Tänkvärd läsning

Det blev ju liksom lite fel det jag skrev nyss. Min egentliga tanke var inte alls att fokusera på mig själv och obetydliga ytligheter. Min tanke kom av sig nånstans där i det trötta huvudet. Istället för att fortsätta på den ursprungliga tanken, för i ärlighetens namn så orkar jag inte tänka den klart och ännu mindre formulera mig till punkt idag så ska ni gå in och läsa mycket viktigare tankar i Linas blogg.

Den evigt ofräscha

Det är många som väntar barn just nu känns det som. Ordentlig babyboom under vår och försommar. 

Jag förstår inte riktigt hur det kan komma sig att alla andra gravida är så vackra. Själv kände jag mig mer eller mindre konstant som en valross. Icke vacker sådan. Som tur har jag ju för alltid den tiden bakom mig. Även om jag inte precis känner mig så mycket vackrare då jag i princip alltid har babyspytt- eller andra babykroppsvätskor, bröstmjölk eller matrester nånstans på kläderna. För att inte tala om ringar under ögonen och hår som spärrar hit och dit (fattar inte varför jag sku klippa det nu igen då jag precis börjat få upp det i en praktisk tofs). 

Nu känner jag att jag nästan borde bjuda på en bild som verkligen motsvarar denna verklighet. Men så långt tänker jag inte gå.

Två år, tre månader.

Vi besökte rådgivningen idag, hela familjen.  Agnes hade sin två års koll och Edwin tre månaders. 

Agnes vägrade mäta och väga sig. Sparka boll totalvägrade hon också. Så det gick ju bra. Höhö. Nå, efter mycket lirkande kom vi fram till att hon är 91cm lång. Vikten var ju ändå lätt fixar då vi vägde oss tillsammans och sen jag utan henne. 12,4kg stannade vågen på. Bygga pussel, rita och tala mycket gjorde hon dock. Allt väl med vår tvååring.

 Edwin hade gått upp 670gram och vuxit 3,5cm på en månad och väger nu 6790gram och är 62cm lång. En aning spänd är han så det ska vi jobba på lite. Annars allt bra. Han fick en spruta i var lår vilket var jobbigt förstås och han har varit ovanlig ledsen under eftermiddagen och kvällen men ingen feber. Ont kring ena sticket har han helt klart så han fick lite panadol inför natten och så hoppas vi han mår bättre redan imorgon. Det är alltid jobbigt med vaccinationerna även om jag vill att barnen ska få dem. 

I övrigt är vi ett trött gäng. Edwin döptes i lördags och det har varit full rulle i en veckas tid med förberedelser och besök. Roligt har det varit med trötta är vi. Resten av familjen, förutom jag, sov alla en tre timmars synkroniserad dagslur idag. Att Agnes trots denna super långa lur somnade bums strax efter kl 20 säger en hel del. 

Nu åt Edwin precis sitt sena kvällsmål så nu ska jag stupa i säng och hoppas på minst två timmars sömn före det blir mat igen.

När man inte kan bygga

Och sen dagens tumme ner: hur i hela friden kan garage vara så dyrt!! Och grunden sen! Hade liksom tänkt att ett biltak med förråd kommer nån och smättar upp för några tusenlappar. Inte för minst tjugo stycken tusenlappar. Håhåjaja. Blir väl lite längre sparprojekt än jag trodde.
Finns det månne nån lär-dig-bygga-garage samt gjuta grund- kurs man kan gå? Kanske man kunde kombinera det med en kurs i att bygga lekstuga och gungställning. För det borde också byggas. Och jag kan inte bygga. Inte ens en gungställning.

Sova i vagn

Ibland behövs det inte så stora saker för att bli riktigt glad. Under förmiddagspromenaden tänkte jag på hur fantastiskt lyxigt det är att vi har en liten pojke som numera sover 3h ute i vagnen från ca kl 10 och 11. Att han sover gott oavsett om vagnen står stilla eller rör sig. Jag hann redan bli rädd att han skulle vara ett barn som hatar att sova i vagn eftersom han skrek som en galning i vagnen till en början. Sen, då det blev svinkallt här, blev det en vagn paus och efter det har det bara gått bättre och bättre att sova i vagn. Nu går det alltså superbra. Att barnet sover gott i vagnen underlättar vardagen massor. Såväl då vi bara är hemma som vi är på språng. Åh, vad jag är glad över att han börjat trivas så bra i vagnen!

