ut. Det var helt klart lättare och effektivare att planera dagarna och aktiviteter då tidsramarna om vardagarna i princip alltid såg likadana ut. Skiftesjobb innebär ju å andra sidan att han ibland har längre ledigt åt gången vilket ju är skönt. Men för mig tar det helt klart mycket tid att vänja mig vid skiftesjobbet och få det att fungera med vettiga och fungerande rutiner. (Ja, ni märker  kanske vad som är det återkommande ordet- jag är verkligen en person som behöver tydliga rutiner, eller iallafall ramar, för att fungera optimalt)

Sen har ju säkerligen graviditeten gjort sitt då gällande att flytten känts rätt tuff så här långt. Jag har, som bekant, haft mycket smärta pga foglossningen vilket dragit ner på mitt humör en hel del. Att inte kunnat ta till ett av de viktigaste "må bra" knepen- att träna och motionera- har verkligen inte gjort saken bättre, tvärtom. Ibland har det känts som att jag har tappar lite för många delar i flytten på en och  samma gång

Men, nu har ju en hel del aktiviteter börjat. Det finns familjecafeér, öppet dagis, parkaktivitet, babysim, färgbad etc. Det finns nåt man kan hänga med på varje vardag om man så vill. Jag trivs absolut bäst med att gå på aktiviteter och träffa människor rätt ofta om förmiddagarna och då man deltar i ovanstående aktviteter är det relativt enkelt att i alla fall komma i kontakt med nytt folk. Sen att lära känna nya människor och få nya vänner är ju en annan femma. Men en sak i taget. Man måste ju börja någonstans.

Så det blir bättre och jag känner att det nog har vänt för min del de senaste veckorna och nu börjar jag sakta, men förhoppningsvis säkert, känna mig lite lite som hemma.

Lyxigt är det ju att nu ha mycket mera utrymme. Att bo i ett hus och ha en egen gårdsplan. Det känns fortfarande ofta overkligt att vi kan bo som vi gör. Att vi har så mycket utrymme att vi fortfarande inte lyckats inreda det så att det inte ekar i vardagsrummet.
Jag älskar att ha bärbuskar på gården. Jag älskar att vi igår planterade havtornsbuskar på gården. Agens gick omkring och sa "plantera, plantera" och "Tänk!" (efter att jag sagt "Tänk om vi får havtornsbär på egen gård!). Jag älskar att hon om bara nåt år kan springa omkring på vår gård själv, springa till lekparken som finns 50 meter bort, till vänner på gatan.
Jag njuter av korta avstånd. Att man kommer sig överallt på några minuter. Men jag längtar efter att gå mera. Nu har mitt gående varit så begränsat (igen av foglossningen). Jag hoppas verkligen att jag ska lyckas bryta ovanan att köra så mycket bil och istället gå mera sen då jag kan röra mig som en normal människa igen. Avstånden och bilköerna i Helsingfors är en av de saker som jag verkligen inte saknar. Jag vill aldrig igen sätta drygt 2h om dagen på att åka till och från jobbet, vilket jag gjorde "som värst".
Jag älskar att vi har möjlighet att jobba mindre och ha mera tid för barn och familj än vad vi skulle ha haft om vi bodde kvar i Helsingfors. Av olika orsaker är det jag som stannat hemma hittills men planen är att Frank ska vara hemma mera framöver och jag jobba. Vi behöver inte arbeta som galningar för att få ekonomin att gå ihop. Det känns enormt skönt. 

Saknar jag Helsingfors? Absolut! Jag saknar syskonen, vänner, pulsen, underbart vackra Tali, musikleken, kollektivtrafiken, några köpcentrum (faktiskt). Helsingfors känns fortsättningsvis som hemma men jag har nog börjat känna att det här nog blir mitt hem också. Så småningom.

Nu känns det lite som att det här blev ett riktigt negativt inlägg och flytten mest bara känns skit. Men så är det inte. Jag tror verkligen att vi fattade det rätta beslutet för oss och jag tror att jag kommer att börja trivas. Men jag sticker inte under stolen med att det ÄR en enorm förändring och eftersom jag ju verkligen trivdes bra i Helsingfors så är det en omställning som tar tid. Tyvärr kan man inte få allt här i livet men det är ju upp till en själv att ta vara på och uppskatta det man har just nu. Det blev många fina år i Helsingfors och jag känner nog att jag verkligen njutit av de bra sakerna där. Nu är det dags att ta vara på allt det positiva här.