Lillebror

Klockan 00.59 kom han till världen, vår lilla grabb. 3720gram  stor och 50 cm kort. 

Just nu njuter jag mest bara av att ligga och snusa på den lilla underbaringen som bara sover och sover. Men så är han ju bara ett halft dygn. Han känns overklig men samtidigt alldeles självklar. 

Allt har gått bra. Tacksamheten är stor. 

Inte som planerat

Igår kväll kände jag det komma. Halsonten. Det gick otroligt snabbt från att ha lite, lite små känningar i halsen till att hela kroppen kändes riktigt matt och uslig. Så idag har jag, bortsett från ett varv till mödrapoli mha värkmedicin, legat i ett mörkt rum, under många filtar och sovit eller halvsovit och mått riktigt pyton. Har känns mig riktigt febrig men termometern har bara visat 37,5 som högst. Känslan har ändå att den skulle ha varit minst 1 grad högre. Konstigt.
Skönt att orka, igen tack vare värkmedicin,  halvsitta lite igen och ha på lite ljus. Men känner att jag snart måste släcka ner. Börjar redan göra lite ont i ögonen.
Detta var inte precis vad jag hoppades på på beräknat datum. Nu är jag igen tvungen att önska att bebisen väntar lite till så att jag åtminstone orkar lite mera än med nöd och näppe ta mig till toaletten.

Kommunikationen

Efter två dagar med feber är Agnes nu helst klart på bättringsvägen. Hon sov mellan kl 20 och  8 inatt- utan att vi hörde ett knyst. Måste till och med gå och kolla att hon säkert andades mellan varven eftersom hon sov så lugnt. Idag har hon inte haft feber verkar inte ha ont i kroppen utan har i princip varit sig själv, lekt och grejat. Vi vågade oss till och med ut i snön en liten stund för att få oss en nypa luft.

Men vid lunchen ville hon inte äta. Hon började gråta och vrida på sig. Jag försökte först lirka men hon började bara gråta ännu mera hysteriskt. Jag frågade om hon har ont nånstans och hon svarade "pipi i munnen" och pekade på tungan. Då jag bad henne öppna munnen och visa tungan såg jag att hon har förkylningsblåsor på insidan av läppen. Det förklarade saken! Vem vill nu äta varm mat om man har riktigt sjuka blåsor i munnen(?) Vi bytte besticken, tog en mjuk bebissked, och så blev det kall yoghurt till lunch istället.
Jag tycker att det är så skönt att Agnes nu kan uttrycka sig så bra verbalt. Det är så många saker som går mycket smidigare då vi förstår varandra bättre. Hon kan så ofta berätta vad hon vill/inte vill vilket ju gör att vi slipper en hel del gråt och gnäll på grund av missförstånd eller att vi inte vet vad hon vill eller menar.  Tänk så skönt att kunna berätta vad som är fel, att nån förstår och hittar på andra alternativ för att lösa problemet.
Sen är det ju dessutom galet roligt att lyssna på hennes tankar och funderingar- speciellt allt hon säger då hon leker på egen hand och man smyglyssnar på hennes lekar och funderingar.

