Katt eller hund..

..eller varför inte både och?
Cafu och Maya har blivit goda vänner. Det är roligt att se hur de nyfiket och glatt hälsar på varandra då Maya kommer in efter att ha varit ute och jagat möss i flera timmar. Eller då Cafu står brevid då Maya äter sin fisk, väntar snällt tills Maya ätit färdigt och går först fram till skålen och slickat i sig eventuella rester då Maya tagit ett par steg tillbaka och ger honom lov.

10 år sen sist

Jag kom precis på att jag om mindre än 4 veckor kommer att ha en diskmaskin! det var 10 år sedan senast. Hur lyxigt som helst.

ÖB

Jag har funderat lite på mitt förhållande till Österbotten. För varje gång jag åker upp så känns det som att jag är mindre och mindre hemma där, vilket känns trist. På nån nivå så verkar jag ha hoppats och tänkt att det liksom ska gå tvärtom så att jag till slut kan tänka mig att ta mitt pick och pack och flytta tillbaka och känna "ah, så skönt att flytta hem igen".
Just nu känns det förga troligt. Men vem vet, tiderna ändras. Behoven, tankarna, planerna ändras med tiden.
Jag har ju faktiskt små drömmar om att nån gång i framtiden ha lite mera space att bo på, kanske en liten, liten gräsplätt och sånt. De små drömmarna kan jag glömma i Hfrs om jag nu inte snubblar över en hel del extra pengar i nåt skede.

Oh well, en sak i taget. Nästa sak blir ju faktiskt flytten till det egna, lilla, hemmet om 25 dagar.

Påsken kom, påsken for

Är tillbaka hemma i Helsingfors. Imorgon är det jobb och vardag som gäller igen.

Helgen gick alldeles för fort och jag hann inte göra allt eller träffa alla jag hade velat. Men så är det nästan alltid, man börjar tyvärr bli van. Jag tycker inte alls om att inte hinna umgås i lugn och ro. Borde egentligen aldrig åka upp om jag inte har minst en vecka på mig. Men då skulle jag å andra sidan nästan aldrig kunna åka upp.

Efter träningsfria (-lösa!) dagar så ser jag fram emot att planera de kommande veckornas träningsschema igen. Dock har det nog gjort kroppen gott med total återhämtning några dagar, det behövs nu som då.

En sväng till hemstaden

Vi traskade runt lite i Karleby idag och sprang på dessa glada, trevliga typer; Mia och Samuli.





Vi satte oss ner i solen en stund. Äntligen kan man sitta ute på terass, även om det ännu är aningen kyligt.

Gödning

På tal om mat och hälsa så har jag redan hunnit äta massor med godsaker denna påsk.

Tappa tråden

Det är oerhört irriterande att tappa tråden och tappa själva poängen. Det gör jag relativt ofta. En av kvällens heta ämnen var LCHF- dieten. Jag hade en liten utläggning gällande att jag redan som den är äter lite kolhydrater och socker och blir väldigt sällan sugen på sötsaker, det hör helt enkelt till min vardag och det är min kropp van vid. Såhär långt kom jag typ då jag tappade bort mig/samtalet gick i en annan riktning. Min poäng var på kommande; vad skulle jag tjäna på att öka fettintaget i min diet? Vilka hälsoeffekter kan jag, enligt förespråkarna, vänta mig med att äta avsevärt mera fett? (och ev dra ner ännu mera på kolhydraterna).

Att jag inte fick sagt detta störde mig alldeles oerhört. Att blogga ner det gör att det känns en liten aning bättre, heh.

Men min fråga återstår fortfarande, varför skulle LCHF vara bra för mig?

Sommarens första

Ledigheten har inletts med lax och jordgubbar.




Inga finska sådana ännu förstås, men det var gott iallafall.

Andningspaus

Jag har snart packat min väska. Imorgon åker jag, efter en kort arbetsdag, upp till österbotten för att kramas med Frank samt träffa vänner och en del av familjen. Jag ser fram emot lite miljöombyte och njuta av fyra lediga dagar. Det har varit tunga månader av vardagslig. Don´t get me wrong, jag gillar min vardag med det behövs andningspauser.



