Instagram

Vi lever ännu. Ingen annan blev sjuk och vi stack upp till Öb dagen före julafton. Här lär vi stanna ännu några dagar. Följ med på instagram, linnuselisabeth, om ni vill se lite bilder. Hittills har jag även haft instagram-paus men kanske jag får till lite aktivitet där före nyår.
På tal om instagram, eller egentligen min nya telefon så blev jag grymt irriterarad då jag märkte att kameran inte har nån blixt. Hur kunde jag miss det!?

Att hålla sig

Ujujuj vad det är jobbigt att inte få pussa och krama Agnes! Snart har det gått 2 dygn och det börjar bli riiiktigt jobbigt. Speciellt nu då jag faktiskt börjar känna mig frisk bortsett från en dunderhuvudvärk som inte vill gå om. Jag låser in mig i sovrummet ett tag till för att förhoppningsvis inte smitta ner resten av familjen, lyssnar på sött babblande, på fantastiske Frank som leker och sjunger roliga sånger mest hela tiden och på Cafu som förstås alltid är med på ett hörn. De är så fina min lilla familj. Vill krama och pussa dem hela högen. Nu genast. Men jag håller mig lite till.

Edit: Åh, nu läser de Agnes nya djurbok och jag hör de gulligaste "bääbää", "kkkriiiis", "muuuu" och "iiiihaaa" från vardagsrummet. Ljuvligt. 

Ljuset i tunneln

Trodde att Agnes höll på att bli sjuk för hon har gråtit mer eller mindre hela natten. Riktigt jobbigt att vara tvungen att låta Frank dra hela lasset. Allt för att skona henne från att kanske inte bli smittad av mig.
Då morgonen kom blev hon dock varit en energisk solstråle igen. Jag ligger i sovrummet och lyssnar på underbart, glatt, babbel och Franks som sjunger mumin. Mina finisar.
För min egen del mår jag bättre. Febern har gått ner i natt och jag kan till och med tänka lite på mat utan att bli illamående.
Isolerad och i vågrätt läge kommer jag väl vara ett tag till men jag börjar se ljuset i tunneln.

Ovälkommen gäst

Som så många andra har även magsjukan hittat hem till oss. Känns ungefär som att man skulle ha blivit överkörd. 15 gånger. Nu första gången jag orkar sitta upp ordentlig på ett knappt dygnt, ta fram datorn och surfa lite för att få nåt annat att tänka på en stund. Tur i oturen började Franks ledighet så att han har kunnat sköta Agnes, för det skulle jag aldrig klarat av då jag knappt ens hållits på benen.
Hittills är det bara jag som är sjuk Nu håller vi tummarna att resten av familjen slipper detta, men svårt är det ju nog att inte bli smittad av magsjuka då man lever tillsammans. Jag ligger i min karantän i sovrummet och försöker att lämna den så lite som möjligt. Sen kör vi med hederlig handtvätt, handdesi, Franks ska köpa klor att putsa ytor med ikväll, rela-droppar åt det ännu friska gänget. Vi gör vad vi kan och hoppas på det bästa. Hurdan jul det blir för oss i år återstår att se.

Äntligen en bättre en

För att balansera upp allt skriveri om de dåliga nätterna kan jag nu informera att vi äntligen har haft en helt okej natt inatt. Agens somnade som ett ljus klockan 8.30, vaknade en gång kring 01 och en gång kring 02 och hittade inte tutten själv. Somnade omedelbart om då hon fick den. Klockan drygt 4 var hon ledsen och kunde inte somna om trots att hon helt klart försökte. Boven i dramat var troligen en ordentligt täppt näsa för efter att näsfridan gjort sitt jobb blev hon nöjd- men hunnit piggna till förstås. Så hon fick sova med oss. Låg och berättade nåt för oss en stund före hon kröp tätt intill sin pappa och somnade. Hon sov sedan mellan lite före 5 till klockan 8. Och hon sov för en gångs skull lugnt! ingen kickboxing-träning som hon brukar.

