Att vara lite galen

En vän frågade om jag hänger med på morgonspinning imorgon kl 7. Första reaktionen var självklart! men sen kom jag att tänka på att jag har en hel del program imorgon och har inte möjlighet att vila speciellt mycket. Eftersom jag inte vet hur jag riktigt reagerar på morgonspinning i det här skedet samt att jag haft en hel del sammandragningar den senaste tiden blev jag till slut tvungen att hoppa över spinningen och ta det en dag med mindre program. Jag blev dock extremt träningssugen och rastlös efter vår konversation och var tvungen att dra ner till gymet för ett litet pass. Klockan 21.30.

Voilá! tokfia och magen körde ett knappa 40min pass.

Home sweet home

Igår körde vi ner hem igen. Det var skönt med lite miljöombyte men även mycket skönt att komma hem igen.
Då vi packade ihop före vi drog oss hemåt igen insåg jag att min kamera inte varit framme alls under vistelsen i österbotten (!) Så inget bildregn har jag att bjuda på. Istället får ni en magbild tagen idag då struttar omkring hemma i sköna kläder och lillamy-hår.

Vecka 33+4 har vi hunnit fram till idag. Det närmar sig! Att vi träffade många bebisar under 6 månader under österbotten-vistelsen gjorde oss lite ännu mera lite mera otåliga. Samtidigt är det lite svårt att greppa att vi snart har en liten skrutt här hemma vi också.

På semester

Ja just det. Ursäkta, jag glömde informera att jag drog upp till österbotten i torsdags. Tog inte med nån dator eftersom det kan vara rätt skönt ibland. Att vara datorlös alltså.
Hittills har vi hunnit träffa en hel del små och stora (i bemärkelsen yngre och äldre) vänner. De små har gjort Frank mycket otålig på att få träffa vår lilla bökis som för övrig bökar mera än nånsin. Dessutom har vi under två dagar ätit gott och så mycket att jag antagligen har gått upp ett kilo per dag, hehe.
Vi har det med andra ord bra och njuter av att få ha en liten minisemester tillsammans.

sömnkvoten

Efter att ha sovit ca 11h nätter under en dryg veckas tid är tydligen sömnkvoten fylld. Jag har försökt somna i två timmar men är fortfarande pigg som en mört. Kanske borde jag börja stiga upp tidigare än 9.30 framöver.

Rådgivning nr 6

Idag var det vägning och mätning som gällde igen. Sf-måttet håller sig precis ovanför den nedre kurvan men hade ökat från 25 till 28cm under de senaste två veckorna. Så hon växer helt okej enligt sin egen kurva. Troligen ingen stor typ alltså, men man vet ju aldrig. Sf-kurvan är ju definitivt inget absolut mått.

Även jag hade vuxit till mig, höhö. Lite väl mycket. Enligt denna vägning skulle jag ha gått upp över 800gram/vecka de senaste två veckorna! Senast hade jag gått upp 800gram/ 1 månad (4 veckor). Enligt mätningen hemma nu på kvällen, efter 1,5h promenad och 45min vattenjumppa har jag dock gått upp 300gram/vecka vilket ju är mera än 1kg skillnad än vad vågen sa på förmiddagen. Så jag vet inte, kanske jag jumppade bort extra svullnad eller så visar vågarna bara väldigt olika. Jag kan tydligen inte vara så avslappnad gällande vikten som jag skulle vilja vara. Tyvärr. Men jag vet ju att jag inte har frossat i mig onyttigheter utan har ätit ganska bra trots viktuppgången. Så kroppen har kanske haft en samla på sig period efter att jag var sjuk. Eller nåt.
Intressant ska det iallfall bli att se var det slutar med tanke på att vi åker till österbotten på torsdagen och där brukar det minsann bjudas på godsaker överallt. Sen har jag födelsedag följt av Franks födelsedag. För att inte tala om jul och nyår....

Nåväl, det som självfallet överväger alla kg jag lägger på mig är att lilla knyttet vuxit bra. Även mina andra värden var bra, rr 110/67 och hb 127. Så nu är det slut klagat över petitesser en stund igen. Jag får alltid lite bättre perspektiv då jag klagat av mig lite.

övertaggad?

Vad roligt att så många delar med sig av sina erfarenheter gällande förlossning smärtlindring! Jag blir faktiskt bara mer och mer nyfiken på vad som väntar.

Sista gången av mammakraft, som jag för övrigt rekommenderar varmt för kommande mammor om kursen ordnas igen, var intressant och jag blev ytterligare inspirerad inför förlossningen. (Jag borde kanske sluta skriva om hur intressant jag tycker att det ska bli med förlossning så jag inte jinxar det hela och det slutar i en dålig upplevelse istället.) Vi fick även pröva på frigörande dans och jag shakade förstås så mycket att jag knappt kunde gå efteråt. Å vad jag ser fram emot att slippa denna foglossning.

Imorgon blir det vägning och mätning igen. Nu orkar jag faktiskt inte bry mig så mycket om hur mycket jag lagt på mig sen sist. Däremot hoppas vi på ett "bra" sf-mått, att skruttlisa vuxit som hon ska. Åtminstone bökar hon på som en liten mullvad.

Några tankar till

Jag har funderat lite på det jag skrev om smärtlindrig, att inte planera så mycket. Det stämmer delvis, samtidigt inte. Jag har många planer i mitt huvud och tror att det är viktigt med mental förberedelse. Att gå igenom alternativa scenario, inte minst då det gäller sin egen reaktion. Kommer jag bli paralyserad, kommer jag kunna fokusera och ta det lugnt, eller blir jag alternativt alldeles livrädd och hysterisk? Och vad har har för redskap att klara av de olika alternativen. Sånt funderar jag på hela tiden. Den mentala förberedelesen är i full gång med andra ord. Det jag dock fokuserar mest på är att gå in i det med en positiv inställning och försöka ta reda på mina rädslor före för att förhoppningsvis kunna släppa dem. Att se det hela som en stor utmaning (i positiv bemärkelse).
Det jag kanske menade med att "ta det som det kommer" är att jag inte vill planera enligt en plan för detaljerat och för att inte bli handfallen och besviken om det inte går enligt just den planen.

Som bäst läser jag denna bok. Har dock inte kommit så långt så att jag kan säga bu eller bä. Det kan jag kanske ikväll, eller imorgon då den lär vara färdig läst.
Ikväll ska jag iväg på sista träffen med min "mammakraft" grupp, vilken jag nämnt tidigare. Vi ska bland annat diskutera förlossning.
Jag befinner mig alltså i förberedelese-mode. Så det lär nog komma flera tankar inom detta tema ännu.