Before and after

Kommer ni ihåg hur jag såg ut under mitt träningspass på nyårsafton? Nåt enstaka pass torde det blivit efter detta men så här såg jag alltså ut nästan exakt en månad före förlossningen...(!) Jag har redan förträngt hur stor jag verkligen var och nästan även hur det kändes att gå runt med den enorma magen. Det som var jobbigast var ju nog i och för sig foglossningsbesvären.

Och så här såg jag ut igår, knappt 3 månader senare, 7 veckor efter förlossningen.

Det är häftigt hur kroppen återhämtar sig. Hittills har jag bara promenerat med vagnen samt varje dag medvetet aktiverat bäckenbottnen och djupa magmusklerna så ofta och mycket jag bara hunnit. Härligt var det att kunna träna utan att behöva fundera på att pulsen inte skulle stiga för högt eller att få sammandragningar.
Många sade att jag kommer nog sakna magen sen efteråt. Det kan jag meddela att det gör jag inte. Jag trivs helt klart bättre med en baby utanför magen än inne i den.

Kroppen post-graviditet

Frank är borta på arbetsresa hela veckan vilket innebär att jag och Agnes prövar på livet på tumanhand. Hittills har det gått bra men kan redan konstatera att det är en enorm skillnad på att vara ensam med en bebis dygnet runt istället för två som delar ansvaret. Jag lyfter på hatten för alla föräldrar som fixar det själv!

Men som sagt, det har nog gått bra. Idag drog vi till och med iväg till Sello för att shoppa lite. Jag behöver lite smarta amningsplagg och sökte klänningar eller tunikor med knappar framtill. Kom hem med flera basic blusar från polarn och pyret som hade 30% på alla mamma-kläder. Men konstaterade på hemvägen att jag inte har så mycket att kombinera övre delar med ännu eftersom jag inte är en av de nyblivna mammorna som har tappat alla graviditetkilon i ett huj utan har nog en bit kvar tills jag får på mig mina vanliga byxor. Eller, några går på mig men det ser inte riktigt klokt ut vid höftena. För det har jag plötsligt (eller plötsligt och plötsligt...)- höften. I kilon mätt är jag nästan tillbaka på utgångsvikten men dessa kilon är nog fördelade på ett helt nytt sätt. Det känns nog ytters ovant att vara så "mjuk i kanterna". Oh,well nog ska de väl gå på mig förr eller senare, den biten orkar jag inte stressa över MEN irriterande dock att inte äga byxor som ser vettiga ut på mig...

Idag kommer mamma/mormor och avlastar lite på eftermiddagen så då funderar jag passa på att inleda träningen igen eftersom vi ju faktiskt har lyxen att ha ett litet gym i huset till vilket jag ju faktiskt hinner gott och väl fastän Agnes äter stup i kvarten. För även om jag inte stressar över "de mjuka kanterna" så stressar jag lite över att tappa för mycket muskler. Stark och vältränad vill jag gärna vara- men det kan man vara även med mjuka kanter.

Matprat

Denna, idag 7 veckor gamla, bebis har nog missförstått det här med ätandet. Istället för att börja äta mera sällan äter hon nu ofta ännu oftare! Det betyder alltså att det inte är nån ovanlighet att hon äter med 1h eller 1,5h mellanrum.
Eller är det jag som missförstått nåt nu igen? Hur länge är det riktigt möjligt att en bebis ska behöva äta så här ofta(?)

Städdag

Förra fredagen hade jag och Agnes en heldag i Kampen. Tanken var då att shoppa både det ena och det andra men efter 4 timmar hade vi bara köpt en mössa till Agnes men hunnit med flera varv i skötrummet. Man hinner minsann mindre än man tror då man umgås med ett litet spädbarn. Riktigt bra gick det trots allt och det var roligt att vara ute på äventyr. Lite spännande var det allt att vara ute på vift med en knappt 6 veckors baby.