Som ni ser så kommer jag att ha trevligt sällskap på tåget i form av boken Puhdistus, som jag så länge tänkt läsa men inte kommit mig för, samt lära mig lite mera om fotografering.

Jag ska andas riktigt djupt, långsamt, varva ner och njuta.

Svett och tvätt

Att jag älskar att träna överraskar knappast någon. Jag har passat på att träna en hela del nu då både Frank och hunden har varit i österbotten. Varför sitta hemma och uggla för sigsjälv liksom då man istället kan svettas? Under de 9 dagar de varit borta har jag tränat 24gånger (/drygt 20h). (Det inkluderar dock 7 x 30min powerwalks till/från jobbet, så gå inte och tro att jag övertränar mig. Jag varvar tuff träning med lugnare, mera återhämtande träning.)
Det finns dock EN mycket negativ och irriterande del med träningen och det är all tvätt som uppstår till följd av allt svettande. Man borde ju tvätta varannan dag!
Till saken hör att jag hatar att tvätta. Det finns få saker jag ogillar så mycket som just tvätta. Då städar jag många gånger hellre. Jag städar hellre wc:n 10 gånger om bara jag slipper tvätta.
Tidigare tyckte jag vi hade ett bra system i vårt hem, nämligen att Frank hade ansvaret för tvätten. Nuförtiden har vi tydligen plötsligt delat ansvar men jag brukar försöka smita från min del genom att vänta ut Frank. Det funkar ganska ofta.
Detta system funkar ju uppenbarligen inte nu då jag är ensam hemma, jag MÅSTE helt enkelt tvätta själv. Detta innebär att vår tvättkorg nu är fylld att äckliga svettkläder- och även att jag börjar ha väldigt ont om träningskläder. Därför var jag så illa tvungen att ta tag i saken och boka en tvättid- imorgon gäller det.

Sköna vår!

Och på tal om sol så har ni väl alla märkt att våren äntligen är här på riktigt nu. Jag och brorsan drog ut på en liten cykelfärd i fredags, med kameran i högsta hugg. Jag fick syn på det här underbara vårtecknet

Sol ute, sol inne.

Underbara solsken! Jag har njutit av vårens första längre länk idag. Hade tänkt en vanlig joggintur på dryga 7km men benen var så pigga och lätta att jag inte ville sluta så jag sprang lite till och det blev till slut strax under 12km. 12km av ren njutning från början till slut. Det är nästan en euforisk känsla när benen bara rullar på utan att man knappt behöver anstränga sig.

Jag älskar att springa och skulle göra det så mycket mera om det inte vore för mina knä problem. Jag har konstaterade broskförslitningar i båda knäna och bör därför undvika att löpträna. Jag kan dock inte låta bli att dra ut på läng nu som då, nån gång i veckan. Jogging är för mig terapeutiskt då tankarna flödar fritt och hela kroppen får jobba- inklusive hjärtat.

Frank saknad

Idag försökte jag mig på en danslektion. Jag var skrattretande urusel. Ja, faktiskt så skrattretande att jag själv fick bita big i läppen några gånger för att inte skratta rakt ut år mina klumpiga försök att hänga med.
Dock blev jag lite ledsen över att jag inte kan dansa, för oj så vacker läraren var då hon kontrollerat, lätt och obehindrat (synligen) dansade. Hon är ju iofs proffs. Men ändå.


Jag har blivit dålig på att äta sedan Frank drog iväg på sin semester. Jag har aldrig tidigare i mitt liv glömt bort att äta så många gånger inom en så kort tid som under den senaste veckan.
Det beror nog på att jag håller mig så extremt sysselsatt att maten liksom inte hinner in i schemat. Den extremt höga nivån av aktiviteter beror förstås på att jag inte vill vara hemma för migsjälv och hinna sakna Frank så förfärligt.
Idag kom jag hem strax efter kl 21 och insåg att jag inte ätit annat än morgonmål i form av sojaghurt och kvarg(/lunch? eftersom kl var över 13) samt druckit en cider på kvällskvisten. Så jag svepte ihop en enorm sallad med bland annat pestopasta, avocado, rucola och en enorm bit stekt getost.
Men varför blir jag inte hungrig? jag tror det är seriös Frank saknad.