Dessutom somnar han rätt bra tid på kvällarna, nån gång mellan 20 och 22, och sover oftast fram till ungefär klockan 9. Visserligen äter han för det mesta med ungefär 2h mellanrum om nätterna men inatt sov han faktiskt 5h i ett kör! 

Dessa små saker är stora saker för mig och för oss. Vi har minsann lärt oss att uppskatta fungerande sömn under Agnes första år. För vi vet även hur otroligt tungt det är då det inte fungerar.

Då hjärtat smälter

Mitt hjärta smälter lite då Edwin skiner upp och ler varje gång storasyster kommer nära. Mitt hjärta smälter lite då Agnes går sin kvällsrunda och säger godnatt åt alla och säger: "godnatt, sov så gott Edwin" och pussar honom.

Visst hoppades och trodde jag att de skulle ha glädje av varandra, syskonen, men inte anade jag att deras förhållande skulle bli så kärleksfullt så fort.

Livet med två barn

Jag fick frågan hur det går att vara hemma med två barn.
Ja, egentligen så känns det inte som att jag är ensam så väldigt mycket med dem eftersom Frank jobbar tre skiftes jobb och är hemma en del dagtid. Eller, visst är jag ju ensam med dem en hel del förstås men jag kan faktiskt inte säga hur det går ännu eftersom det känns som att vi inte har nåt system på vardagen här ännu.
Eftersom jag är en person som tycker on rutiner, system och struktur på saker och ting är en del av mig inte så förtjust i att vår vardag är rätt flytande just nu. Jag fungerar bäst och mest effektivt med klarare rutiner. Samtidigt har jag den senaste tiden börjat uppskatta att Frank faktiskt är hemma väldigt mycket dagtid eftersom det har blivit rätt många långa nattskift för honom. Och nätterna klarar jag ju bra själv eftersom Agnes sover hela nätter och Edwin somnar om efter att han ätit. Det som är lite knepigt är egentligen timmen mellan kl 19 och 20 då Agnes äter kvällsgröt, behöver hjälp med tvätt och klädbyte, tandtvätt och saga. Att fixa det samtidigt som Edwin eventuellt vill äta eller är gnällig (det brukar vara både hungrigt och trött även för hans del den tiden) är en utmaning. Men många av kvällarna Frank jobbat har svärmor kommit och hjälpt till vilket gör en enorm skillnad speciellt just under den kritiska timmen.
Dagarna är ju helt klart mera hektiska med två barn istället för ett. Ja, nu i efterhand så kan jag tänka hur otroligt lätt det var att bara få fokusera på ett barns behov. Men det fattade jag ju inte riktigt då utan tyckte minsann att det var fullt upp bara med ett barn. Och det var det ju också på sätt och vis. Som en bekant, fyrabarnsmamma, sa till mig före Edwin föddes och jag funderade på hur man månne ska hinna ge flera barn den tid de behöver: Ett barn tar all din tid, två barn tar all din tid, tre barn tar all din tid, fyra barn tar all din tid...
Och visst kan jag känna mig otillräcklig ibland men samtidigt tror jag att det är positivt för barnen att lära sig att dela på uppmärksamheten, att lära sig att vänta och att lära sig att deras behov (eller det de vill) inte alltid möts på sekunden. Det här kanske låter konstigt men jag tycker nästan att det är enklare att fokusera mindre på barnen med två barn än då vi hade ett. Enklare att ta tiden att göra allt det där andra som behöver göras. Barnen får liksom hänga med mera på ett hörn. Vara delaktiga utan att stå i centrum.

Egentligen går det faktiskt rätt bra med två barn tycker jag. Jag har liksom varit inställd på att tiden inte kommer räcka till så mycket annat än familjen ett bra tag framöver. Och det är helt okej. För det var ju det här vi ville, ta småbarnstiden på en gång. Det är sist och slutligen inte så många år som vi kommer att ha små barn som behöver oss (eller annan vuxen) dygnet runt. Om bara nåt år kommer Agnes själv att kunna springa över till grannbarnen och leka själv! (På vår lilla väg, som bara är några hundra meter lång)bor hela sex stycken barn födda samma år som Agnes , år 2012. Så det lär bli mycket spring och lek i gårdarna på v-vägen.

Fullt upp, ja. Men det är så här vi vill ha det.