Denna fredag tar vi det lite lugnare och håller oss hemma. Städning och promenad + en hel del gnäll har vi hunnit med idag. Inget gnäll under städandet dock. Agnes somnade fort i bärsjalen och sov sig igenom städningen. Passligt då vi var färdiga tyckte hon det var dags att börja stortjuta. Bra timing hade hon iallafall. Nu sover hon som en liten prinsessa efter dagspromenaden och jag ska försöka få i mig resten av morgonmålet trots att det börjar bli över lunchtid. Vart försvinner tiden?

Smile

De senaste dagarna har Agnes sovit massor, knappt varit vaken alls. Nån timme på förmiddagen och några på eftermiddagen. Max en dryg timme åt gången. Hon äter iallafall bra och är pigg och alert de stunder hon är vaken. Vore hon allmänt flegmatisk skulle jag bli orolig.

Idag var hon på grymt bra humör efter dagspromenaden. Hon var ett enda stort leende den dryga timmen hon var vaken.

Att sluta stressa

Tack för era kommentarer, tips, råd och egna erfarenheter gällande förra inlägget. Jätteglad blev jag över att så många ville kommentera och dela med sig!
Nu känns det igen lite bättre att inte ha så bra koll på läget hela tiden. Alla barn är ju så olika och det var lite skönt att höra att ni alla gör på lite olika sätt (förstås) men att det funkar bra iallafall.

Vi får pröva med lite olika sätt och se vad som funkar för oss helt enkelt. Så har jag ju egentligen tänkt hela tiden, men osäkerheten smyger sig på titt som tätt.

Just nu sover hon faktiskt dagssömn i sin egen säng! och det gjorde hon även i går. Kanske hon så småningom sover i egen säng även på natten eller delar av natten iallafall. Och som Maria skrev- det är ju faktiskt bara dryga 6 veckor sedan hon var inne i min kropp. Så kanske jag skulle sluta stressa och oroa mig i onödan och istället njuta av att få snusa en bebis i nacken så länge hon är liten. Före jag vet ordet av är hon 16 och pratar om att flytta hemifrån.

Bebis-guide

Nu vill jag veta, hur gör ni, som har barn, för att natta era bebisar? Som jag skrivit tidigare så är det otroligt svårt att få vår tös att sova i egen säng. Hon somnar alltid i famnen (alternativt i vagnen på dagen) men att sätta ner henne är nästintill en omöjlighet. Hon vaknar inom några minuter och börjar storgråta. Detta innebär i praktiken att nattsömnen oftast inleds med att hon ammas i liggande ställning. Såhär kan vi ju inte ha det i all framtid och dessutom tycker jag att hon åtminstone borde inleda natten i egen säng.
Vad har ni för nattningsknep? och när borde ett barn kunna lära sig att somna själv? alltså att det läggs ner i sängen vaket och lär sig att hitta sömnen utan att vara i famnen eller amma sig till sömns.

Lillpluttan fyller 6 veckor idag. På nätet läste jag att man nu eventuellt kan börja märka att bebisen sover vissa tider varje dag. Hos oss har vi absolut inga rutiner what so ever. Hon är oftast vaken 1-2h i taget och sover sen kring 30min och 1 timme, i vagnen sover hon upp till 3h och därför försöker jag gå ut på en långpromenad varje dag ungefär samma tid varje dag (före promenaden försöker jag få till lite förmiddagsjumppa på golvet- jumppa och spratel för Agnes alltså). Fram till ca en vecka sedan åt hon med ganska exakt 2h mellanrum. Nu är det inte mera nåt system på ätandet utan det kan gå allt mellan 1-3h (några nätter den senaste tiden har det till och med varit 4h mellan två mål! yey) . Idag har hon tex ätit alla mål med 1h mellanrum. Dagar som dessa känns det nästan onödigt att sätta undan brösten mellan varven.
När började ni få tydliga rutiner i vardagen?

Kanske är det alldeles för tidigt att ens tänka på rutiner gällande sovande och ätande. Eller? Jag känner mig åter igen ganska villrådig och önskar att det medföljt en användarhandbok med Agnes.