Vecka 40

Idag var det dags för rådgivningsbesök vecka 39+3. Förhoppningsvis det sista för jag börjar vara riktigt trött på detta tillstånd nu. Det räcker nu, kom ut! Fast det är väl så det ska kännas i det här skedet så att man är ordentligt motiverad inför förlossningen.
För de som är intresserad av rådgivningsinfo kan jag informera att blodtrycket var 110/64, lite högre än tidigare men ingalunda högt ännu heller. Hb mätte vi inte. Senast var det 113. Sf måttet hade vuxit 1,5cm och är nu 33cm. Det innebär att det faktiskt är 1cm mindre än i samma vecka som med Agnes. Så den enorma magen är, enligt kurvorna, inte alls speciellt enorm mera.
Men på tal om enorm så känner hela jag mig extremt enorm. Hittills har jag faktiskt klarat av att ha en ganska avslappnad inställning till hur många kilon jag går upp denna gång. Men idag insåg jag att jag faktiskt snuddar vid 20kg. Låter ju galet mycket. Samtidigt väger jag nu nästan exakt lika mycket som strax före Agnes föddes.Tänk vad kroppen gått igenom de senaste åren, 14kg upp, 20kg ner, nästan 20kg upp igen... Startvikten var alltså då 5kg mera än den här gången. Men känns ändå som massor och för första gången fick jag lite ångest. Faktiskt. Som tur vänder det ju snart iallafall, även om jag inte räknar med lika snabb återhämtning som senast eftersom jag tränade mycket mera hela första graviditeten. Nu finns det varken kondition eller muskler att tala om utan det blir att starta från noll. Nåväl, bara jag får börja röra på mig utan foglossning och sammandragningar så ska det väl nog ta sig så småningom.
Oj så jag längtar efter ordentliga träningspass igen! Och missförstå mig inte nu, att bli av med alla kilon känns absolut inte som nåt som kommer att stå högt på prioriteringslistan. Däremot nog att få en ok kondition och en stark, hälsosam kropp igen. Vilken siffra vågen sen stannar på är mindre viktigt. Men det är ju bara så att man, ja jag vågar faktiskt tala om man och inte bara jag i det här fallet, mår mycket bättre då man tränar och rör på sig regelbundet.

 

Jag tycker ändå att den här graviditeten har varit rätt liknande som med Agnes. Mådde illa riktigt länge, lite över 20 veckor. Illamåendet betedde sig rätt likadant. Foglossningen började mycket tidigare och var ännu jäkligare men blev otroligt mycket bättre mot slutet. Humörmässigt har jag nog varit mycket mera instabil  och nedstämd den här gången. Men det svängde också lite före ca v 30.

Med Agnes hade jag massor med sendrag mot slutet, men det har jag nästan helst sluppit den här gången vilket jag tackar för. Vakna av sendrag är verkligen ingen trevlig upplevelse.  Åderbråck har jag sluppit även den här gången trots att jag nästan var inställd på att det säkert dyker upp nu. Vet inte om jag har haft tur eller och min hysteriska användning (precis som tidigare) av stödstrumpor har hjälpt. Kanske både ock.

Magen har å andra sidan betett sig mycket annorlunda. Magen med Agnes var liten hela vägen. Den här gången blev magen enorm fort men växte sedan långsamt mellan ca v 25 och 35. Därför har vi också sprungit på en hel massa extra ultraljud för att kolla bebisens tillväxt men allt verkar riktigt ok och senaste uppskattningen (förra veckan) var knappt 3,3kg. Så nån riktigt minis blir det knappast. troligen i samma klass som Agnes,( som vägde 3197gram). Magens form har inte bara sett annorlunda ut utan har verkligen känts annorlunda. Den här gången har den varit mycket högre och mot slutet har det ofta känts som att lungorna inte har ordentligt med plats, speciellt då jag ska sova. Det här är mycket mera påtagligt än senast då jag inta alls upplevde samma tryck på inre organen.

Fyra dagar kvar till bf alltså. Försöker verkligen ställa in mig på att det kommer att gå över den här gången också men hoppas samtidigt såå att det inte ska göra det. Snart vet vi.

Sjukstuga

Helgen blev ju inte riktigt som vi tänkt oss. Eller ja, igår var det full rulle med julöppning, cafébesök och barnfest. Idag har det varit en underbart solig dag så här långt och tanken var att vi skulle ha en utedag halva dagen och baka på eftermiddagen då det blivit mörkt. Men minstingen i familjen vaknade med feber så vi har haft innedag för hela slanten. Och vilken lång halv dag så här långt! Otroligt svårt att försöka hitta på nåt fungerande för en liten en som har ont i kroppen, inte vill äta, inte kan sova. Orkar lyssna på saga en stund men inte en heeel dag. Blir påmind om hur det var då hon var riktigt liten; hon vill gärna vara i famnen- men man får inte sitta och man får inte vara stilla utan helst ska man gå omkring med henne för att det ska funka. vilket det kanske gör en liten stund.
Hon sov bara en kort stund på dagen men försökte få henne sova lite till då hon verkade så otroligt trött och slut verkar hon nu ha kommit till ro igen. Lilla sjuklingen. Hoppas det är fort övergående för vi vill ju absolut inte att hon ska behöva vara sjuk då det är dags att bli storasyster.