Under förmiddagen har hon varit extremt aktiv.  Normalt är hon mycket aktiv men den goda nattsömnen gjorde tydligen att hon kunde sätta i den sista växeln också. Grattat sin pappa, hoppat och busat i sängen, hunnit gå igenom alla skrymslen i lägenheten, lyckats hitta skräp att äta, busat med hunden, plaskat i hundens vattenskål och druckit smoothie från riktigt glas (vilket helt klart var en kul grej!) är några av morgonens aktiviteter. Sen kom den akuta tröttheten och hon somnade, efter extrem maskning och skrik under påklädningen, ute på balkongen på två röda sekunder.

Snuttan vår.

Den första tanden!

Idag kom de upp, Agnes två första tänder! Hennes dreglande, snorande och lite stegring de senaste dagarna har troligtvis berott på dem. Alternativt en kombination av det och liten förkylning. Förhoppningsvis har även de extremt horribla nätterna den senaste knappa veckan berott på de små tänderna. Jag upptäckte att de nästan kommit upp i går på eftermiddagen men hade inte riktigt spruckit fram ännu. Före läggdags igår gav jag Agnes lite panadol och tror ni inte att hon sov mycket bättre! Visst vaknade hon flera gånger, men var inte ledsen på samma sätt som tidigare utan somnade om nästan omedelbart då jag hjälpte henne att hitta tutten Ska bli intressant att se hur de kommande nätterna blir nu då tänderna kommit fram. Och ja, jag vet- det är många fler på kommande men kanske får vi en liten, liten lugn stund före nästa tänker dyka upp. Optimisten hoppas.

Eftersom jag trodde att hon var flunssig avbokade jag trevligt program igår och hade riktigt dåligt samvete då jag drog iväg med henne till centrum idag för att fixa några viktiga ärenden. Agnes var dock hur glad som helst i stan. Satt och hälsade "hej, hej" åt främlingar, åt sin lunch på café samtidigt som hon flirtade med andra cafégäster, sov sin förmiddagslur på 1,5h utan problem i vagnen trots att jag sprang omkring och fixade ärenden på mer eller mindre högljudda platser. Aldrig tidigare har det gått så smärtfritt att vara med Agnes flera timmar på stan. Ja, det var dessutom riktigt roligt hela tiden! Det enda minuset är bökandet med hennes kläder då man ska in och ut i butiker- sval sommar är helt klart den bästa årstiden då man har barn tycker jag.

Födelsedagen

Trots den katastrofalt dåliga natten blev min födelsedag alldeles fantastisk.Frank fixade ett morgonmål fullsmockad med vitaminer före han åkte iväg till jobbet. Agnes, som ju varit vaken största delen av natten, var en riktig solstråle fram till klockan 7.30 då hon blev trött. Det passade mig bra och vi tog en lång powernap tillsammans. Hela 3 timmar låg vi och snusade!

Klockan 14 kom min mamma hem till oss och jag själv packade väskan med lite festligheter och smink för att sedan åka iväg på en timmes massage. Otroligt skönt även om det gjorde ont. Skönt ont. Borde helt klart gå oftare!

Frank mötte mig efter massagen och vi begav oss vidare till Ravintola Torni.

Champagnen smakade bra, maten var god, vinet perfekt, efterrätten superb och sällskapet alldeles fantastiskt! Sällskapet hade dessutom gått och införskaffat mig en galen gåva- ett par Louboutins! Lovelovelove mina nya skor! Han hade lyckats fixa exakt rätt storlek (vi pustade båda ut då jag provade skorna och insåg att de var perfekta) och en klassiskt snygg modell som jag kan använda typ för alltid. Jag ska bära dem ännu då jag är 80 år! 

De är helt klart snyggare i verkligheten.

När vi kom hem igen fick jag många blöta bebispussar och kramar av vår lilla underbaring. Jag hade redan hunnit börja sakna henne.