Lite häftigt är det ju nog ändå, att jag saknar honom så oerhört redan efter några dagar ifrån varandra trots att vi varit tillsammans i över 7år.

Det har varit en tung arbetsvecka och jag är minst sagt crazy trött. Orkade precis med lite fredagsstädning och nu ska jag inleda seriös immobilisering i soffan.

Dagens nyheter

Frank har åkt till österbotten för att fira två veckor semester. Jag lindrar min avunsdjuka med att jobba som en gris samt försöka mig på träningsläger. Mitt träningsläger sket sig redan igår då jag inte orkade med det inplanerade träningspasset efter jobbet utan promenerade hem och sjönk in i dvala några timmar (dock drog jag iväg min tunga bak på en länk för att inte förstöra träningslägret totalt redan första dagen.) Idag orkade jag inte stiga upp 5.50 då väckarklockan ringde. Morgonträningen uteblev därmed. Hemkommen kl 20.30 så lyckades jag dock hitta lite energi för lite ashtagayoga samt hemmaträning. Nu blir det skärpning framöver och får inte frångå träningsplanerna igen.
Jag vet inte vart min disciplin försvunnit. Kanske är det nåt hormonellt som påverkar mig att bli en förslappad människa. För nån sorts hormonrubbning verkar jag lida av för tillfället. Mitt ansikte har fått för sig att återgå till tonårsstadiet och då menar jag inte ljuvligt ungdomlig fräsch och skimmrande hy utan finnface-tonåring. Jag lär inte bjuda på bildbevis.

Nyheter som dock övervinner de nyss beskrivna ytligheterna är att jag fick förlängt jobbkontrakt fram till årsskiftet. Fantastiskt skönt! Nu är jag verkligen glad att jag vågade ta chansen i höstas, byta jobb trots risken att bli arbetslös efter bara några månader. Man måste våga för att vinna.

Så mycket kvar att lära

I Lördags försökte jag få vettiga bilder men insåg fort att det brast såväl i min kunskap som i utrustningen (objektiv). Det blev antingen för mörkt, suddigt eller både och. Oj, vad jag har mycket att lära mig.


Vi började kvällen med att fira Franks efterlängtade semester.






Sen fixade vi till oss lite och drog iväg till Casa för att lyssna på
HausBänd / RäusBand.










Det var minsann fart på gänget och bandet spelade bra! Vi utbölingar lämnade hankeiternas näste relativt tidigt, efter en trevlig kväll.

Kalas

I fredags vad höjdpunkten barnkalas.




Det fanns nog andra barn är Frank på kalaset men några bilder vågar jag inte visa då jag vet att många inte vill att deras barn "finns" på nätet.

Dendär ledigheten.

Det har varit en tung vecka och energin har lagts på dem mest nödvändiga. Det vill säga jobba, äta, träna, sova. Uj så trist det låter, och det har det faktiskt också varit. Jag tror nog inte det är en vårtrötthet jag drabbats av utan snarare jagäriseriöstbehovavsemester-trötthet som kommit ikapp *. Senast jag var ledig en vecka var i september då vi var i spanien. Vad jag haft för ledighet före det som varat mera än en långhelg kan jag inte ens komma ihåg. Det känns i kroppen.
Påsken närmar sig dock vilket innebär 4 lediga dagar. Efter flytten, om 6 veckor, så tar jag en ledig vecka för att fixa och greja i nya hemmet. Härligt!

En del skoj väntar i helgen. Jag lär ha med min kära kamera i högsta hugg för att dela med mig av bildbevis.

*Tilläggas skall dock att jag trivs bra med mitt jobb. Andningspauser dock nödvändiga.

Morgon yoga

Jag myser under täcket med en stor kaffekopp och dagens tidning. I bakgrunden hör jag Frank som morgon-yogar. Ja, du läste rätt! Frank yogar som bäst. Jag får nästan en lika må bra-känsla i kroppen som om det vore jag själv som yogar.
Detta skulle jag aldrig i min vildaste fantasi trott för ett år sedan, eller ens för nån månad sedan.
Jag blir så glad.

Själv ska jag dags-yoga.