Vad hittar ni på med era, kring 2-åringar, då de är sjuka för att få tiden att gå lite fortare?

Den långa väntan

En vecka kvar till beräknad nedkomst. Jag hoppas det inte tar så länge men försöker ändå ställa in mig mentalt på att det går över. Igen.
Ändå mår jag nog rätt bra. Känner mig förstås oerhört klumpig och det är svårt att hitta bra sovställning. Dock känns det som att magen har sjunkit lite den senaste veckan för det känns som att lungorna och inälvorna skulle ha lite mera utrymme. Men trots att jag inte lider av några värre krämpor så känner jag mig verkligen färdig med den här fasen och väntar otåligt på att nåt ska börja hända så vi får träffa vår nya familjemedlem.

Även Agnes funderar mycket på det nya syskonet och allt omkring. Det är oerhört intressant att lyssna till hennes lekar. Ikväll satt hon och lekte med några leksaksdjur, munnen gick som vanligt i ett. Hon talade om och om ingen om kattungen som är i mammans mage. Och så kom den ut. Och så var den i magen igen. Länge satt och och lekte och pratade om det här. Tidigare på dagen lekte hon med en hund och en bil. Hunden hoppade in i bilen och brummade iväg till BB, lekte hon.
Det ska verkligen bli intressant att se hur hon reagerar då bebisen verkligen är här. För även om vi talar och funderar en hel del om vad som komma skall så är hon ju så liten ännu att hon inte kan förstå och greppa vad det riktigt betyder att få ett syskon. Men det ska nog gå bra oavsett hur hon reagerar. Det som känns viktigast är att hon ska känna att hon är med och välkomnar den nya familjemedlemmen. Att hon inte ska känna sig åsidosatt eller utanför.

För att inte bli tokig av att mest vänta så försöker jag boka in träffar med vänner och bekanta, springa på program med Agnes och tänka på annat än NÄR det månne ska börja hända nåt. Idag fick jag annat att tänka på då dagen började med härliga nyheter om att en ny liten människa fötts! Jag är verkligen så glad för den nya lilla familjen skull och ser fram emot att träffa lilla underverket.

I helgen står Sås och Kopp, cafébesök, barnfest och bakning på programmet. Om det inte händer nåt mer spännande.

Gjort idag

Denna fredag började med att lilla fröken sov till lite före 8. Frank steg upp och jag låg och drog mig ännu en liten stund samtidigt som jag lyssnade på hur Agnes "väckte sina djur" och babblade om det ena och det andra. Hon har blivit en riktig liten babbelmaja, munnen går nästan konstant. För det mesta så förstår man också vad hon säger nuförtiden. Inte alltid, men nästan. Rekordmeningen, räknat i antal ord, lyder så här långt: "Inte spotta mediciner säger pappa, din lilla babian!". Detta alltså sagt åt hunden. Vi måste helt klart börja skriva upp roligheterna som kommer ur hennes mun.

Efter en halvtimme eller så steg även jag upp och efter ett tag blev Agnes hämtad av sin Fammo för lek. Jag och Frank satte igång att fixa Ikea hyllan som kommit redan för några veckor sedan men som vi bara inte orkat ta tag i att skruva upp. Under tiden vi fixade den anlände resterande Ikea möblerna som vi bytte ut efter förra leveransen.

Äntligen är vi nöjda med resultatet! Vi har nu en tv-skänk i rätt mått. Inte för lång, inte för kort.

 

Mapparna och mina tegelstenar till böcker har äntligen sin givna plats i arbetsrummet.

 

Skötbordet, som var söndrigt i förra leveransen, byttes nu ut av ett helt exemplar. Även detta kommer att stå i arbetsrummet då det ligger närmst toaletten och därmed lavoaren. Valde en modell som är enkel att flytta på då vi har gäster som sover i rummet.