Som pricket på i:et fick jag sova i sovrummet, förren stängd och öronproppar i öronen. Frank sov på soffan och skötte nattruljansen. Jag sov hela 6 timmar i ett streck vilket inte har hänt på ungefär ett år. 

Happy birthday to me

Agnes tycker tydligen det är så roligt att mamma fyller år att hon inte hinner sova. Efter pre-partyt mellan 2 och 3 sov hon 50 minuter och sen kickade hon igång den riktiga festen. Hon fick till slut komma och partaja mellan oss vilket hon nu gjort sedan 4 och visar inga tecken på att somna om. Så vi säger godmorgon och stiger upp.

Ny nivå

Igår nickade jag till flera gånger medan vi läste saga under förmiddagen. Ja, det går tydligen att somna samtidigt som man läser. Trötthet på en ny nivå.
Då undrar nån kanske vad fasen hon bloggar kl 3 på natten för. Tja, då man sprungit av och an till dotterns sovrum närmare 10 gånger de senaste 40min känns det liksom lite onödigt att ens försöka.
Efter ett par veckor i eget rum kan vi ju då konstatera att det inte verkar ha nån verkan. Andra tips?!?

Julklapparna

Jag insåg precis att jag inte har köpt någon julklapp ännu. Inte en endaste en. Inte heller har jag fixat några julkort eller bakat pepparkakor.
Däremot fick vi upp lite julbelysning för en vecka sedan och jag njuter av mys-faktorn som det ger. Men ja, dedär klapparna. Jag tror jag skiter i att stressa över det. Julen lär komma oavsett. Dessutom önskar jag mig inga julklappar själv. Jag har vad jag behöver och lite till. Lite bättre nattsömn står högst på min önskelista just nu men jag tvivlar på att det kommer att ligga inpaketerat under granen. Men vem vet.

Edit: Där ljög jag lite. EN julklapp har införskaffats redan i somras.En speciell liten gåva åt en speciell liten guddotter. 

Lyxnätter

Jag läser om hur Jusu och hennes familj har det just nu. och konstaterar att vi i jämförelse rena rama lyxnätter.
Allt är relativt.

Dessutom kan jag konstatera att jag nästan har förträngt hur de första månaderna var gällande magknip och gråtandet om kvällarna och nätterna (men hos oss slutade det ju oftast kring midnatt). Aldrig trodde jag att jag skulle glömma hur tufft och jäkligt det var. Och helt och hållet glömt har man ju förstås inte, men mycket av hur det verkligen var och hur det stundvis kändes har jag nog tappat bort någonstans på vägen.

In my face

Idag blev Agnes andra sovstund knappt 20 minuter lång istället för 1h 20 minuter som hon vanligtvis sover. Orsaken var att vi tog in henne på julfest då hon ännu sov i sin bilstol.
Då hennes goda humör, en stund senare, kommenterades var jag snabb att säga ungefär  "Egentligen är hon ganska trött och kommer att börja gnälla snart".  What!! I efterhand skäms jag över att det kom ut ur min mun. Ja, jag är lite ledsen över att jag tänkte tanken överhuvudtaget. Varför vara en riktig pessimist då dottern faktiskt var hur glad som helst. Visst måste man ibland vara ett steg före då man har barn, ha lite koll på vad som kommer bakom hörnet, men man behöver ju faktiskt inte ta ut saker i förskott.
Dessutom blev det inget trötthetsgnäll före långt senare. Närmare bestämt 3 timmar senare, strax föra nattningen. Fram till det, i hela 5 timmar (vad stor hon blivit som orkar vara vaken så länge!) var hon en riktig solstråle.
In my face kunde man ju då gott säga.

Jag fick mig en tankeställare.