Sen tog vi paus och åt en god lunch på After eight,  Jag fortsatte pausen med en powernap och en liten promenad med hunden före Frank drog iväg på kvälls- och nattjobb. Jag organiserade skåp, babykläder och bäddade den minsta lilla sängen vi har i huset. Tänk att det snart ligger en liten typ och snusar där!

En hel del hann jag fixa före Agnes kom hem. Hon ville "leka mera" hos Fammo så det blev nästan en heldag lek där för henne. En sprudlande glad flicka kom hem. Lekte lite till, åt sin gröt och slocknade sedan som ett ljus.

Jag kröp under täcket, tog fram lite fredagsgodis och knäppte på det senaste avsnittet Grey´s anatomy.

 

Så kan man också spendera en fredag.

De sista grejerna

Nu känns det, som jag skrev senast, som att fokus ligger på att se till att vi är så förberedda som bara möjligt inför den nya familjemedlemmens ankomst. Det är skönt att vi har hunnit få gjort massor hemma så att det verkligen känns som ett hem. Gällande hemmet så fattas i stort sett ett litet (bytes-)lass från Ikea som bland annat innehåller skötbord. Det första som kom var söndrigt. Men visst klarar man ju sig utan skötbord ett tag. Eller helt om man så vill, det är det ju många som gör. Jag tyckte dock det var mycket bra och praktiskt med skötbord åt Agnes så vill gärna ha ett även denna gång.
Sen är det egentligen bara mindre saker som att få upp en hylla i arbetsrummet (och i övrigt också fixa till arbetsrummet lite trevligare), få upp tavlor på väggarna och eventuellt köpa gardiner som känns som riktigt aktuella. Aktuella men inte akuta.

Det som däremot kändes akut var att införskaffa en syskonvagn. Jag har hållit ögonen öppna i flera månader men det har visat sig vara rätt knepigt att hitta en som uppfyller mina önskemål och krav. Till min stora lycka hittade jag en Brio ,double wave , vagn på ett stort barnloppis som ordnades förra helgen. Jag synade den noga och enligt min granskning verkar skicket nästan som ny! Jag betalade en fjärdedel av nypris. Definitivt bästa fyndet på länge. Vår emmaljunga mjuklift verkar dessutom gå att använda i den så vi kommer att använda den i båda vagnarna.

Förra helgens vagn-fynd!

Mindre akut men någonting som jag länge funderat på att köpa är ett bebisbo. De senaste året har jag hört mycket gott om det och kunde inte motstå att skaffa ett själv. Barnet ligger ombonat och skyddat tex i sängen bredvid föräldrarna eller gör den egna lilla sängen lite mera ombonad då barnet är riktigt litet. Ett bebisbo kan man ju gott sy själv också. Det lär finnas bra instruktioner på nätet.

 

Bebisboet

Och eftersom jag insåg att magen kan försvinna när som helst så var jag tvungen att ta en bild. Jag har för övrigt varit otroligt dålig på att fotografera magen den här graviditeten vilket jag ångrar nu mot slutet. Hade varit roligt att ha mera bilder men jag har bara inte känt för att stå och fotografera mig och den. Så det är som det är. Här kommer i alla fall en dagsfärsk bild, vecka 37+1. Sf-måttet som var riktigt högt där ett tag lugnade ner sig mot slutet (lugnade faktiskt ner sig såpass att jag sprungit på flera extra ultraljud, men allt har varit ok ändå) och motsvarar nu ganska bra samma mått som med Agnes i samma veckor. Enligt kurvorna alltså ingen jättestor mage. Men kan intyga att jag trots det känner mig enorm. Precis som jag kände mig med Agnes.

 

En total parentes; På  bilden ser ni också min stackars iPhone som jag tappade i golvet i Forum i fredags. Det bakre glaset sprack och är nu tejpat med silvertejp och på det ett lånat, svart skydd. Bestämde mig för att försöka fixa själv (vilket enligt vissa utsagor torde vara relativt enkelt) och väntar nu på nya delar och hoppas kunna rädda den.

Idag  tvättade jag också alla små, nya, babykläder och började packa BB-väskan. Alla basic grejer är med förstås, som toalettartiklar, kläder, innetofflor, bok, tidningar, choklad, vichy , nötter,  kamera+ laddare, telefonladdare + förstås kläder till babyn och nåt ombyte till Frank. Men utöver riktigt bas grejer, fanns det nåt ni var riktigt glada över att ni tagit med er till bb, alternativt nåt ni kände att ni saknade?

Liv och död

Det har varit ett intensivt drygt dygn. Jag var en sväng till Helsingfors för att vara med på min Momis begravning.
Jag är glad att jag kunde delta men märkte samtidigt att jag var lite nervös för att typen i magen skulle få för sig att komma ut för tidigt vilket gjorde det svårt att vara riktigt närvarande. Men, som sagt, jag är glad att jag kunde vara på plats.

Stora kontraster just nu. Död och liv blandas. Och det hör ju livet till att det ska vara så men det är inte alldeles lätt att hänga med i svängarna när allt liksom blandas ihop på en och samma gång.

Nu känns det som att det är dags att packa BB väskan och faktiskt fokusera på vad som hända ska inom de närmaste veckorna. För nu närmar det sig ju faktiskt på riktigt. Idag går vi in i vecka 38, alltså 37+0. Har inte riktigt fattat att vi faktiskt kommit så här långt redan.

Allhelgona

Vi har firat en lugn allhelgona helg. Frank ha för ovanlighetens skull varit ledig hela helgen och vi har mest bara varit tillsammans. Igår fick vi besök av grannar och efter det även spontanbesök av vänner. Roligt då folk bara ringer och frågar om vi är hemma och har tid med besök. Mera sånt!

På kvällskvisten gick vi till gravgården för att tända ljus. Klockan var nästan 19 så gravgården var full av ljus. Det var vackert, riktigt vackert. Samtidigt tungt. För det är tungt att verkligen stanna upp och ta sig tid att minnas och att sakna de som fattas en; vännerna som dog alldeles för tidigt,  far- och morföräldrar, livet som bara blev några veckor. Tufft att se dottern tända ljus på sin farfars grav. Ja, vackert men tungt. Vi gick in i kyrkan en liten stund för att lyssna på musiken de spelade och precis då det kändes som att alla tunga känslor tog över så slutade en låt och Agnes klappade i sina händer och utbrast "mera musik!" . Då går det inte annat än att landa i nuet igen och bara älska och uppskatta det liv som finns precis här och nu. Att minnas, att sörja och att sakna är nödvändigt tror jag. Men man får inte bli så uppslukad av sorgen att man tappar nuet.

Idag fortsatte vi med temat att ta det lugnt och vara tillsammans genom att under förmiddagen besöka simhallen, eftermiddagen en skön familjepromenad och på kvällen blev det barnjumppa för Frank och Agnes. Nu sover Agnes och jag tror den vuxna delen av familjen bara ska koppla bort våra hjärnor, se på Solsidan och somna tidigt.

Tagen av tröttheten

Jag har drabbats av en otrolig trötthet. Skulle helst sova mest hela tiden. Lyckas inte precis så bra i kombination med en aktiv liten flicka. Men den dryga timmen hon sover om dagarna brukar jag också sova. På nätterna sover jag själv ganska hackigt och dåligt eftersom det är näst intill omöjligt att hitta en bekväm ställning.
Annars händer det inte så mycket. Har lite smått att fixa hemma ännu före bebbens ankomst. Eller, egentligen är det bara arbetsrummet som ännu ska fixas till en del. Där kommer skötbordet att stå eftersom det är närmast badrummet.
Och så har jag en ny kamera. Mera om den då vi har hunnit lära känna varandra.

Efter fredagsmys i form av tortillas och bastubad funderar jag seriöst på att lägga mig. Klockan 20.10. Alternativt ser jag det nyaste Grey´s anatomy avsnittet först.  Om jag orkar hålla mig vaken.