Balansen

Då Agnes började stå för några veckor sedan tänkte jag att det blir ett ända fallande och gråtande den närmaste tiden. Men till min stora förvåning så var hon som en liten vinglig bambi endast några få dagar efter att hon för första gången ställde sig upp. Balansen förbättrades otroligt fort och hon har egentligen inte fallit handlöst överhuvudtaget. Dessutom lärde hon sig fort att böja på knäna och sätta sig ner då hon tyckte att hon stått tillräckligt. Gångerna hon har ramlat så att hon börjat gråta kan jag räkna på den ena handens fingrar. Kanske beror det på att det tog relativt länge innan hon började stiga upp och kroppsuppfattningen och -kontrollen hunnit utvecklas mera än om hon hade börjat ett par månader tidigare. Bara en teori, inte vet jag. Skönt  är det i varje fall för oss alla! Särskilt eftersom jag räknat med lite stressigare då ståendet skulle börja.

 

Stå och gå med stöd av möbler och förstås våra händer tränas flitigt.

Chin-up

Jag blev inspirerad, och imponerad!!, av Sofi. Bestämde mig att jag banne mig ska ta tag i projektet att klara av en chin-up. Jag har nämligen aldrig klarat det. Inte ens på den tiden då jag tränade hysteriskt och faktiskt var rätt så stark. Nu gör jag ett nytt försök. Eftersom jag, som sagt, inte klarar av endaste en så tar jag hjälp av gummiband. Det finns gummiband med rätt många olika motstånd i vårt gym så det är bara att byta ut gummibanden då jag blir starkare och förhoppningsvis fixar jag en utan gummiband. 

Utöver chin-upsen blev det lite kettlebell swings, sneda plankor, enarmsrodd med kettlebell med plankan som utgångsposition, triceps och utfall.

Bloggfesten

Igår såg jag ut så här + masken nertill. Ska se om jag fångats på bild nånstans med masken på mig...

 

Det blev en supertrevlig kväll i gott sällskap. Det gjorde gott att komma ut lite helt på egen hand.

All black

Jag har bestämt mig för att köra en klassik, helsvart outfit ikväll. Lite tråkigt kanske med den matchar i varje fall snyggt med mina svarta ringar under ögonen.

Klädkris

Jag hade inte planerat gå på bloggpriset men nu blev de ändringar i de planerna. Vi ska göra en favorit i repris men utan Frank denna gång.

Nu är problemet att jag har grym klädkris. Jag har iiiiingenting att ha på mig. Stånk och stön. So far har jag några snygga skor att välja mellan men jag kan ju inte precis gå dit endast iförd skor.

Sova eller inte sova

Nej, jag slocknade inte i fåtöljen inatt. Däremot tyckte jag tydligen att det var ganska spännande att Agnes sov i eget rum för jag låg vaken och vred och vände på mig mellan klockan 22 och 00.30. Då började Agnes nattvaknande. Jag sprang med tutten ungefär en gång i timmen fram till klockan 4.30. Då  var hon en piggelinus men jag lät henne vara kvar i sängen eftersom hon var glad och nöjd. Jag trodde nästan att hon hade somnat eftersom det var så tyst men klockan 5 började hon prata glatt och när jag kom in i rummet stod och och tränade i sängen. Efter ett par misslyckade försök att få henne att fortsätta sova fick hon komma i vår säng där hon, hör och häpna, somnade direkt och sov till klockan 8.30! Dock verkade hon träna kickboxing i sömnen och både jag och Frank fick oss några ordentliga snytingar några gånger under morgonnatten.
Sammanfattningsvis en helt klart bättre natt än de två föregående. Förhoppningsvis håller den positiva trenden i sig.

Nu tror jag det blir en liten paus gällande natt-uppdateringarna före denna blogg utlyses till sov-bloggen. Eller kanske snarare inte-sova-bloggen.

Det vänder

Jag hade liksom tänkt att då de dåliga nätterna vänder så blir de bättre. Men det kunde tydligen vända mot det sämre istället. De senaste nätterna har vi alla nämligen varit vakna mellan 1 och 3.30 utöver det ständiga springandet med tutten. Inkommande natt ska hon sova i eget rum. Jag har en känsla av att jag kan hittas slocknad i fåtöljen i nåt skede av morgonnatten. Hoppas jag har fel.